Naruto: Rise of a Ninja

Naruto sitter ensam vid en gunga och tittar avundsjukt på alla andra som har någon vän, eller ens en familj. Naruto är högljudd och skrävlig och de flesta undviker honom som pesten, utom hans tränare Iruka som ser något i den unge blivande ninjan. Och Iruka skulle bara veta hur rätt han har...

Men även om nästan ingen annan tror på Naruto så kompenserar han det rejält genom att tro på sig själv desto mer. Han ska bli Hokage, hans hemstads absolut mäktigaste ninja. Och han är fast besluten om att nå dit, trots urusla resultat i det mesta. Och det är här, precis innan ninjaträningen startar på allvar som du som spelare kastas in i bilden. Naruto: Rise of a Ninja följer nämligen troget de första avsnitten av den populära animén Naruto och går grundligt igenom allt som är av vikt. Inga förkunskaper behövs alltså för att kunna njuta av det milt sagt färgstarka äventyret.

När spelet börjar är Naruto långt ifrån att vara någon mästare, faktum är att han inte ens är en ninja. I takt med att Naruto blir äldre upptäcker han dock sin enorma inneboende styrka. Något han får från en enorm niosvansad rävdemon som förseglades inuti honom som spädbarn. Det är därför Naruto har de karakteristiska morrhårsliknande strecken i ansiktet, och det är även en del av förklaringen till hans impopularitet bland resten av befolkningen i Konoha. Fast mest beror sistnämnda på hans ideliga upptåg som att smyga in på damavdelningen i Konohas badhus.

I spelets tidigaste delar är man helt knuten till Narutos hemstad Konoha, där man, i vad som känns som Prince of Persia möter Grand Theft Auto, får utforska alla tänkbara delar av staden. Det finns gott om hemligheter och alla tak går att klättra på, telefonlinjer man glida på och höga torn kan man rent av springa rakt uppför sedan man lärt sig teknikerna. Runt om i Konoha ligger även antika mynt och bara väntar på att bli upptäckta. Ofta sätts både hjärna och plattformsfingerfärdigheten på prov för att nå de svåraste.

Förutom att Konoha är platsen där man lär sig sina första attacker, bland annat Narutos signaturgrej där han multiplicerar sig själv, träffar man där också hela det stora persongalleri ninjaelever och tränare som följer med i resten av spelet. Naruto måste utföra tuffare och tuffare uppdrag för att till sist få göra riktigt svåra ärenden på andra platser långt bort från Konoha. Efter varje ny grej man lär sig och efter varje gång man klarar ett uppdrag blir man mer och mer omtyckt av folk och kan göra värre attacker. Efter några spelade timmar får spelet än helt annan karaktär än i början.

Utmaningen i Naruto: Rise of a Ninja ligger i de många striderna där dina slagsmålskunskaper sätts på prov. Varje gång en strid vankas byts skärmen till något som mest av allt liknar ett vanligt slagsmålsspel. Ett smart system som gör Naruto-seriens många episka slagsmål rättvisa. X och Y används för slag och spark. B-knappen används för blockeringar. En vältajmad blockering resulterar dock i en svinsnabb kontring där du försvinner framför din motståndare och dyker upp bakom hans försvarslösa rygg.

Ni som sett serien vet hur det ser ut när någon försvinner framför sin motståndares ögon med endast en vedklabb kvar där man en gång stod. För att krydda det hela med lite mer speldjup finns även möjligheten att blixtsnabbt utföra hemliga handkombinationer som utlöser helt sanslösa attacker. Att utföra dem är dock lättare sagt än gjort och det gäller att vara blixtsnabb medan motståndaren är golvad.

Även om stridssystemet inte direkt är det bästa jag sett, fungerar det utmärkt i spelets story och man kan faktiskt även slåss mot sina vänner och på Xbox Live om man vill på samma sätt. Du kan då använda hela ninjaensemblen från mangan med Gaara, Kakashi, Rock Lee och de andra och nyttja alla deras karakteristiska specialegenskaper. En riktigt smart idé som gör att Naruto känns både som ett fullt utbyggt actionäventyr och ett slagsmålsspel.

Nästan alla de moment vi kommit att älska från den härliga serien finns representerade i spelet. Undan för undan får man nya manövrer som gör att man kan ta sig till platser man tidigare sett men inte kunnat nå. Ett exempel är de höga byggnader som fanns i Konoha som jag försökte nå genom olika lösningar. Utan framgång dock. När jag flera timmar senare in i spelet fick förmågan att kunna springa upp längs lodräta väggar blev det helt plötsligt möjligt att ta sig upp för dem och jag hittade mängder av hemligheter och nya platser på ställen där jag redan utforskat.

Ubisoft har till och med tänkt på sådana detaljer som att man i Naruto: Rise of a Ninja får ta sig framåt som en tvättäkta ninja. Det vill säga genom att studsa fram mellan träden. Något som fungerar fantastiskt smidigt, trots att man egentligen bara väjer undan hinder och ser till att landa på rätt ställe för att ta ny fart. En annan kul grej är att Ubisoft lagt in vad som nästan känns som plattformshinder. Det kan vara trästammar som hänger i ett snöre och gungande blockerar exempelvis en bro, något som helt klart bidrar till en varierande utmaning.

Även om det är kanadensiska Ubisoft Montreal som gjort spelet märks det vilken enorm efterforskning som lagts ned för att vara den japanska förlagan trogen. Alla skyltar är på japanska, onomatopoetiska skrivtecken exploderar på skärmen när något händer och nudlar kallas konsekvent för ramen. Man har till och med inkluderat Narutos gubbsjuka Sexy no jutsu där han förvandlar sig till en yppig naken blondin för att lösa vissa typer av problem.

Oavsett vad man gör i Naruto: Rise of a Ninja så går det inte annat än att bli oerhört imponerad över hur det ser ut. Det är den bästa tecknade grafiken vi sett i den nya generationen och det är stundtals omöjligt att se skillnad på spelet och den animerade serien. Dessutom har det lagts ned ett oerhört jobb på omgivningar och det är en fröjd att bara springa runt i Konoha och kika på allting. Gillar även alla små detaljer som hur gräset viks undan Narutos fötter när man trampar fram.

Trots att jag kan tycka att själva striderna kunde ha varit lite djupare och att det ibland blir för mycket tramsuppdrag, så är det här förmodligen den bästa speltolkningen av en japansk manga jag sett. Och ironiskt nog gjord av en västerländsk utvecklare. Även om Naruto: Rise of Ninja framför allt är Naruto-fantastens våta dröm, är det ett klokt val av Ubisoft att ta sig tiden och verkligen presentera historien från grunden. På det sättet blir spelet mer tillgängligt för alla, vilket är tur eftersom Naruto: Rise of a Ninja är alldeles för bra för att bara avnjutas av Naruto-fans.