Halo 3

Det var på E3 förra året, jag och Bengt Lemne satt på Microsofts presskonferens som just skulle till att avslutas. Självaste Bill Gates tog ordet och sade att de faktiskt hade en lite överraskning kvar. Boom. Halo 3-trailern drog igång och spelet, som alla visste skulle komma förr eller senare, var officiellt utannonserat.

Sedan dess har det varit en nonstop längtan efter det enskilda spel jag och redaktionen sett mest fram emot på flera år. Därför var det en näst intill religiös upplevelse att för någon vecka sedan få slå sig ned bakom handkontrollen med Halo 3 och äntligen avsluta det krig som startades den där hösten i USA år 2001 då Halo: Combat Evolved släpptes. Om Halo 3 var lika bra som vi hoppats på, undrar du kanske? Nej, bättre. Om vi faktiskt fick avsluta striden? Lita på det.

Halo 3 rivstartar med att ta vid strax efter där Halo 2 slutade. Master Chief har lämnat Cortana åt sitt öde och tagit sig hem till Jorden igen. Men det är en ovanligt tilltufsad Master Chief vi får möta. Att utplåna hela raser av utomjordingar och stoppa invasioner av parasiter som hotar allt liv i universum är redigt slitgöra, till och med för tidernas coolaste Spartan II-soldat, Master Chief.

Och inte blir det bättre av att covenanterna håller på att invadera människans viktigaste utpost och vårat ursprungliga hem, nämligen Jorden, i jakt på någon helig relik som riskerar att sluta med alltings förintelse. Inte rätt tillfälle att spendera tid i sjukstugan alltså, och Halo 3 dundrar igång på allvar i en lummig skogsbana där solen liksom skiner igenom trädtäcket och floder, klippor och allmän vegetation får mig att kippa efter andan. Wow! Är detta samma Halo 3 som somliga tvivlat på rent grafiskt?

Spelkontrollen sitter omedelbart som en smäck tack vare att jag spenderade en hel del tid med betan som pågick i somras. En rad smärre justeringar har gjorts eftersom handkontrollen till Xbox 360 ju faktiskt är betydligt smartare än gamla Controller S. Det mest påtagliga är såklart möjligheten att använda föremål. Och det finns många sådana i Halo 3, klart fler än de som hittills visats, och de gör striderna avsevärt mycket mer intressanta än tidigare. Det beror bland annat på att de påverkar både dig och din fiende lika mycket. Om du läger ut ett föremål som gör att du kan studsa högt, kommer även fienden att kunna nyttja det och lägger du ut en mina är den precis lika farlig för dig som för dem.

En annan av orsakerna som bidrar till det är att det faktiskt inte bara är Master Chief som kan nyttja dem. Många av dessa föremål är covenanternas prylar och de vet såklart hur man nyttjar sina egna grejer. Det förvandlar varje enskild strid i Halo 3 till en orgie i avancerad artificiell intelligens där de stenhårda fienderna Brutes mer än gärna lägger ut sköldar för att skydda sig själv och sina kumpaner. Kanske kastar fram en bubbelsköld precis när man tror att man är nära att sänka någon. Eller om de fått syn på dig bakom ett hörn och inte kan nå dig med vapen, varför inte rulla in ett dränerarföremål som suger ur all din kraft och gör dig till en dödens lammunge när dem sekunden senare stormar in i rummet.

Brutes är den nya huvudfienden i Halo 3 sedan Elites satt sig på tvären gentemot de profeter som leder Covenanterna. En formidabel fiende som präglas av ursinnigt raseri, hjärna och fantastiskt mycket muskler. En inte alltför trevlig kombination som gör varje möte till en händelse att minnas. De kommer i flera utföranden, både sett till beteende, utrustning och vapen. Vissa kan till exempel flyga med hjälp av jetpack och andra slåss med enorma närstridsvapen som ögonblickligen dödar om man inte är ytterst vaksam.

Dessutom kommer en olycka sällan ensam, heter det ju, och om du får syn på en Brute har han förmodligen både sina vänner med sig och en hel hög med det vanliga fotfolket bestående av Grunts och Jackals. De båda sistnämnda raserna beter sig långt mer avancerat än tidigare och jag hade bland annat nöjet att se en Grunt bli så livrädd för Master Chiefs väldiga uppenbarelse att han klättrade över ett hinder bakom sig för att komma undan. De interagerar kort och gott med omgivningarna mer än förr, de drar nytta av det som finns och de är absolut inte intresserade av att bli av med livet bara för att du önskar det ur dem.

