Arma III

Jag gillade verkligen vad ARMA 2 försökte att göra. Det var ett komplicerat, superambitiöst och hardcoredoftande spel om hur militära strider egentligen ter sig. Det hade tonvis av goda idéer men visade sig tyvärr ha ett genomgående bristande genomförande. Jag älskade spelet för att det försökte, men längtade samtidigt hela tiden efter en mer polerad spelupplevelse.

Efter Arma 2 hade Bohemia Interactive många lösa trådar hängandes, men visste hela tiden hur de skulle fortsätta att sticka ihop sin vision. Teamet verkar bevisligen vara ett gäng ihärdiga själar med ett brinnande glöd som verkligen inser potentialen i sitt koncept och har fortsatt att sträva efter sin vision. Det märks omgående att Bohemia har letat i månader efter spelmoment att förenkla och förnya, tråd för tråd, utan att för den sortens skull förstöra den realistiska kärnan som var Arma 2. Det här är fortfarande ett spel där en kula är direkt avgörande och två kulor överflödiga, där detaljarbetet är enormt för att erbjuda en snabbtitt in i verklighetens stridssystem och där lugnet före stormen är de bästa ögonblicken.

Det här är med andra ord, precis som sina föregångare, ett spel som helt och hållet lever för att det vågar sticka ut från den gråa massan av vapenaction och gräva ned tårna i simulatorsanden istället. Som en militär i någon av organisationerna NATO, CSAT, AAF eller FIA är det du som finns ute på de allra farligaste fälten och får uppleva brutaliteten från första parkett. Tempot är i de flesta fall mycket sävligt; transportsträckorna mellan varje actionsekvens är i regel minuterlånga och när eldstriderna väl sker handlar det inte helt sällan om distansskjutning (kilometerlånga sådana). Suktar du efter närhet får du leta vidare. Spelaren ges stora förutsättningar till att kommendera sina trupper genom ett sedvanligt krångligt gränssnitt där det vissa gånger känns som om du trycker på merparten av tangentbordets alla tangenter för att utföra dina order.

Inlärningskurvan är spelets största brist på samma gång som det är en del av dess charm, och den finns där av en anledning; nämligen att lära dig att hantera den mest fullödiga militärsimulatorn på spelmarknaden. Likt föregångarna spenderar jag mycket tid åt att konfigurera vilka knappar jag tycker passar bäst till de olika kommandona, vilket gör att jag efter ett tag fått ett bättre grepp om systemet. Många kommer att fnysa åt truppkommandosystemet och aldrig våga röra det efter att de upptäckt hur komplext det är. Det är Arma i ett nötskal; det kräver sin hjärna och framförallt ett tålamod av krut för att på allvar kunna uppskattas, men om du investerar tiden som krävs för att uppnå det där genombrottet kommer en ny värld att öppna sig, tro mig.

Att erbjuda spelet till den stora massan redan från alpha-stadiet var ett bra val, gissar jag på då utvecklarna har kunnat utvärdera feedbacken från spelarna och därigenom tagit del av nya synvinklar. Resultatet är i de flesta fall lysande. Ingen behöver känna sig utanför, vilket i praktiken innebär att du kan välja om du vill stänga av allt vad heads-up display heter eller ändra intelligensen hos fiender såväl som vänner. De allra flesta borde uppskatta att dessa val finns till hands, då det öppnar upp dörrar till en bredare publik. I viss mån är det, kort sagt, du som väljer hur ditt Arma III ska vara.

Apropå intelligens; dina medsoldater och fiender lämnade en del att önska i ren tankeverksamhet i de båda föregångarna och tog gång på gång fullständigt ologiska beslut som innebar en direkt död som konsekvens. Arma III är bättre på denna punkt. Särskilt om du skruvar upp parametrarna. De datorstyrda soldaterna rör sig mer logiskt och står de flesta gånger inte på samma punkt i väntan på att bli skjutna i benet tre gånger. Om de känner sig underlägsna försöker de att fly från scenen och vid strider mot dussintalet är taktiken att flankera dig och dina trupper en mycket vanlig sådan. Viktigast av allt är att fiendernas röntgensyn kastats i soptunnan vilket betyder att du nu blir upptäckt på mer rättvisa villkor. För att verkligen jämföra skillnaden kickade jag igång tvåan och blev förvånad över hur pass mycket roligare och mer välpolerat Arma III känns.

