Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

POKÉMON X/Y

Nintendo har lyssnat på fansen, integrerat belönande onlinefunktioner, sadlat om till tredimensionell grafik och justerat detaljer som varit trasiga i 14 år. Är X & Y de ultimata versionerna? Oskar har recenserat...


Bo Kaspers Orkester sjöng vackert om att "allt är som förut", men syftade då på en gammal flamma snarare än den senaste installationen i Pokémon-serien. Tankarna dras oavsett obevekligt tillbaka till barndomen när mitt virtuella jag vaknar upp i sitt pojkrum. Istället för en NES ligger en Wii U och blänker framför TV:n, och istället för att vara färgat helt i rött använder Pokémon X/Y hela färgskalan, vilket ju känns fräscht. Jag har precis fått bestämma hur jag vill se ut, vilket är en nyhet inom serien, men vikten av detta ska jag komma att förstå först ett par timmar senare när jag introduceras för spelets onlineläge...

Pokémon kan beskrivas som lättsamt rollspel med större fokus på fickdjuren, deras tränare och världen som sådan än tung story och svåra moraliska val. Unikt för serien är att varje enskild Pokémon hör till ett specifikt element såsom vatten, eld och gräs vilket gör de turbaserade striderna till något av en "sten sax påse"-lek. Gräsattacker kan med enkelhet torka ut vatten, eld kan bränna upp gräs, och vatten kan släcka eld. Dessutom har Nintendo slängt - eller snarare omsorgsfullt balanserat - in ett helt gäng ytterligare element genom åren såsom flying, psychic, fighting, ghost, ice, bug, steel, dark, rock, poison, ground, electric och dragon.

Nytt för den här gången är Pokémon av typen fairy. Dessa är extra starka mot fighting, dragon och dark men förhållandevis chanslösa mot poison och steel. Vidare är de immuna mot dragon-attacker och resistanta mot fighting, dark och bug-typer. Sådär fortsätter det för varje enskilt element, och när jag börjar titta på statistiken och balanseringen som ligger som ett osynligt lager under den glada ytan imponeras jag av Nintendos fullständigt fulländade förmåga att lära ut förhållandevis komplexa system utan att få de att framstå som något annat än kul. Där ligger utvecklarens sanna styrka.

Pokémon X/YPokémon X/Y
Handlingen kretsar återigen kring att resa land och rike runt för att fånga Pokémon, tävla mot gymledare, besegra elitfyran och bli allra bäst.
Detta är en annons:

Allt det där vet du såklart redan. Pokémon-spelen har, undantaget införandet av nya arter och typer, sett likadana ut i 14 år. Fram tills nu, törs jag hävda, för även om den grafiska biten bidrar med välbehövlig fräschör är det i de små detaljerna som de verkligt betydelsefulla förändringarna har skett.

Ett par minuter in i spelet träffar jag på en snäll karl som vill ge mig en av tre möjliga Pokémon att inleda äventyret med. Plågsamma erfarenheter från oförsvarbara val i tidigare installationer ekar i huvudet. Det här är ett viktigt skede. Chespin, Fennekin och Froakie ligger och vilar i varsin Pokémonboll, och jag har ingen aning om hur de kommer att se ut eller fungera när de väl växer upp och utvecklas. I tidigare installationer har jag valt antingen eld- eller vattentypen som helt enkelt har fått agera tank hela spelet igenom innan jag ens börjat överväga att träna upp andra typer, och jag lever i tron om att det kommer att se ut så även den här gången när jag väljer vattengrodan Froakie.

Detta är en annons:

Det ska dock visa sig att så inte alls är fallet. Startområdet är nämligen bebott av ett gäng fullt kompetenta Pokémon den här gången, snarare än snuskiga råttor och trista fåglar, och jag har snart samlat på mig ett litet lag med Froakie i spetsen och två reserver i ryggen - ifall det blir struligt. Dessutom får jag snart ett kärt återseende i form av Charmander, Squirtle och Bulbasaur från originalgenerationen, där jag får välja vem jag vill träna även av dessa. Valet faller på Charmander. Glad i hågen far jag iväg för att besegra världens alla gymledare, fylla min databas - eller Pokédex om du så vill - och bli allra bäst.

Pokémon X/YPokémon X/Y
Nya Pokémon blandas friskt med gamla bekantskaper. Intressant är också att se gamla veteraner som Charizard i nya, temporära megautvecklingar.

Tidigt introducerande av kompetenta och intressanta Pokémon-arter är inte den enda åtgärden Nintendo vidtagit för att se till att jag skaffar en mångsidig trupp. Man har också sett till att sätta ett leveltak som höjs för varje slagen gymledare, vilket förvisso har funnits även tidigare men som inte haft någon egentlig funktion förrän nu. Det visar sig nämligen att min maxlevlade (inom sitt aktuella nivåtak) groda har grava problem med att besegra den tredje gymledaren. Detta för att han helt enkelt är fel djur för jobbet, trots sin höga level, och jag gillar det.

Det tvingar mig att tänka om, träna andra typer och stifta nya bekantskaper. Jag har heller inga problem med att träna upp en ny Pokémon då exp share, föremålet som delar ut erfarenhetspoäng även till fickdjur som inte deltar i striderna, finns tillgängligt redan tidigt och aktiveras av tränaren snarare än att fästas vid en specifik Pokémon.