Det gör Halo 3 till ett utmanande spel och den gamla sloganen Combat Evolved som var undertiteln till det första Halo-spelet gör sig påmind. Det gäller att hela tiden vara uppmärksam på vad som händer. Vad alla fiender gör, men även vad soldaterna på din sida har tänkt sig. Liksom göra upp en plan redan innan striden börjar om hur man ska ta fienden med överraskning och i vilken ordning man ska göra vad. Att bara rusa fram och skjuta vilt omkring sig kommer ofelbart resultera i döden.

Allt vi är vana vid från Halo-serien är större, bättre och häftigare än förr. Element som Warthog-race finns givetvis med där man får åka över långa härliga avstånd och utföra vansinneshopp, livsfarliga stunts och samtidigt hela tiden beskjuta sin omgivning. Eftersom Halo 3 stödjer co-op för upp till fyra personer blir det också roligare än någonsin att åka iväg med två bilar och liksom tävla med varandra.

Naturligtvis finns även flera nya fordon, däribland modifierade Warthogs med extra passagerarsäten istället för stativmonterad kanon. Dessutom har andra klassiker modifierats såsom exempelvis Wraith och Scorpion där man numera kan ha en polare som sköter kanonerna medan man själv kör. Betydligt mer spännande är dock Hornet som är ett slags mänsklig motsvarighet till flygfarkosten Banshee. Hornet är riktigt häftig och förvandlar snabbt Halo 3 till ett luftburet actionspel så snart man tar plats bakom spakarna. Andra nya fordon är Brute Chopper och Brute Prowler, där sistnämnda kan liknas vid en Warthog avsedd för Brutes.

Fordonsvariationen är alltså mycket bra och i sedvanlig Halo-anda är allt balanserat in absurdum. Allt har sin akilleshäl och kan slås ut genom list eller enormt mycket övervåld. Precis som det skall vara. Bästa sättet att dela ut detta övervåld är med den klassiska raketkastaren eller något av spelets många nya puffror. Spartan Laser heter en av de mer sanslösa kanonerna. Den tar några sekunder på sig att laddas upp nog mycket för att spy ut ond bråd död. Det gör att så snart man ser dess röda sikte så får man slänga sig ur vägen för att klara livhanken.

Ändå är det varken Spartan Laser, Brutes tvåmeters köttyxor Gravity Hammer eller den helt omgjorda och numera livsfarliga Needlern som är mitt nya favoritvapen, utan spelets stativmonterade doningar. Dessa kan man numera slita loss med ren muskelstyrka, varpå spelet förvandlas till tredjepersonsaction a'la Gears of War. Med dessa blytunga vapen kan man sedan lunka omkring, inte springa eftersom de som sagt är just blytunga, och sprida förintelse omkring sig på ett alldeles oöverträffat sätt. Allra, allra bäst görs detta med eldkastaren som gör Halo-comeback efter att ha funnits med i PC-versionen av Halo: Combat Evolved.

Nåja, att Halo 3 skulle vara balanserad bortom allt vett och sans och att det skulle vara oerhört finslipat var nästan givet. Men det är inte därför vi spelar och älskar Halo-serien, utan för dess många oerhört minnesvärda och häftiga spelmoment. Moment där man är delaktig och direkt ansvarig för utgången av det hela från första till sista avfyrade kulan, utan några som helst minispel eller inslag av tur.

Och där lyckas Halo 3 leverera på ett helt makalöst sätt med fler riktigt starka minnesvärda spelhändelser än i något annat spel jag varit med om. Utan att vilja spoliera nöjet att få upptäcka det själv vill jag slå ett slag för spelets strider mot covenanternas fyrbenta Scarabs, att spätta på längs Tsavo Highways söndersprängda motorvägar med en alltid lika pålitlig Warthog och första gången man får chansen att flyga Hornet. Alla fantastiska spelmoment som man blir glad bara av att tänka på bara för att de är så otroligt omtumlande, häftiga och genialiska.

