Ikaruga

Eophona personata på latin, eller Större maskstensknäck som vi säger på svenska. Ja, eller som japanerna säger: Ikaruga. En liten svart/vit oansenlig fågel som har fått låna ut sitt namn åt den kanske sista stora titeln till Dreamcast - Ikaruga. Nu har det alltså även kommit till Gamecube, som är den enda konsolen som får spelet släppt officiellt utanför Japan. Treasure har mer eller mindre specialiserat sig på shoot 'em ups och får väl idag sägas äga genren. Treasure består av gamla avhoppade Konami-programmerare som bestämde sig för att fortsätta att utveckla genren sedan Konami visat allt mindre intresse för fler delar av Gradius och liknande. Intressant är att även Saturn fick exakt samma avslut från Treasure som nu Dreamcast får i dess sista levnadsdagar. Då var det med shoot 'em up-spelet Radiant Silvergun, ett spel som idag kostar över 1500 kronor att köpa från någon av nätets webauktioner. Huruvida Ikaruga kommer att få samma samlarstatus är dock svårt att säga, även om det inte alls är omöjligt.

Redan från start slås jag av hur oerhört läckert designat Ikaruga är. Jag får gå så långt tillbaka som WipeOut 2097 för att minnas att en design imponerat så mycket på mig. Där designen i spelet WipeOut 2097 var oerhört genomarbetad känns detta dock lite renare och mer sparsmakat. Alla skepp, robotar, omgivningar och liknande är gjorde helt enligt traditionell japansk mechadesign och bitvis kommer jag att tänka på de smäckra robotarna i animeserien Neon Genesis Evangelion som har liknande design.

Själva spelets grafik är oerhört imponerande och spelet kunde lätt ha varit utvecklat till någon av de nyare konsolerna, utan att någon för den sakens skull hade tyckt att spelet är fult. Omgivningar, polygonmodeller, texturer och ljuseffekter - precis allt är på absolut toppnivå! Det känns ofattbart att en maskin som kom redan 1998 och kan spotta ur sig sådan här grafik kan dö i förtid på grund av utebliven försäljning. Gamecube kör naturligtvis spelet, helt utan försämringar. Spelet är färgsprakande och det sker hela tiden hysteriskt mycket på skärmen. Allt som ofta förvånas jag uppriktigt över att jag alls hinner med att se vad som sker överhuvudtaget. Då och då stannar spelet upp och man får se sitt skepp göra en sväng, ändra höjd eller åka in i någon byggnad. Dessa små scener ger perfekta konstpauser som gör att man får vila sitt ömmande avtryckarfinger.

Spelets ljud är också bra. En juste speakerröst håller reda på det som sker medan tunga ljudeffekter kryddar anrättningen. Musiken som spelas i bakgrunden är mer av sorten episk rymdmusik än hysterisk lättpop. Den gör sitt jobb väl och är ofta riktigt skön. I alla fall det lilla man hinner höra av den bland alla explosioner och annat. Att ha en bra bas när man spelar Ikaruga är verkligen att rekommendera.

Treasure är inte shoot 'em up-mästare för intet. Trots denna genres extrema inavel och små möjligheter till variation så har Treasure lyckats variera den ordentligt. Genom ditt rymdskepps svarta och vita energisköld är det teoretiskt möjligt att kryssa mellan fullständiga hav av anstormande skott. Men bara så länge din sköld har samma färg som skotten. Ibland får man hysteriskt snabbt växla mellan de båda sköldarna, allt eftersom fiender med olika färg skjuter mot dig. Även dina skott byter färg när dina sköldar gör det, och svarta skott gör mer skada på vita fiender och vice versa. Fientlig eld som träffar dina sköldar laddar upp dina vapen så länge det är matchande färger. Blir du däremot träffad av fel färg än färgen på din sköld har så är det däremot god natt. Med ett tryck på B-knappen på din handkontroll byter du sköld, men det gäller att göra det i tid och att hinna byta tillbaka när andra skott kommer.

Innan spelet börjar så rekommenderar jag flitigt micklande med spelets inställningar (läs: öka på antalet liv från start). Ikaruga må inte vara det längsta spelet, men det är initialt oerhört svårt redan på de lägre nivåerna i svårighetsgrad. Det har ett mycket högt återspelningsvärde sedan man klarat det och man kan alltid öka svårighetsgraden för att se vad man kan pressa sig till. Ikaruga är helt enkelt extremt bra och även de som normalt inte tilltalas av genren borde kunna uppskatta det. Dessutom är det ett oerhört värdigt avslut på den fenomenala Dreamcast som på detta sätt får visa att den faktiskt hade kunnat mäkta med till 2003, då Sega sade att den skulle få sin uppföljare. Har du möjlighet att spela importspel på din vita underburk Dreamcast eller äger en Gamecube så köp. Ikaruga är på tok för bra för att förbises och får väl sägas vara det bästa shoot 'em up-spelet genom tiderna! Köp, köp, köp!