Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

DARK

Världen svämmer över med vampyrer. I böcker och på bioduken har vi följt en strid ström av blodsugare i otaliga varianter: från glittrande kärleksdraman till övernaturliga skräckhistorier. I stealthspelet Dark tar Realmforge Studios oss tillbaka till en läderdoftande noirkänsla som påminner om spel som Vampire the Masquerade: Bloodlines. Svettiga nattklubbar och vassa käkar är melodin, men hur bra låter nattens symfoni när gryningen nalkas?


Det hela dryper av blodstänkt potential. Ett stealthbaserat äventyr med fokus på vampyrernas inre stridigheter och kamp mot människan. Tyvärr sänks förväntningarna lika fort som de byggts upp. Det som tar avstamp i en lovande historia, utan tvekan inspirerad av rollspelsuniversumet World of Darkness, faller platt med tunna karaktärer och lösa trådar. Detta innan du ens hunnit avsluta spelets träningsläge och kommit ut på ditt första uppdrag. Låt oss börja från början.

Huvudkaraktären Eric Bane vaknar till liv i entrén på nattklubben Sanctuary, utan minne och med mystiska nacksmärtor. Fem minuter och en halvhjärtad konversation senare har Eric svalt sitt livs största trauma med hull och hår för att ingå i ett underjordiskt nätverk av vampyrer, helt utan invändningar. Berättelsen broderas tappert ut under spelets livslängd med samma naivitet, och det krävs en stor dos överseende för att du faktiskt skall köpa den. Det är svårt att skaka känslan av att manusförfattaren satsat på att bli avskedad eller helt enkelt inte brytt sig alls, med övertydlig story som resultat. Att röstskådespelet är undermåligt och klippningen kapar meningar innan de är färdiga gör inte saken bättre.

Dark
Huvudkaraktären Eric Bane har sett bättre dagar. Inte bara har han förvandlats till vampyr utan att ifrågasätta det, han saknar dessutom kontanter till garderoben.
Detta är en annons:

Spelmässigt är Dark så klassiskt som ett tredjepersons stealthäventyr kan bli. Du kontrollerar Eric Bane genom frizoner där du kan konversera, samla information och lära dig mer mörkrets undre värld. Ute på uppdrag gäller det att ta sig från punkt A till B med hjälp av dina övernaturliga förmågor, så osynligt som möjligt. För att återvinna hälsa och ge kraft åt sina kunskaper tömmer du offer på blod, något som av naturliga skäl blir en kladdig och bråkig historia. Allt du gör triggar någon form av ljud. Att balansera handlingar mellan hur synligt och ljudligt kalaset kommer att bli gentemot vad du vinner är alltså en av spelets största grundpelare.

Den artificiella intelligensen är tyvärr inget att imponeras över. Flertalet vakter i Dark har inget fel på arbetsmoralen. De står rätt upp och ner och stirrar ut i mörkret. Utan att röra sig. I timmar om så krävs. Än mer förvånande är att denna designmiss påpekas i spelets tutorial som ett hjälpsamt tips av utvecklarna själva. Andra motståndare patrullerar mekaniskt enligt förutbestämda rutter, utan variation. Även om detta upplägg i grunden är klassiskt stealth är det påtagligt fantasilöst och stelt utfört.

Dark
Att smyga är viktigt framgår inte minst av det inbyggda coversystemet, som tyvärr inte når upp till den standard du kan förvänta dig av ett dedikerat stealthspel.

De verkliga problemen uppstår när dina fiender måste börja tänka själva. Att bli sedd, hörd eller lämna ett och annat lik framme innebär en väldigt upprörd vaktstyrka som söker av området i... kanske en minut. Två, max. Att slinka in i ett mörkt hörn och vänta ut alarmet är smärtfritt. Bristen av riskmoment eller riktiga konsekvenser lämnar spelaren oförsiktig och utan en riktig utmaning att sätta tänderna i, något som arbetar tvärt emot spelets ursprungliga idé och form.

Trött på att smyga? Inga problem. Spring som en dåre genom rummet med tjugotalet vakter och deras automatvapen i vild följetong. Så länge du kommer till nästa zon och dörren stängs ger de nämligen upp jakten och tar fikarast med omedelbar verkan. Spelets zoner är genomgående ojämna i såväl antalet fiender som svårighetsgrad. Allt eftersom handlingen utvecklas introduceras starkare och omänskligare motstånd, men vid det laget är du redan en slaktmaskin av råge. Om det är något spelet är frikostigt med förutom underliga strategitips är det nämligen erfarenhetspoäng.

Dark
Vakterna i Dark saknar inte vare sig stil, attityd eller eldkraft. Uppmärksamhet, intelligens och logiskt tänkande är däremot något av en bristvara.

Via nämnda erfarenhetspoäng kan du låsa upp ett galleri av klassiska vampyrförmågor, och de flesta går att uppgradera. Vill du bli snabbare och tåla mer stryk? Varsågod! Oroad över decibelnivån? Gör din (enda) närstridsattack tystare och mer effektiv. Den som är en fantast av teleporteringsfunktionen i Dishonored finner även här en häftig, om än klumpig, variant. En av de mer användbara och väl utförda momenten är Erics övernaturliga sinnen, som med ett enkelt knapptryck kan aktiveras för att sakta ner tiden och se världen ur ett värmekänsligt rovdjurs ögon.

Något Dark inte behöver skämmas för är grafiken. Knappast polygonpackad till tusen, men Realmforge Studios har hittat en mörk och mystisk stil som målar världen i precis rätt känsla. Spelets lätta lager av serietidningsaktig cel-shading passar som handen i handsken och ljussättningen är verkligen stämningsfull. Den som vill njuta av miljöerna får däremot stå stilla. Spelet kryllar av stela och rent utsagt bedrövliga animationer. Karaktärer rör knappt på munnen när de talar, sidsteppar i omöjliga vinklar och känns lika naturliga som marionettdockor. Till och med bildskärmar med texten "livesändning från dansgolvet" är inte animerade, och formar en talande bild för oflytet i spelets grafiska profil.

Dark
Färdigheter och förmågor kan tacksamt låsas upp i rask takt och med stor valfrihet. En underbar möjlighet som till slut förlorar kraft i takt med att din egen stiger alltför fort.

Dark lyckas som bäst lämna ett avtryck av lätt blodsmak i munnen. Tyvärr är det inte en effekt av spelets vampyrtema, utan en känsla av frustration och besvikelse som troligtvis fått dig att bita i tungan. Gryningen närmar sig, och Dark försvinner in i skuggorna som ett spel som hade så stor potential att bli något mer, men inte nådde hela vägen fram.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Stämningsfull grafik, lovande koncept, tydliga uppdragsmål, trevliga färdigheter
-
Klumpig spelkontroll, snustorr handling, risiga animationer, ojämn svårighetsgrad, dålig artificiell intelligens

Medlemsrecensioner

  • Ekneh96
    Dark är väldigt likt Borderlands grafikmässigt. Härlig tecknad stil alltså. Berättelsen handlar om Eric Bane som har precis blivit biten av en... 5/10
Detta är en annons:
BETA +