Innehållsmässigt är det här en riktig best. Spelets huvudkampanj finns faktiskt inte ens inkluderad i spelet ännu utan kommer att släppas gratis i tre separata delar, med start i oktober, men trots det vågar jag kalla Arma III för en innehållsmässig best. Det som finns att leka med är i huvudsak ett robust multiplayerstöd, en fullfjädrad editor (och de medföljande moddar som enkelt går att ladda ner i spelets huvudmeny) tillsammans med ett dussintal uppvisningsbanor, utmaningar och tutorials. Även utan någon huvudkampanj är det fortfarande massivt paketerat, det går inte att förneka. Uppvisningsbanorna är lösa men stiligt förpackade uppdrag som är en bra väg att gå efter att du tragglat dig igenom tutorialbanorna och är i regel rätt korta. Vi får kalla in artillerianfall, flyga helikoptrar, huttra i vatten samt köra bilar - det är en showcase för vad Arma III är, helt enkelt. Förhoppningsvis blir den kommande kampanjen betydligt mer matig än såhär.

Det du och många andra kommer att spendera mest tid med är trots allt förmodligen multiplayerläget och ja, det finns verkligen något att uppskatta här. Allt som är Arma III finns implementerat i multiplayer och det blir snabbt rätt uppenbart att det är såhär tiden faktiskt ska spenderas; att i spelets samarbetsläge lägga upp taktiker med ett antal främmande människor i upprepade försök att övervinna de datorstyrda soldaterna är givande varje gång. Det här är ett spel som står och faller på den inlevelse som det ingjuter i spelaren och lyckligtvis är Arma III ett av de allra finaste exemplen på hur detta ska förvaltas. Du kommer att hålla andan av spänning, skrika i frustration och gråta i besvikelse.

Jag tycker personligen att Arma III är som bäst i just de gruppbaserade lägena, då känslan av samarbete lyser klarast som en mycket lyckad del i Arma. Eftersom att man dör av ett skott även här är det av stor vikt att ett gott samarbete existerar. Har du ett gäng vänner lediga är Arma III ett spel som du inte vill missa. Det finns dock dessutom en hel hop av andra spellägen där klassiska dödsmatcher trängs tillsammans med teamslakt och flaggtagsvarianter. Det är omfattande, kort sagt, och något som bara kommer att fortsätta frodas när fingerflinka moddare slungar ut nya kreationer. En favoritmodifikation i repris är exempelvis Wasteland som återfinns även i Arma III; överlevnad i team (eller för dig själv) där världen kryllar av datorstyrda fiender såväl som spelarstyrda sådana.

Det mest intressanta i paketet är utan tvekan editorn som innebär att mod-communityt ges möjlighet att separera Arma III lem för lem och krydda efter eget bevåg. Dundersuccén DayZ föddes som bekant ur askan i Arma 2, och med de kraftfulla verktyg som går att tillgå här finns garanterat stor potential för moddare att konstruera nya, spännande koncept. Med några få knapptryck lägger man sedan upp sina kreationer via Steam Workshop för världen att beskåda och underhållas av. Baneditorn är dock... avancerad. Åtminstone för en lekman som mig själv. Jag kliade mig hårt på hakan cirka fyrtiotvå gånger första gången jag startade upp den och bestämde mig ganska omgående för att kika på tutorials om hur man faktiskt ska bära sig åt.

Denna del av spelet är inte överdrivet användarvänlig utan riktar sig främst till de redan inbitna Arma-moddare som här ges alla möjligheter att leva ut sina fantasier. Lyckligtvis finns ju nybörjarknep att finna på det allsmäktiga intranätet, vilket åtminstone jag finner glädje i. Om man hellre vill spela än att skapa finns det redan nu många uppdrag gjorda av flitiga användare. Det är inte alla spelserier som har så lojala och entusiastiska anhängare som Arma-serien och det märks så tydligt när man kikar igenom listan av 1600+ uppdrag som finns tillgängliga i nuläget. Jag har testat snabba fordonsrace, nattuppdrag som börjar med kraschade helikoptrar såväl som ogenerade DayZ-kopior. Det är utan tvekan här som Arma III kommer att växa som mest under sin livstid och det ska bli rejält spännande att se vad framtiden har att erbjuda.

