We are LIVE Streaming

GRTV Game of the Year #2

Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

THE WONDERFUL 101

Jonas Mäki och 100 ultrakulört klädda superhjältar har bestämt sig för att rädda dagen. Vi har betygssatt Platinum Games Wii U-exklusiva The Wonderful 101...


I en värld där färg tycks vara bannlyst från alla storspel och realism är det enda eftersträvansvärda på grafikfronten, känns ett spel som The Wonderful 101 både viktigt och befriande. Platinum Games har sin vana trogen levererat ett spel med en design som egentligen inte påminner om något annat, skapat ett gameplay som jag aldrig tidigare prövat på och paketerat allt med ett 80-talsinspirerat superhjältekoncept som är som skräddarsytt för just mig.

Vi snackar knalligt färgade superhjältar som till tonerna av typiskt bombastiska ledtemalåtar med tillhörande ostig sång utför hjältedåd efter hjältedåd och mot alla odds klarar biffen i slutet av dagen. Allt i en ljuvlig japansk tappning av en svunnen amerikansk era. Så långt är The Wonderful 101 som sagt närmast ett drömspel för min egen del, och med Platinum Games alltid lika silkeslena bilduppdatering och deras perfekta spelkontroll borde detta vara en solklar kandidat till våra absoluta toppbetyg.

The Wonderful 101
Platinum Games tolkning av ett några decennium gammalt USA är absolut ljuvligt designad.
Detta är en annons:

Men riktigt så enkelt är det inte. För första gången har Platinum Games nämligen misslyckats lite med den livsviktiga spelkontrollen. Stommen i spelet är de 100 hjältar (den sista, nummer 101 är den som spelar) man styr på en och samma gång. Tänk Pikmin, men ändå så långt från det man kan komma. Typ. För The Wonderful 101 är trots allt ett actionspel, det lite strategiliknande utseendet till trots.

Detta är en annons:

Tanken är att man genom att antingen dra streck på Wii U Gamepad eller göra motsvarande rörelse med höger analogspak ska få alla hjältarna att tillsammans bilda ett supervapen. Kanske en enorm näve, ett svärd eller en piska. Idén i sig är kul, men inte ens efter de 15 första spelade timmarna kunde jag ärligt säga att det jag tänkt mig hände varje gång. Framför allt tycks spelet uppfatta nästan vad jag än ritar i pressade situationer som just piskkommandot.

The Wonderful 101
De 100 superhjältarna har alla egna personligheter. Roligast är Hollywood-baserade glidaren Wonder Blue.

Det här är oerhört irriterande då The Wonderful 101 är ett spel ur den gamla skolan. Det är tänkt att man ska ha full kontroll på läget för att kunna dänga de rent ut sagt brutala bossarna som alla ser sådär odrägligt övermänskliga ut innan man till slut listar ut vad man ska göra. Att då ibland slänga iväg helt fel attack på grund av ett försök till nyskapande spelkontroll är helt enkelt inte rätt.

Ännu mer problem har jag med de passager där gyron används för att kontrollera kameran, vilket gör precis allt utmanande, till och med en så enkel grej som att bara gå åt rätt håll. Och som i praktiskt taget alla japanska actionspel - från Ninja Gaiden till Devil May Cry 4 - är kameraarbetet tveksamt i The Wonderful 101, som därmed alltså blir det första Platinum Games-spelet där spelkontrollen inte har fungerat.

The Wonderful 101
Mellan banorna ges chansen att uppgradera sina figurer.

Nu är jag såklart medveten om att jag låter fruktansvärt kritisk, men man ska ha i åtanke att Platinum Games hör till mina absoluta favoritspelskapare. Jag brukar helt enkelt älska det de bjuder på, och den här gången misslyckas de med sitt absoluta paradnummer - spelkontrollen. Därmed inte sagt att spelet skulle vara dåligt, långt därifrån. För med det här sagt så kvarstår ändå ett högst originellt actionäventyr som bjuder på minnesvärda bossfighter, snorhögt tempo, alldeles fantastisk musik och rent ljuvliga banor.

Medan man är van vid att ett spel ska fungera på ett visst sätt genom ett helt äventyr, är The Wonderful 101 istället fyllt av små händelser som bara sker en gång. Mig veterligt är det bara Nintendo och Rayman-folket som brukar bjussa på så påkostade grejer utan att basera ett helt spel på det. Vyn skiftas titt som tätt och man ska göra allt från att flyga drake till att slå sig igenom fienders kroppar inifrån innan man i ett rasande tempo får dela ut stryk i någon sömnig förort.

The Wonderful 101
Det finns gott om alternativa spelmoment i The Wonderful 101.

Hela tiden får man nya färdigheter till sitt förfogande. Kanske i ett lite för högt tempo, för under första genomspelningen kände jag aldrig att jag hann lära mig allt som stod till buds. Mest problem var det dock direkt i början av äventyret, då det inte direkt är någon mjuk genomgång utan ett bryskt inkastande i all action som gäller. Istället är det först på andra varvet och när jag antar alla sidouppdrag som jag verkligen börjar uppskatta The Wonderful 101 och verkligen känna att jag har kontroll över det som händer. Något som behövs på högre svårighetsgrader.

Men det håller inte riktigt att man ska behöva spela ett spel som borde vara intuitivt så länge och jag önskar verkligen att Platinum Games hade velat lite mindre med det. The Wonderful 101 hade mått bra av färre spelmoment, lite färre möjligheter och framför allt bättre spelkontroll. För i grund och botten är The Wonderful 101 som sagt en väldigt viktig titel i dagens strömlinjeformade spelvärld. Och grunderna är som sagt bra, men det är som att Platinum Games ändå inte riktigt trott att det skulle vara så kul att man ville spela det om och om igen, och därför bara lassat på med innehåll för att maskera de banala grunderna.

The Wonderful 101
Ett spelläge för upp till fem personer finns inkluderat, vilket underhåller några timmar. Det känns dock mer som en bonus än ett fullödigt multiplayer-läge.

Ett feltänk för mig. Det är inte tack vare den enorma variationen som Mega Man, Sonic the Hedgehog 2 eller Ice Climber är så roliga. Snarare tvärtom, att grunden är just så roliga att det inte behövs något extra lullull, och därför kan de spelas hur länge som helst och för alltid kännas underhållande. The Wonderful 101 är visserligen alltid underhållande, men når aldrig sin fulla potential och rekommenderas främst för dig som vill ha något originellt och fräscht till Wii U, och som tycker de två faktorerna uppväger skönhetsfläckar i framför allt spelkontroll.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Ljuvlig design, fräscht koncept, roliga bossfighter, varierat, grym musik, bra återspelningsvärde
-
Strulig spelkontroll, för mycket korvstoppning med instruktioner, tekniskt banal grafik
Detta är en annons: