Endless Ocean

Jag har en mardröm som handlar om havet. I den befinner jag mig långt under ytan och kämpar för att ta mig upp. Men det är varken drunkningsdöden eller hajar med vassa tänder jag fruktar. Det är att hamna vid en gigantisk val. Det skulle vara sjukt äckligt att befinna sig nära något så stort och levande.

Det är därför med viss oro jag bläddrar i boken som är fylld med siluetterna av fiskar man senare ska kunna träffa på i havet. Siluetterna ersätts efterhand med bilder och information om arterna man lär känna i djupet. Till min förskräckelse upptäcker jag att det finns ett par siluetter som skulle kunna vara valar. När jag är nere i vattnet och i ögonvrån ser kölen på vår båt hoppar jag till. Detta är en utmaning för mig som fick panikångest av den där äckliga ålen under vattnet i Super Mario 64. Dyksimulator eller survival horror. It's all in the eye of the beholder.

En gång var jag på en hamburgerrestaurang med en hungrig vän. Han ville testa om det gick att beställa en tolvdubbling av osten på sin ostburgare. Det gick. Soundtracket till Endless Ocean är ungefär som den burgaren. Sjukt cheesy. Men en slemmigt tonsäker röst och lite fånigt gitarrplock är kanske den stämningssättare som krävs för att man ska våga sig ned i djupet.

Det gäller att lära känna fiskarna och terrängen. Simma runt ett tag, förr eller senare kommer det en firre du inte känner igen. Men om du vill ta reda på fakta och namn på fisken slipper du simma tillbaka till ytan och bläddra i mossiga uppslagsböcker. Det räcker med att peta på fisken. Ibland räcker det med att peta en gång, men ibland får man peta några gånger extra. Lite mat skadar inte heller. Det är rätt kul det här med fisk.

Jag är polare med en delfin och en pingvin. Jag är vältränad och har en vacker solbränna. Dessutom klär jag i våtdräkt. Inget i havet är speciellt farligt. Det är lugnt och trevligt att simma runt. Alldeles för lugnt för en rastlös själ, men när man är sådär lite zenbuddistisk av sig som man kan vara ibland går det bra. Det finns ändå uppgifter att utföra, så man slipper flumma runt och roa sig helt själv.

En klient vill hänga med ned och glo på en fisk. En annan behöver en karta över terrängen under ytan. I aim to please. Det värsta är de falska asen. De som hävdar att de hade det bra under ytan och var nöjda med oss som guide. Sen får man ett mail där de satt det lägsta betyget på mina tjänster. Människor är så falska. Tacka vet jag fisk.

Världens sämsta recensionsklyscha är att använda sig av uttrycket "antingen älskar man det här, eller så hatar man det". Alltid när det uttrycket används får jag känslan av att jag varken älskar eller hatar produkten de talar om. Så det tänker jag inte säga, men jag måste ändå tala lite om målgruppen. För själv har jag pendlat mellan att vilja ge detta spel allt mellan fyra och nio i betyg.

För det första är det här omöjligt att spela om man inte har tålamod. Det går sakta, och handlar mer om upptäckandets glädje än om action. För det andra måste spelaren ha överseende med vissa brister. Animationerna på land är fånigt styltiga. . Spelets grundresonemang, att man genom att klappa fisk och fågel får reda på dess namn, är inte helt genomtänkt. Sen har vi den extremt högtravande och töntiga musiken. Men går man inte igång på Enya-liknande trams går det även att lägga in egna MP3 på ett minneskort för att ljudsätta spelet.

Spelets största brist är den enda jag har svårt att ha överseende med. Världen man rör sig i är inte levande nog. Just det hindrar mig från att sätta ett högre betyg, trots att jag många gånger varit sugen. Trots jättefina miljöer och underbara möten med fiskar, känns det inte verkligt. Varför känner jag mig inte som en del av det här? Det känns som om fiskarna inte reagerar på min närvaro. Och ibland simmar de igenom mig. En stor haj kommer simmande. Jag drar efter andan. Vågar nyfiket simma närmare. Ingen reaktion. Ännu närmare. Hajen bryr sig inte. Sen försöker jag provocera, simmar in i fisken, försöker blocka dess framfart. Hajen fortsätter bekymmerslöst att röra sig i samma bana.

Storheten i spelet är dess förmåga att ge en mäktig känsla av att vara under ytan. Nu har jag aldrig testat djuphavsdykning, men man har väl snorklat på Menorca. Så det så. Att hitta en hemlig grotta är en upplevelse. Att se en ny fiskart som bara lever på ett visst ställe är också häftigt. Och att långt nere i havets mörka djup stöta på en val är galet mäktigt.

När spelet är som bäst är det meditation och avkoppling. Upptäckarlusta och fascination för djur och djup. När man inte slungas ur den illusionen är Endless Ocean riktigt stort.