Nintendo har haft bättre fingertoppskänsla den här gången vilket märks på alla möjliga vis. Det är betydligt roligare att besöka olika platser, vilket inte bara har med den upphottade grafiken att göra. Grottor har som exempel alltid varit något av ett ångestmoment för mig i Pokémon-spel. Jag gillar inte att bli avbruten av en strid för var tredje steg jag tar när jag utforskar. Den här gången ger man mig ett flertal intuitiva verktyg för att komma runt detta, och man gör det tidigare och tydligare än förr. Jag kan också springa redan från början och får tillgång till såväl rullskridskor som cykel väldigt tidigt.

Fart och fläkt till trots är världen fortfarande förhållandevis död. Invånare står på lur överallt för att avbryta min resa och tvinga mina stackars djur att slåss, och de som vill prata har oftast bara en fras att bjuda på, vilken i sin tur berör ämnet Pokémon i 99 procent av fallen. Vissa vill berätta att de älskar sin Pokémon. Andra kan förklara att vattenpokémon i regel bor vid vattendrag. Någon har lärt sig att dansa med hjälp av Pokémon, och någon annan berättar att det finns ett Pokémondagis här i krokarna.

Pokémon X/YPokémon X/Y
I Pokémon X/Y får vi stifta bekantskap med flygtränare som vägrar slåss mot samt med något annat än flygande Pokémon. Man har också implementerat ett läge som ställer din ensamma Pokémon mot upp till fem motståndare samtidigt. Bägge spellägena dyker upp relativt sparsamt och erbjuder lite god kontrast mot det sedvanliga äventyrandet.

Den totala avsaknaden av omväxling i dialogerna gör att jag struntar i att prata med var och varannan person jag stöter på. Detta i ett rollspel, icke att förglömma. Jag är dessutom rätt ointresserad av den fullkomligt obegåvade kvartetten som ska föreställa mitt alter egos kompisgäng. Det skulle kunna göras långa och invecklade studier i hur illa nyanserad den sorgliga skaran är och jag hade gärna klickat mig förbi dessa intetsägande dialoger om det inte var så att det är där man ofta får reda på vart det är lämpligt att bege sig härnäst.

Å andra sidan försöker Nintendo aldrig hymla med att Pokémon X/Y är riktat till barn. Skurkarna består exempelvis av ett gäng som vill förstöra för andra för att själv kunna ha kul, för det spelar ingen roll vad andra tycker. Det gäller att sätta dessa på plats, förstås, men jag skulle inte kunna bry mig mindre när jag vinner och får läsa dialog i stil med: "Du har gjort mig ledsen nu. Jag tror att jag kommer börja gråta". Riktat till barn som sagt, jag förstår det, men jag tror samtidigt att alla målgrupper mår bra av inte bli skrivna på näsan, och det behöver väckas en medvetenhet hos Nintendo om att många av fansen (hej, hej!) trots allt har hängt kvar i 14 år. I synnerhet när det inte direkt svämmar över med kvalitativa rollspelstitlar till formatet.

Desto mer äkta är förstås de spelare som går att träffa via det kraftigt förbättrade onlineläget. Mycket känns igen sedan Pokémon Black/White, men den här gången kan jag söka efter matcher och byta Pokémon med främlingar med ett enkelt knapptryck. Jag kan också lägga ut en "annons" med en Pokémon, vänta på andras bud och förhoppningsvis få ett bättre tillägg till mitt eget lag. Onlinefunktionen håller också koll på vilka av mina vänner som spelar för tillfället, och jag kan lägga till nya kamrater utan att strula med friend codes. Hur väl just den här biten kommer att fungera efter lansering återstår dock att se.

Pokémon X/YPokémon X/Y
3D-effekten används sparsamt och stänger faktiskt av sig själv utanför strider och andra sekvenser där något ska visas upp i närbild, vilket sparar på ögonen för den som fortfarande anser att 3D-effekten som sådan bidrar med något alls.

Musiken hör till den bästa i serien och påminner i stunder kraftigt om gamla kultklassiska rollspel som Chrono Trigger och Final Fantasy, fast med bättre ljudbild och större arrangemang. Desto sämre är majoriteten av låtarna som spelas under striderna då dessa är både hektiska sett till tempot och smått bedrövliga sett till melodin. Subjektivt såklart, men så tycker jag.

Det märks tydligt att Nintendo har förstått vikten av användarvänlighet. Jag kan med enkelhet plocka upp enheten, mata och klappa en glad Pokémon, spela en snabb match och sedan stänga ned spelet igen. Ingen enskild handling kräver särskilt mycket tid. Jag kan också bunkra upp mig i soffan och utforska det långa äventyret och den stora världen i timmar i sträck utan att tröttna det minsta, vilket tyder på en välbalanserad, utförlig och mångsidig spelupplevelse.

I slutändan är Pokémon X/Y den installation som har förändrats och polerats allra mest hittills. Man har justerat, grejat, fixat och trixat med så många detaljer och aspekter att grundupplevelsen, om än intakt, har förhöjts ordentligt. Samtidigt kan jag inte blunda för det faktum att man inte ens gjort ett ordentligt försök till ordentlig story, men handling har å andra sidan aldrig varit seriens signum. Har du aldrig spelat Pokémon tidigare så är det här den bästa chansen du har fått sedan Pokémon Red/Blue släpptes i Europa år 1999, och du som är bekant med serien sedan tidigare lär definitivt inte bli besviken över förändringarna.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Välpolerat, tjusig ny grafisk stil, härlig musik, bra onlineläge, mängder av innehåll, bra tempo redan från början
-
Intetsägande story, övertydlig dialog

Medlemsrecensioner

  • czaros1994
    Vad kan man säga om 2013 som en gamer? Finns väl inget annat än: Awesome. Vi får ENORM många bra titlar: Bioshock Infinite, The Last of Us, Animal... 10/10
Detta är en annons:
BETA +