Loki

Actionrollspel rakt av. Direkt från grundmallen. Överdimensionerade krigare eller smäckra magiker, det är bara att välja. Beroende på vilken klass man väljer så startar spelet på helt olika sätt. Vikingen är ju en tatuerad jätte med en stor yxa och spelet startar i ett snötäckt nordland. Egyptiern är magiker och hans resa startar istället bland Egyptens mystik och mysterier. Den här skillnaden mellan de olika karaktärsklasserna är spelets största behållning. Även om systemet ger den stelaste karaktärsutvecklingen på mycket länge så ger det möjlighet till omväxlande omspel, om man nu verkligen vill spela om Loki det vill säga.

Spelets grafik är under standard. Karaktärer och miljöer är fantasilösa och stela. Speciellt retar jag mig på inomhusmiljöerna och designvalet som gör att kameran bara ser genom ytterväggen i en liten snäv liten cirkel runt spelaren. Oerhört pantat och mycket frustrerande. På förhand snackades det mycket om de slumpmässigt skapade banorna. Att hela spelet skulle se olika ut från genomspelning till genomspelning.

Visst, banorna slumpas fram. Det fungerar. Det är dock två stora problem med den modellen:
#1. banorna är sällan genomtänkta och ofta väldigt, väldigt, väldigt upprepande. Samma tråkiga träd och buskar överallt.
#2. Få kommer att spela om Loki och uppskatta att saker och ting inte riktigt stod på samma ställe som första gången man hade det tveksamma nöjet att spela igenom spelet.

Spelet laddar mycket. Mellan varje del av banan ska det laddas nytt. Delarna är mycket små så det vill till att gilla laddningbilder. På varje bana ser man hela tiden alla fiender i den lilla minikartan. Praktiskt, men inte så spännande. Dör man så förflyttas man tillbaka till den senaste laddningspunkten, vilken aldrig är långt borta. Det gör att man inte riktigt passar sig för fienderna. Det är bara att ladda på. Alltid klipper man ett par innan man dör och flyttas till senaste laddningspunkten och får springa ett par sekunder till platsen där man senast dog. Fienderna man tog med sig till helvetet finns inte kvar utan det är bara att nöta på dem som finns kvar. Tillsammans med den tunna och tråkiga huvudhistorien gör det här att man riskerar att snabbt tappa intresset för spelet. Tyvärr blir det inte heller bättre längre fram utan spelet bygger helt enkelt på den här trista principen.

Karaktärsutvecklingen är inte heller riktigt bra. Man väljer en tydlig klass när man startar, inget mer. Sedan är det traditionellt uppgradering som gäller. När man ökar i nivå så får man poäng att fördela på styrka, intelligens med mera. Man får även chansen att lägga till nya färdigheter som till exempel ett kraftfullare avslutningsslag eller liknande. Det här är verkligen en förlegad och tråkig modell för karaktärsutveckling. Visst, det här är ett actiondrivet rollspel. Men rollspel är det ändå.

En intressant, men illa genomförd detalj är möjlgiheten att bygga nya vapen. De flesta vapen består av två delar. En yxa av ett huvud och ett handtag. Man kan gå till en smed och få vapnet, hela eller delar av det, omsmitt och uppgraderat. De här uppgraderingarna är dock inte så mycket att hänga i julgranen och upplägger faller, som så mycket annat i Loki, på det undermåliga och struliga gränssnittet.

Spelets fiender ökar i styrka parallellt med din egen utveckling. Därför är svårighetsgraden ständigt liknande den då du började. Så är det ju oftast i den här typen av spel, men i Loki är det tråkigt tydligt att man inte har så mycket för att bli bättre hela tiden.

Spelets ljusa sidor är ett helt ok flerspelarläge och möjligheterna till omspel med någon av spelets andra spelarklasser. Speciellt då dessa inte bara ger dig en helt annan karaktär med egna färdigheter och utmaningar utan också helt olika banorn. Gillar du den här typer av spel så titta på Titan Quest eller expansionen Immortal Throne istället.