Det var en gång en liten pojke som var vilse i regnet. Omringad av mörker och kyla. Pojken vandrade genom en fransk by, som i den ödeläggande stormen förvandlats till en labyrint, för att hitta en liten flicka. Det var en kamp mot klockan, då flickan även jagades av ett fasansfullt väsen som lurade i natten.
Det är inget tvivel om att spelmediet är perfekt för sagoberättelser. Sony Japan Studio vill nu demonstrera det med Rain, och visst låter säkert sagan om den lilla pojken i regnet som ett dussintal andra barnberättelser, men här kommer twisten: Pojken, flickan, monstret och alla andra fiender i spelet är fullständigt osynliga.
Det enda som kan avslöja karaktärernas siluetter i denna värld är regndropparna som faller ner från skyn. De vattentäckta konturerna antyder att skräckinjagande varelser döljer sig i ovädret, vilket gör det mycket läskigare på något sätt att bli jagad av nattens faror då man aldrig är riktigt säker på vad det egentligen är som förföljer en.
Det är ett väldigt intressant koncept, som går hand i hand med det spelmässiga. Man kan inte se hur den lilla pojken ser ut, man kan bara se de plaskande fotstegen han lämnar och regndropparna som landar på hans kropp. Det finns heller inget sätt att stå emot hoten som lurar i natten. Det enda som står till buds är att fly eller att gömma sig från regnet, genom att ställa sig under ett tak eller hoppa ner i en djup vattenpöl.
Under de första kapitlen är Rain bra på att presentera nyheter. Spelet är som bäst när man lär sig dess regler och upptäcker nya sätt att nyttja regnet och sin egen osynlighet på. Större varelser kan användas som regnskydd, vissa fiender kan se lera som fastnat på pojkens kläder och vattenpölar kan användas för att se fotsteg från osynliga monster.
Överraskningarna tar dock snabbt slut, vilket får spelets upplägg att kännas tråkigt redan halvvägs genom den tre timmar långa regnpromenaden. Värre blir det av repetitiva pussel och banor som ser identiska ut. Tyvärr lyckas inte själva sagan heller att hålla mig intresserad fram till slutet. Berättandet är nämligen utdraget alldeles för mycket för att få plats med alla banor som kapitel, och det är därför tråkigt att Sony Japan Studio valde kvantitet över kvalité.
Om du tycker att upplägget låter fascinerande så är Rain absolut värt en närmare titt. Det är ett mysig koncept som väver samman en mörk berättelse med intressant spelmekanik, men det är inte på långa vägar någon godnattsaga som kommer hålla kvar dig fram till morgonkvisten.