Svenska
Gamereactor
recensioner
X-Men 2: Wolverine's Revenge

X2: Wolverines Revenge

Kort innan premiären av den efterlängtade biofilmen X-Men 2 (X2) får vi följa gruppens mest dödlige medlem på en resa i hans förflutna.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

I X2: Wolverines Revenge får vi följa den skäggiga seriehjälten på jakt efter sitt förflutna. Då Logan finner ett virus i sin kropp och får reda på att han endast han 48 timmar kvar att leva börjar jakten på motgiftet såväl som på de som en gång skapade honom. När spelet börjar har Wolverine precis rymt från den anstalt där hans unika admantaniumskelett installerades. Året är 1968 och vi får flera intressanta hänvisningar till hans förflutna. Vägen kantras av ett axplock ur Marvels välkända serievärld och med hjälp av Professor X pedagogiska berättarröst slår jag och Logan oss igenom delar av den odödlige seriehjältens problemfyllda liv. Låter det bra? Mja, jag kanske tog i en aning... X2: Wolverines Revenge är medelmåttigt på alla tänkbara sätt.

HQ

X2: Wolverines Revenge är ytterligare ett i raden av film o serielicensspel från Activision som bygggts kring den halvdana spelmotorn från Spiderman. Man ser Logan ur ett traditionellt tredjepersonsperspektiv och slagsmålssystemet fungerar som en blandning mellan Spiderman och Minority Report. Wolverine kan göra ett antal olika slag samt två olika sorters sparkar. Han kan självklart även kombinera dessa samt utföra tre stycken specialattacker. Mycket av det spelmässiga kretsar kring Wolverines speciella förmågor att läka sig själv och att kunna urskilja värmeskillnaden i luften och på marken. Det förstnämnda är väl implementerat och gör att man hela tiden, efter ett slagsmål med några av spelets fiender, tvingas upsöka ett avskilt hörn för att kunna slicka sina sår. Även det så kallade "stealth-mode" där man kan aktiverar Wolverines värmesyn, för att på så sätt osedd kunna ta sig förbi vakter och annat, fungerar bra. Däremot lämnar slagsmålssystemet och spelkontrollen i allmänt en hel del att önska då Wolverine känns ganska stel och rörelserna alldeles för begränsade. Det blir väldigt tråkigt att utföra samma attack om och om igen, främst eftersom spelet liksom bygger på handgemäng, hela vägen.

Spelet börjar på den anstalt där Wolverines unika förmågar planterades i hans kropp och härifrån får vi följa den sylvasse hjälten i hans personliga vendetta. På vägen stöter man på ett flertal välkända ansikten som exempelvis Juggernaut och Sabretooth. Den sistnämnde är spelets första boss och liksom de efterföljande bossarna bjuder Sabertooth både på utmaning och lite hjärngympa innan man kan springa vidare.

En av spelets svagaste punkter är problemlösningen och den del av utmaningen som gör att man hela tiden måste testa sig fram utan att kunna luta sig mot implementerad spellogik. Jag kommer hela tiden på mig själv funderandes på konstiga lösningar på konstiga problem som egentligen inte alls är problem, bara designmissar i en linjär struktur. Detta är den beska frukten av ett stressat utvecklingsarbete, något som blir allt tydligare ju längre in i spelet man kommer, tyvärr.

En annan av svagheterna i Wolverines Revenge är het klart spelkameran som stundtals fått mig att skrika högt. Många gånger, speciellt i trånga utrymmen, sticker kameran upp i ett hörn eller klistrar sig fast vid en vägg vilket gör det oerhört svårt att se vad man själv sysslar med.
Grafiken är ojämn och pendlar mellan ytterst medelmåttig och väldesignad. Miljöerna är några av de gråaste och absolut tråkigaste jag sett överhuvudtaget och detaljrikedomen är lika med noll. Istället är både Wolverine och de andra mer kända karaktärerna ur serien snyggt designade och ger spelet en ganska trivsam visuell attityd som både rimmar med serietidningen såväl som den kommande biofilmen. Det finns även en hel del effekter som ger spelet en ganska speciell känsla, då inte minst Logans värmesyn eller hans speciella raseriattacker.

Detta är en annons:

Medan grafiken passerar godkänt liksom den övergripande spelbarheten (knappt godkänt) så är däremot ljudet lika oerhört ruttet som bandesignen. Wolverines röst görs av den ständigt inaktuelle Mark Hamill (Luke Skywalker), något som känns både onödiogt och ganska fånigt. Hamills röstskådespel är snudd på självmord och samtliga ljudeffekter gör mig näst intill spyfärdig. Tillkommer gör dålig musik, avsaknad av riktigt Dolby 5.1-stöd och en rad riktigt tråkiga miljöljud.

X2: Wolverines Revenge är i mina ögon vare sig bättre eller sämre än Activisions förra filmlicenstitel, Minority Report. Båda dessa spel bör klassas som ytterst medelmåttiga, trots vissa kvaliteter, och utvecklas till största delen med syftet ett vidare marknadsföra respektive film. Snygg karaktärsdesign och vissa riktigt roliga effekter räddar inte X2: Wolverines Revenge från att hamna precis på mitten av vår betygskala och jag konstaterar för 121:a gången att ännu en bortslarvad licens nått butikshyllorna. Så synd på en sån perfekt hjälte...

X-Men 2: Wolverine's RevengeX-Men 2: Wolverine's RevengeX-Men 2: Wolverine's RevengeX-Men 2: Wolverine's Revenge
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Snygg karaktärsdesign och vissa riktigt roliga effekter
-
Ruttet ljud, dålig problemlösning och ojämn grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • PumpkinEater
    Snikt. I X2: Wolverine's Revenge får vi, som titeln antyder, styra allas vår favoritmutant Wolverine, eller Logan som han också kallar sig. Den... 5/10

Relaterade texter

7
X2: Wolverines RevengeScore

X2: Wolverines Revenge

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Kort innan premiären av den efterlängtade biofilmen X-Men 2 (X2) får vi följa gruppens mest dödlige medlem på en resa i hans förflutna.



Loading next content