World in Conflict
Strategitokige Jesper Karlsson har legat hemma i en bedrövlig megaförkylning och har passat på att spela cirka 200 timmar World in Conflict mellan hostattackerna
Året är 1989 och det kalla kriget var ganska kallt och tråkigt. Sovjet tyckte dock att det var lite för kallt, och bestämde sig för att hetta till saker och ting genom att ta över Västeuropa. Det kunde ha gått bättre, men Ivan och hans kompisar är inte de som surar och ger upp. Istället proppar de ner en helskotta massa soldater, stridsvagnar och helikoptrar i ett antal civila fraktfartyg och beger sig mot den amerikanska västkusten.
USA har stora delar av sina styrkor i Europa tack vare kriget där, så de reserver och nationalgardet som står kvar som försvar blir en munsbit den dagen då Sovjet skuttar av båten och bestämmer sig för att förvandla Seattle till en ny Sovjetstat. De lyckas. Staden faller, och nu utkämpas ett krig mot Sovjet på USA:s mark, med reserver och krigströtta soldater hemflugna från Europa.
Den som har spelat Ground Control känner igen konceptet. Inget basbyggande, inga resurser man ska gräva fram ur jordskorpan, utan istället renodlad strategi utan krångel. När ett uppdrag börjar har man tillgång till en fast summa strategipoäng och ett visst urval av enheter som passar det stundande uppdraget. Dessa poäng får man spendera hur man ser att det lämpar sig. Vill man ha bara infanterister med automatvapen är detta självklart upp till var och en, men då lär soldaterna bli förvandlade till slarvsylta när fiendens stridsvagnar börjar välla fram.
Väljer man samtidigt att ösa för fullt med de löjligt effektiva raketgevärsinfanteristerna kommer fiendens pansar att förintas på två röda sekunder. Samtidigt när dock luftburna fiender vara ett betydligt större irritationsmoment, och även fiendens vanliga infanteri kan vara en fara för hälsan. Visst är det dessutom lockande att bara använda stridsvagnar, men skulle det bli trångt är det därför en direkt livsfara för dem, med fiender som ligger på lur i byggnader och långsam manövreringshastighet i trånga utrymmen.
Självklart handlar det ofta om ett papper-sax-sten-princip som betyder att vissa enheter är väldigt starka mot vissa enheter, men snudd på hopplösa mot andra. Man har även en viss summa supportpoäng, som kan användas till att kalla in det riktigt tunga artilleriet. Även här beror det på uppdraget, vad man har tillgängligt. Men det finns flygbombningar som river upp extrema mängder jord och smuts, lätt artilleri, artilleri och precisionsartilleri, tankbomber, bunkersprängare, napalm, klusterbomber och kärnvapen. Detta eldunderstöd kan effektivt förvandla delar eller hela slagfält till finkornigt damm på ett par sekunder.
Har du en stor ansamling Sovjetiska infanterisoldater som gömmer sig i en skog? Plocka fram napalmen och rök de svinen. Har en krypskytt förskansat sig i ett bunkertorn och plockar dina infanterister en efter en på långt avstånd? Kalla in en bunkerbomb och såväl bunkern som krypskytten är mos. Vad man dock måste ha i åtanke är det faktum att det tar upp till en halvminut innan eldunderstödet landar, vilket betyder att man måste ha lite sinne för var fienden kommer att befinna sig innan bomberna slår ner.
- SIDA:
- 1
- 2
- Format:PC
- Genre:Strategi
- Utvecklare:Massive Entertainment
- Utgivare:Vivendi Games
- Antal spelare:1
- Antal spelare online:1-16
- Åldersgräns:Från 16 år
- Premiär:26 oktober 2007

- Ground Control 2: Operation Exodus PC
- WorldShift PC
- War Leaders: Clash of Nations PC
- Ground Control
- Command & Conquer 3: Tiberium Wars Multi
- World in Conflict: Soviet Assault Multi
- Age of Booty PS3/Xbox 360
- Halo Wars Xbox 360
- Endwar Multi
































































Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark +4545887600










