Som den halvfyndiga titeln antyder, handlar Plants vs Zombies 2: It's About Time om tid. Crazy Dave planerar, med hjälp av sin talande tidsmaskin slash husbil, åka tillbaka i tiden för att kunna äta upp exakt samma taco som han nyss satte i sig ännu en gång. Något går dock fel och istället hamnar Dave, och vi med honom, i det gamla Egypten, vilket förstås är fullsmockat med zombies.
Turligt nog har vi givetvis även denna gång härligt krigiska plantor till vår hjälp för att undvika att de odöda slukar vår hjärna. Dock är inte uppsättningen exakt densamma, PopCap bjuder på en mix av nya och gamla plantor med möjlighet att låsa upp ännu flera av de gamla klassikerna.
För så är det gjort denna gång, att spelet i sig självt är gratis, men har man inte tålamod nog att samla stjärnor och nycklar för att komma vidare så är det köp med reda pengar som gäller. Det är inte ett upplägg som tilltalar mig, men å andra sidan så nöjer jag mig spelet igenom med att införskaffa en nödvändig Squash för 28 kronor (vilken prissänktes till 15 kronor direkt efteråt vilket förstås kändes halvsurt) och att låsa upp den tredje världen för 38 kronor.
Resten låser jag upp med slit och nit genom att spela, spela och spela lite till. För nu är det ju trots allt så att PopCap skapat ännu ett härligt, beroendeframkallande lir där man vill köra - och klara - precis allt som går och lite till. Det innebär att jag totalt betalar 66 kronor för ett mycket bra spel, vilket förstås inte alls är fy skam.
Har du inte kört ettan rekommenderar jag starkt att du gör det innan du börjar med detta. Inte alls för att man måste göra det för att kunna förstå eller klara tvåan, utan för att även det är ett lysande spel med vissa delar som uppföljaren inte har, även om samma sak gäller tvärtom med.
De första tre världarna utspelar sig alltså i forntida Egypten, bland pirater och i Vilda Västern. Var och en av världarna har ett unikt banupplägg som fräschar upp hela konceptet. Våra angripare har också olika förmågor beroende på värld, och allt passar förstås till, som musik och bakgrunder som varieras aningen från den välbekanta grunden.
Till en början är jag inte alls förtjust i världskartorna, challengebanorna eller knappt några av nyheterna, men efterhand växer de på mig och jag kan börja släppa på mina förväntningar om hur spelet ska vara och se det för vad det är. Och det är väldigt underhållande, helt enkelt. En ny oumbärlig planta introduceras i form av Bon Choy, en grön tuffing som bultar ihjäl dina fiender fortare än kvickt - speciellt om du ställer honom bakom en Wall-nut.
Genom Plant Food, vilken man samlar på sig när man slaktar de grönt glödande zombierna, kan man ge en av sina plantor superkrafter under en kort stund, något som ofta är räddningen i nöden när anfallsvågorna är på väg att överväldiga en. Man kan också, med de i spelet insamlade mynten, köpa sig själv en förmåga som du aktiverar genom att knipsa eller dra fingrarna på skärmen och på så vis rensar banan när trycket blir för stort.
Då jag samlar på mig väldigt mycket mynt och därför ständigt har denna sista utväg att tillgå känns spelet inte så överdrivet svårt att ta sig igenom. Utmaningen ligger snarare i att skaffa sig stjärnor för att låsa upp världarna, vilket man gör exempelvis genom att inte ha fler än tio plantor i spel samtidigt.
Utan att avslöja för mycket kan jag meddela att det alltså finns väldigt mycket innehåll, vissa angenäma överraskningar men att det också är enstaka element från föregångaren som jag faktiskt saknar, som Zen Garden. Det mesta flyter på smidigt förutom just när jag tänkt köpa något in game, då spelet hänger och tvingar mig till en omstart.
Humormässigt känns inte It's About Time lika klockren som ettan, och det tar en liten stund (tills jag upptäcker de olika egenskaperna och förhållandena i de olika världsbanorna, närmare bestämt) innan jag blir sådär odelat förtjust. Ändå är Plants vs Zombies 2: It's About Time till Ios ett givet (gratis) köp för den som gillar det första spelet, och jag rekommenderar även de som aldrig provat att ge det en chans. Inte på ettans briljanta nivå kanske, men absolut en mycket värdig uppföljare!