Assassin's Creed

Det är ingen som ser mig. Min kniv sticker fram och blänker till en sekund innan den genomborrar mitt offers halspulsåder och han långsamt sjunker ihop i mina armar. Jag känner ett uns av ånger. Varför skulle just han dö och inte någon av alla andra av stadens korrupta köpmän? Jag vet inte svaret på den frågan, men som lönnmördare är det här bara ett uppdrag bland många andra och en möjlighet för mig att bevisa att jag hör hemma som en fullvärdig medlem av assassinerna.

Efter en väntan som känts som en evighet är Ubisofts ambitiösa actionäventyr äntligen klart och jag röjer därför inte den hemlighet som jag upplevde efter blott tre minuters spelande och som utgör grunden för hela spelet. Som du säkert redan anat så döljer det sig något mer än bara medelålder, smygande över hustaken och lönnmord, men jag nöjer blott med att konstatera att huvudpersonen Altaïr blivit degraderad i brödraskapet och att han därför åter måste bevisa sina färdigheter för att återfå alla de vapen och föremål som en lönnmördare besitter.

I Assassin's Creed blandas Agent 47:s mördande med friheten från Crackdown och smygandet från Splinter Cell. Så snart du släpps lös i en av spelets stora städer finns det ingen tvekan om hur mycket svett och möda som lagts ned på alla detaljer. Allt känns levande, varierat och majestätiskt och det första halvtimmen är man helt överväldigad av möjligheterna.

Lyckligtvis hjälper spelet dig på traven och så snart jag har klättrat upp i en av stadens högsta byggnader dyker ett par nya mål upp på min karta. En ikon visar att det finns ett samtal att tjuvlyssna till två män på marknaden, medan en annan visar att det finns ett tillfälle att agera ficktjuv.

Jag väljer det sistnämnda och följer efter mitt ovetande offer genom basarer och gränder och han märker aldrig hur jag långsamt lirkar fram ett dokument som han stoppat i bakfickan. Ett steg närmare uppdragets slutgiltiga mål. Nu sätter jag mig ned på en bänk för tjuvlyssna och därefter ge mig efter en av männen och banka ur honom ytterligare information. Jag beger mig sedan med informationen till brödraskapets lokala gömställe och presenterar bevisen för att få tillåtelse att utföra det planerade mordet.

Varje lönnmord i Assassin's Creed föregås av en liknande procedur och det är upp till dig att krydda och variera anrättningen. Genom att hjälpa en munk, kan du använda hans vänskap för att osedd ta dig förbi vakter, hjälper du en lokal innevånare kan det hända att de lägger krokben för vakter som jagar efter dig. Det är klokt att se till att få lokalbefolkningen på sin sida innan man utför ett mord då detta underlättar möjligheterna att fly efter ett utfört dåd.

Om du inte ser till att utforska städerna för att hitta bra gömställen och hjälpa medborgare så att de ställer sig på din sida kan det därför verka som om Assassin's Creed är ett ganska simpelt spel där det mest handlar om att försöka fly efter utförda dåd. Det är som att springa omkring och låta puffrorna tala i ett Hitman-spel helt utan finess och det är inte så Assassin's Creed är tänkt att spelas. Med tålamod och försiktighet kommer du mycket längre och spelupplevelsen växer också betydligt.

Det finns tre enorma städer i spelet, Accra, Damaskus och Jerusalem och det är i städerna som Altaïr verkligen kommer till sin rätt. Han kan klättra upp nästan överallt och systemet där knapparna motsvarar huvudet, de två armarna och benen gör det hela mycket intuitivt. Efter ett tag går det snabbt att se vilken väg man ska välja när man klättrar upp längs väggarna då ornament och avsatser fungerar fäste för händer och fötter.

Själva klättrande precis som parkour-rörelserna är oerhört lättkontrollerade och det krävs ingen tajming för att lyckas med de mest halsbrytande akrobatiska nummer. Du håller helt enkelt nere A-knappen och väljer riktning. Däremot och det kan tyckas något förvånande så drunknar Altaïr omedelbart så fort han hamnar i en vattengrav eller liknande.

Även striderna är väldigt intuitiva och med sitt svärd gäller det att parera attacker från stadens vakter. En vältajmad kontring ger ett läckert avslut på striden och det går även att kasta omkring sina fiender med den fria handen. Dessa strider kan dock stundtals bli tröttsamma och det är inget tvivel om att en öppen strid bör vara din sista utväg som lönnmördare.

Det gäller att hela tiden vara uppmärksam på sin omgivning och försöka smälta in. Vakterna har olika nivåer av vaksamhet och en vakt med draget svärd håller man sig helst på avstånd ifrån. Kommer han tillräckligt nära kan han känna igen dig utan att du ställt till med något otyg. Om du väljer att klättra upp på en byggnad ska du också vara medveten om att det står bågskyttar utplacerade på taket. De reagerar omedelbart på om de ser någon springa omkring uppe på taket och då är det bästa utvägen att sänka dem med kastkniv innan de hinner göra sina kollegor uppmärksamma på din närvaro. Lyckas du överrumpla en vakt bakifrån går det också fint att använda lönnkniven.

När det gäller det visuella är det bara att kapitulera inför den vackra värld Ubisoft byggt upp. Tyvärr är bilduppdateringen inte helt stabil, speciellt när man sitter på hästryggen, men bortsett från detta imponeras jag verkligen av vad det jag ser. Detaljrikedomen är skrämmande hög och du kan till och med kika på vad som graverats på Altaïrs vapen.

Men även om det tekniska är oerhört kompetent utförd så är det framförallt designen som imponerar. Allting känns fräscht och nytt och i en tid när vi tvångsmatas med hundraelva spel där vi är marinsoldater (i nutid eller framtid) eller svärdsvingande fantasyhjältar är det skönt med lite omväxling och det är precis vad som bjuds i Assassin's Creed.

I hela kungadömet och städerna finns små flaggor utplacerade på mer eller mindre svåra platser. Du samlar dessa av två skäl, dels så fungerar de som checkpoints som sparar din framfart, men när du samlat samtliga på en plats får du även en achievement (till Xbox 360). Det finns 100 flaggor i en stad så det är en utmaning så god som någon att leta rätt på allihopa.

Ljudet är ambitiöst och välgjort, men jag saknar ett bärande tema när man rör sig på de myllrande gatorna där kacklade hönor, basarernas gytter och ett ständigt tjattrande från människorna utgör hela ljudbilden.

Om du är en tålmodig spelare, som vill testa på något väldigt annorlunda och omslutas av en fantastisk, vibrerande, levande värld - är detta definitivt något för dig. Och om du också kan bortse ett par smärre irritationsmoment så kommer du i gengäld uppleva stunder som få andra spel kan erbjuda. Assassin's Creed är ingen tidlös klassiker, men ändå en fantastiskt inbjudande spelupplevelse som griper tag i spelaren och förtrollar.