Need for Speed: Pro Street

Nämen gud vad härligt! Vad glad jag blir. Överlycklig. EA läste uppenbarligen min recension av såväl Need for Speed: Most Wanted som fjolårets Need for Speed: Carbon och bjuder i år på ett racingspel helt olikt sina bleka föregångare.

EA har under denna höst verkligen bevisat att de verkligen kan, om de bara vill, och inte alls bara är den pengahungriga uppföljar-fabriken som många påstår. Skate är för mig årets skönaste överraskning då jag väntat mig en slätstruken mainstream-titel med fokus på image, men fick istället ett fantastiskt härligt hardcore-spel med tuff spelmekanik, utmanande upplägg och en grym känsla av att man faktiskt åkte skateboard.

Och förutom Skate (och det uppskjutna superspelet Army of Two) har EA även helrenoverat Need for Speed-serien och bjuder här på ett betydligt bättre spel än de senaste tre årens upplagor.

Need for Speed: Pro Street kan enklast beskrivas som en blandning mellan Forza Motorsport och Juiced. Den öppna spelstrukturen, där man efter eget huvud kunde cruisa runt i staden, från de tidigare två Need for Speed-spelen är borta, liksom den flamsiga arkadfysiken, attityden och alla de tävlingar som ägde rum nattetid. Pro Street är mer utmanande, mer krävande och betydligt mer seriöst beträffande dess inställning till riktig racing.

Grunden i spelet kretsar kring fem olika platser utspridda på en racekarta där fem regerande streetrace-kungar krönts till mästare. Ditt uppdrag är att vinna tillräckligt många tävlingar för att i slutet på varje av dessa fem mästerskap få chansen att utmana en av dessa fem förare. Så snart man besegrat dessa fem mästare har man klarat karriärläget i Pro Street. Men det är svårare än det låter.

Pro Street känns fräscht från första stund, inte minst efter att ha lidit mig igenom det hysteriskt töntiga Juiced 2: Hot Import Nights, som till skillnad från det här spelet helt missförstått vad som är hett och inte inom streetracing just nu. EA har gjort ett strålande jobb med att modernisera Need for Speed-konceptet de senaste fem åren, de har ständgt pejlat av streetrace-scenen och med god fingertoppskänsla styrt sin art direction därefter.

Pro Street är i detta fallet ingen undatag, utan snarare det bästa spelet rent designmässigt sedan det första Need for Speed: Underground. EA har tydligt begripit att den typ av streetracing som Underground-spelen (och det urtöntiga töntspelet Juiced 2) innehåller är ungefär lika stekhett som trumpetjeans idag, eller tumring. Pro Street kretsar istället kring den moderna formen av streetracing som utövas framförallt i USA just nu, där eventen mer liknar X-Games-tävlingar än något hämtat från The Fast and the Furious.

När Need for Speed: Pro Street startar möts man av en högljudd presentatör som uppe på en scen framför en enorm folkmassa håller låda på bästa X-Games-manér. Denna speakerröst pratar även under själva tävlingarna, och till skillnad från (återigen) Juiced 2 blir han aldrig enformig eller påfrestande utan hjälper endast till att skapa en perfekt racingkänsla.

Racingen är indelad i fyra huvudgrenar. Grip, Drift, Drag och Speed Challenge. Inom dessa fyra racingdescipliner finns det även delmoment som Tandem Drift, och Section Shootout som måste klaras av för att man ska kunna bli krönt till kung över varje enskilt event. Spelet startar med en grip-event och det första som slår mig är hur annorlunda allting känns. Bilen käns tung, vridstark och den rör sig realistiskt då jag kastar den in i första kurvan. Det går inte alls att gasa sig igenom samtliga av banans kurvor som jag gjorde genom hela Need for Speed: Most Wanted och Need for Speed: Carbon.

I racingdisciplinen grip handlar det såklart enbart om grepp. Om att precis som i exempelvis de framhjulsdrivna tävlingarna i Forza Motorsport 2, åka tight, snävt, hårt och skära kurvorna för att slippa sladd och därmed behålla maximal hastighet genom kurvorna.

Drag är en annan grym del av Need for Speed: Pro Street, en del som jag saknat väldigt mycket sedan den försvann (efter Underground). Drag är precis som det låter; dragracing, och till skillnad från i Need for Speed: Underground är drag-eventen krävande, och till en början helt sjukt svåra.

Till att börja med måste man i Pro Street (precis som i verkligheten) värma däcken genom att på en speciell platta låsa fast däcken och spinna dem i rätt hastighet för at värma gummit till exakt rätt hastighet. Jag har sälv deltagit på en del sådana riktiga drag-tävlingar med min förra bil (Nissan 350Z) och vet mycket väl hur viktigt det är att värma däcken riktigt. Och detta, som så mycket annat, har EA lyckats väl med.

Tillkomit har även kopplingsfuktion, clutch, vilket gör drag-biten (framförallt) till en ännu störe utmaning. Men kan även köra med koppling i de andra av spelets event och detta gör såklart Pro Street till ett riktigt knivigt, oförlåtande och utmanande hardcore-spel, om man så vill.

Givetvis är autosculpt-funktionen (som funnits i tre tidigare Need for Speed-spel) och i Pro Street är den bättre än någonsin. Man kan förändra all den styling man köper efter sitt eget designhuvud, och med tanke på hur oerhört enkelt EA gjort det, är detta en del som jag skulle vilja se i betydligt fler racingspel.

När man stylar eller trimmar en bil i Need for Speed: Pro Street så sparas all information om just den bilen i en så kallad blueprint. Dessa ritningar över varje bil kan man sedan antingen ge bort till en kompis via Xbox Live eller spara dem separat på sin hårddisk. Detta innebär att man kan ha flera olika inställningar på sin bil, och skifta mellan dem för att kunna nyttja kärran i flera olika racingdiscipliner i spelet. Fiffigt, och roligt.

Nytt för Pro Street är även det faktum att de skador som man orsakar på sin bil måste lagas efter varje avklarat race. Verkstadskostnaderna tas ut från den budget som man tävlar ihop under de olika race-dagarna, och precis som i det första Juiced-spelet kan det snabbt bli en ganska dyr historia. Lyckligtvis finns det så kallade"markers" att vinna i olika lopp, som gör att man kan laga hela sin bil ett antal gånger, helt gratis. Överlag är dock denna funktion med skador, och att de måste repareras en välkommen nyhet till Need for Speed-världen.

Minuskontot utgörs av en lite väl hög svårighetsgrad, en till en början nästan omöjligt märklig tävlingskalender och kanske lite för få banor. I övrigt är detta ett mycket bra racingspel som faktiskt kör om bland andra Project Gotham Racing 4.

Need for Speed: Pro Street är som jag nämnde tidigare ett råare, hårdare och svårare spel än de tre tidigare spelen i serien och tillsammans med det nya skadesystemet gäller det att träna mycket, ta väl hand om sin bil och välja sina favoritdiscipliner med omsorg.

Bilfysiken påminner en hel del om den i det första Juiced-spelet och banorna för tankarna till Forza Motorsport 2 snarare än till Need for Speed: Carbon. För mig har Pro Street varit en mycket glad överraskning och jag applåderar EA:s initiativ. Det här är krävande, varierad och tuff racing med briljant grafik...