Star Wars Battlefront: Renegade Squadron

Star Wars-spelen har avverkat nästan alla genrer som finns; plattformare, rollspel, racing, förstapersonsskjutare, realtidsstrategi och så förstås Jedi Bowling, en fantastisk spelserie som än så länge bara släppts i min fantasi (2002). Battlefront-spelen är också väldigt populära, vilket inte är en slump. Här blandas rymdstrider, strategi och action på ett intensivt sätt och med ett starkt flerspelarläge är det inte konstigt att originaltiteln från 2004 har fått uppföljare. Star Wars Battlefront: Renegade Squadron till PSP är den senaste.

I Star Wars Battlefront: Renegade Squadron finns tre enspelarlägen, Instant Action, Galactic Conquest och ett kampanjläge. Det förstnämnda är förstås till för den otålige som vill kastas in i en strid omedelbart. Galactic Conquest är ett turbaserat, Risk-liknande strategiläge där du kan spela som antingen imperiet eller rebellerna. Målet här är att ta kontroll över en karta med ett gäng planeter, vilket nås genom att köpa och placera ut trupper, samt att nå en allt högre teknisk nivå. Jag gillar Galactic Conquest; det är lyxigt med ett extra spel i spelet som dessutom tillhör en helt annan genre.

Kampanjläget är det matigaste enspelarläget. Här följer du Renegade-skvadronen, en grupp rebeller sammanställd av Han Solo. Renegade-gänget leds av Col Serra och spelet ramas in av hans återberättelser av striderna på platser som Hoth, Endor och Kashyyyk. Du får spela de strider som Col Serra sitter och skryter om på sina krogbesök och uppdragen är lyckligtvis väldigt varierade. I ett uppdrag måste du till exempel skydda Chewbacca som letar efter maskindelar och i nästa stund sitter du bakom spakarna på en X-wing och spränger bort bitar av en stjärnkryssare. Ombytet förnöjer, men tyvärr är kampanjen väldigt kort och storyn är egentligen inte spännande alls.

På slagfälten finns som väntat gott om vapen och prylar. Din rebellkrigare kan dock inte bära på raketgevär, blaster rifle, jetpack och minor på samma gång utan måste följa ett poängsystem. När du står vid vapenlådan och funderar har du 100 poäng att "köpa" vapen för. Ett raketgevär är tungt och kostar mycket men är förstås ett maffigt vapen. Du kan också bättra på din hastighet eller hälsomätare. Dessa val ger ett intressant djup till striderna, eftersom du kan klara banorna på mer än ett sätt.

Battlefront-spelen avnjutes bäst med några mänskliga motståndare och även Star Wars Battlefront: Renegade Squadron är designat med flerspelarläget i åtanke. Lokalt kan upp till åtta personer spela mot varandra och online kan du kriga med femton andra PSP-ägare. Striderna blir med en full server hur röjiga som helst och man glömmer (nästan) bort spelets negativa sidor. Det är verkligen ett lustigt virr-varr när Darth Vader springer längs med en kapad AT-AT som vilken sketen fotsoldat som helst och laserskotten viner längs allas huvuden. Baser ska erövras och vapen ska bytas ut och detta kaos är Star Wars Battlefront: Renegade Squadrons största plus.

Jag är en sucker för rymdscenerna i Star Wars-filmerna (begreppet "Star Wars-filmerna" innefattar naturligtvis episod IV-VI och inget annat). Estetiken i otaliga Tie Fighters och X-wings i intensiv kamp mot varandra mot en rymdsvart bakgrund är fortfarande väldigt speciell. Det samma gäller för många av Star Wars-spelen; jag har inte lika kul i uppdragen på land som i dem utanför atmosfären. I Star Wars Battlefront: Renegade Squadron är grafiken en anledning. Omgivningarna är kala och oavsett vilken planet jag befinner mig på verkar färgskalan aldrig avvika från tråkbrunt och betonggrått.

En positiv grafisk detalj värd att nämna är dock mellansekvenserna i kampanjläget. Dessa består av urläckra stillbilder där Col Serra stämningsfullt berättar om sina äventyr. Mellansekvenserna har dessutom smygit in små detaljer som bara Star Wars-nördar förstår, till exempel nickas det till "Han sköt först"-scenen.

En annan stämningsdödare i Star Wars Battlefront: Renegade Squadron är hur spelkontrollen fungerar i landuppdragen. Siktet är ständigt centrerat på skärmen och följer hela tiden din figurs rörelser. Detta innebär att om en fiende kommer från sidan tvingas du göra en fjantig liten rörelse för att överhuvudtaget komma åt med laserpickan. Det går visserligen att låsa siktet på motståndarna, men det ger en skum visuell effekt där det ser ut som att jag skjuter 40 centimeter ovanför huvudet på rebelldräggen och inte i brösthöjd, där skotten faktiskt träffar. Detta sabbar inlevelsen i de annars hyfsat intensiva sammandrabbningarna.

Som PSP-actiontitel blir Star Wars Battlefront: Renegade Squadron nästan per definition aldrig mega-wookie-roligt och det är synd att spelkontrollen sabbar så mycket. Här finns i gengäld mycket att sysselsätta sig med och Star Wars-världen är alltid stämningsfull. Enspelarlägets kampanj och Galactic Conquest är genomarbetade och flerspelarläget har ännu mer att bjuda på. Fans av Battlefront-serien eller de med allmän online-blodlust bör definitivt kolla in Star Wars Battlefront: Renegade Squadron.