Det är inget nytt att stora varumärken inom spelvärlden grenar ut. Genom att finnas på flera olika plattformar kan utvecklare och utgivare fiska nya målgrupper. Call of Duty-serien är inte ny till touchmarknaden, men hur bra står sig den mest ambitiösa satsningen hittills på ett begränsat format? Resultatet är förvånansvärt underhållande och Call of Duty: Strike Team ger ny kraft åt uttrycket "döm inte appen efter beskrivningen".
Strike Teams universum utspelar sig inom ramarna för Black Ops 2, med elitsoldater som är några pinnhål vassare än dagens standard. Genom en världskarta tillåts spelare välja mellan militära uppdrag där din enhet ställs mot den mystiska terroristligan Cordis Die. Förutom klassiska uppdrag snubblar jag även över det i nuläget nästan stämpelkopierade överlevnadsläget.
Inför varje utmaning gäller det att rutinmässigt utrusta soldater med vapen, färdigheter och andra bonusar. Gränssnittet är mycket smidigt på touchskärmen, samtidigt som jag överraskas av antalet valmöjligheter. Variationen är, för det lilla formatet, riktigt bra.
Innovationerna börjar först när du arbetat dig igenom menyerna och faktiskt landat på fältet. Spelet blandar sömlöst vapennära action i förstapersonsvy med en strategisk överblick ur fågelperspektiv, och du kan när som helst bläddra mellan dessa lägen. I denna överblick smälter Strike Team plötsligt ihop till slipad realtidstrategi, till den nivå att spelet nästan är som mest njutbart i det sekundära läget.
En viktig detalj för touchspel är naturligtvis spelkontrollen, och denna löser Strike Team genom pedagogiska semiautomatiska "peka och lås"-funktioner, inte minst när du siktar i förstaperson. Gör du väl ifrån dig under uppdragen belönas du med poäng som kan användas för att låsa upp utrustning och konverteras till erfarenhetspoäng. Dessa poäng kan även spenderas under uppdragets gång för ammunition och extraliv.
Trots att spelet vänder sig mot en något begränsad plattform är det visuella intrycket mycket stabilt. Effekter så som snöfall, regn och blåst ramar in vackert målade texturer. Endast sparsam ljussättning och en färgpalett som snuddar mot det trista och tråkiga drar ner helhetsintrycket som annars är väldigt njutbart.
Strike Teams svaghet uppstår i fråga om engagemang och story. Handlingen är otacksamt förpassad till femte hjulet, och det är inte manuset som får mig att skjuta vidare i uppdrag efter uppdrag: det är känsla och spelglädje. Fans av Call of Duty-serien kommer inte att bli besvikna.