Halo 3 är fullt av de där riktigt klockrena momenten och inte vid något enda tillfälle känns det minsta frustrerande eller något annat. Bara total eufori, ackompanjerat av Martin O'Donnels sedvanligt underbara musik. Vad det gäller ljudet hade det dock kunnat vara tekniskt bättre, och även om det är fenomenalt så når det inte upp till samma skyhöga klass som Gears of War hade. Även om det som sagt fortfarande är bra. Och då har jag ändå inte ens nämnt att storyn faktiskt är den bästa hittills i Halo-världen och knyter samman spelet på ett fantastiskt vis. Som för att understryka att det verkligen är en trilogi finns även mängder av sköna anspelningar från det första Halo som fansen säkerligen kommer att uppskatta.

Ett otroligt spel alltså, och ändå kvarstår ett av spelets starkaste kort och det som fått folk att utan avbrott spela Halo 2 ända sedan det släpptes. Nämligen multiplayer. Jag har ovan redan nämnt att man kan spela co-op med fyra vänner, där en spelar Master Chief, en spelar Arbiter och de två andra spelar Elite-soldaterna N'tho 'Sraom och Usze 'Taham, vilka båda har fått en välskriven personlighet och bakgrund. Det går att spela både via System Link och via Xbox Live (två spelare kan spela på delad skärm) och tillför givetvis enormt mycket.

Men det de mest hårdkokta Halo-fansen väntar på är givetvis möjligheten att pulverisera varandra i heta dödsmatcher (de sex sista bilderna), ha brutala digitala klanfejder och prova på de nya spelsätten med matchmaking via Xbox Live. Något som fungerar alldeles förträffligt bra och med osviklig precision plockas det fram jämt och bra motstånd medan man växer i både militär rang och i nivå. Dessutom kan man numera ta kort eller filma det man gör, både i storyn och i multiplayer för att visa folk vad man åstadkommit. Dessa kan sedan enkelt skickas till både andra Xbox 360-enheter eller PC-datorer. Att hävda att Halo 3 har världens bästa multiplayer-stöd är faktiskt ingen överdrift.

Det finns flera bra nya spelsätt där V.I.P. är min nya personliga favorit. Där får en person i varje lag betydligt bättre sköldar än de andra. Och det är just honom man måste sänka för att ta poäng. Balansen är otrolig i all sin enkelhet. Hur mycket ska man delta i striderna? Den som är V.I.P. har ju bättre sköld och kan ensam slå ut ett helt lag. Skulle han dö, å andra sidan, har laget förlorat en oerhört viktig poäng. Och hur ska lagkamraterna göra, ska de livvakta sin V.I.P. eller ska de springa iväg för att slå ut motståndarlagets?

Som vanligt när det gäller multiplayer i Halo-spelen finns en uppsjö av nästan otäckt genomarbetade banor där varenda pinal finns till av ett syfte. Det existerar verkligen inga ojämlikheter trots att banorna kan vara fullständigt olika där blått och rött lag startar. En skön multiplayer-bana som jag förutspår kommer bli en stor favorit är Isolation. Ett litet grönområde inhägnat av rejäla murar. I mitten finns en liten nedgången fästning med en källare fylld av mögel och allmänt slitage. Även om Isolation innehåller en Mongoose och en Ghost är det en pytteliten bana där fordon inte kommer ge någon större fördel. Det är heller ingen drömbana för vana krypskyttar, just för att den är såpass trång.

Andra bra multiplayer-banor är Valhalla som många nog är bekanta med från den beta som pågick i somras. En riktigt skön och väl tilltagen bana med mycket träd och vatten samt mängder av fordon. Som gjord för alla typer av spel. Även Construct är läcker, den påminner lite om Boarding Action från det första Halo-spelet för er som minns. En verklig dröm för prickskyttar med gott om gömställen men ändå förhållandevis mycket öppna ytor. Till sist vill jag även slå ett slag för Epitaph, en snabb Forerunners-bana med små utrymmen, skottsäkra dörrar och en brute-klubba att slåss om allra längst längst ned.

Jag skulle kunna hålla på att orera en evighet om alla fördelar med Halo 3, det är bara så fruktansvärt bra att jag knappt kunde hålla mig från att skrika rakt ut av glädje när jag njöt mig igenom äventyret. Med Halo 3 avslutas en av de maffigaste science fiction-upplevelser jag varit om sedan jag såg första Star Wars-trilogin för 20 år sedan och det är med nästan lika mycket sorg över att det faktiskt är slut som glädje jag konstaterar att Bungie efter två raka mästerverk har lyckats överträffa sig själva med deras bästa actionäventyr hittills.