Grafiken har genomgått en mycket trevlig förbättring sedan sin föregångare och ser nu betydligt mer tittarvänligt ut. Jag skulle faktiskt sträcka mig så långt som att kalla Arma III för vackert på sina ställen. Texturerna är, trots ett bra grundutseende, fortfarande alldeles för lågupplösta, men både ljussättningen, animationerna och karaktärsmodellerna ser äntligen bra ut på allvar. Den enskilt bästa delen av Bohemias grafikarbete är dock utan tvekan miljöerna, som denna gång är både varierade och stilfullt designade. Om du häpnade över omgivningarna i Arma 2 kommer du att tappa käken i gulaschsoppan över det här. Altis och Stratis är de två öarna som vi får bekanta oss med, där Altis är den större av de två och en fullständigt übergigantisk sådan. 270 kvadratkilometer stor, för att vara hyfsat precis. Storskaligheten genomsyrar hela produktionen. Oavsett vad, hur och när du spelar Arma III kommer du ständigt att påminnas om att du aldrig är fast i några osynliga spår. Du får verkligen möjligheten att utforska och andas in atmosfären. Mitt råd - ta chansen.

Själva underhållningsfaktorn i Arma III är uppskruvad sedan föregångarna, mycket tack vare symbiosen av fräschare effekter, tryckande atmosfär samt en kraftigt förbättrad ljuddel (vi slipper nu skitnödiga röstskådespelare och taskiga ärtpistoler). Det går heller inte att poängtera nog mycket hur pass väl Bohemia har utvecklat och förbättrat själva spelsystemet sedan den förra installationen. I många fall kan förändringarna tyckas små och subtila, men är alltid genomtänkta och betyder i slutändan en hel del för upplevelsen. Du är exempelvis inte begränsad längre till att enbart stå, huka dig eller krypa utan det finns mellanlägen också som är överraskande användbara. Du kan numera även simma under vatten (och skjuta fiskar!). Har jag nämnt ragdoll-fysiken? Inte? Well, det var ett mycket välbehövligt tillägg till serien, om vi säger så. Arma III känns mycket mer levande, dynamiskt och spännande än vad tidigare delar i serien någonsin gjorde. Helheten är vida överlägsen Bohemias tidigare alster.

Ett stort problem med de tidigare Arma-spelen var den opolerade tekniska biten som var dränkt i trista krascher, grafikbuggar och ett fruktansvärt ojämnt flyt i bilduppdateringen. Även på denna punkt är Arma III ett steg framåt och under mina sessioner har spelet enbart kraschat en gång och buggarna är nu reducerade (även om framförallt en del grafiska missar visar sitt ansikte ibland). Trots sitt betydligt vackrare utseende är det skonsammare mot hårdvaran än vad Arma 2 var, men det är fortfarande för hårt och ojämnt.

Speciellt i multiplayerläget pendlar skärmuppdateringen oroväckande mycket, men med det sagt är det ändå bättre än i föregångaren. För ett så pass storskaligt spel som detta kan jag ha överseende med de enkla buggar som jag stött på då de aldrig inneburit fatala konsekvenser för spelet (något som var fallet med Arma 2 där mina kompanjoner kunde fastna i marken och hindra mig från att slutföra mina uppdrag) och att slippa krascherna är såklart riktigt trevligt. Kort sagt känns det betydligt mer polerat från start denna gång, vilket är värt en varm applåd, men det fattas fortfarande en hel del prestandaarbete innan Bohemia når hela vägen.

Arma III är inte ett spel utan brister utan snarare ett spel vars brister är många men som flitigt överskuggas av sikta-mot-stjärnorna-ambitionen hos utvecklarna. Det följer därmed samma recept som tidigare delar i serien där helheten många gånger är bättre än de individuella delarna. Kontrollerna, inlärningskurvan och prestandan är tre av de viktigaste punkterna som jag vill att utvecklarna synar extra noga och försöker att förbättra, men jag kan samtidigt inte bortse från att bli rysligt imponerad av vad som faktiskt finns här. Detta är utan någon som helst tvekan Bohemias bästa spel hittills och årets starkaste åtta. Det är ett stort steg framåt för serien, tro inget annat, men för ett sådant här massivt spel finns det fortfarande utrymme för förbättringar. Om den kommande kampanjen visar sig vara en fullgod sådan och de grövsta prestandaproblemen åtgärdas inom en överskådlig framtid höjer jag gladeligen betygspinnen ytterligare ett snäpp. Det här är ett modigt spelsläpp som inte bara är det bästa i sitt slag utan även ett mycket nyttigt avstamp från en allt grånande spelactionflora.

Fantastiskt jobbat, Bohemia.