Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

BATTLEFIELD 4

Dice levererar större och mer levande strider än någonsin tidigare. Oskar har spelat nästan överdrivet mycket och delar här ut sitt betyg...


(OBS! Den här recensionen skrevs efter att ha spelat spelet under tre dagar hemma hos Dice. Då fungerade Battlefield 4 smärtfritt utan problem, något som alltså inte gäller för hur det fungerar idag.)

Hur många ska behöva dö? Hur många kulor behöver avfyras? Tar det någonsin slut? Året är 2020. USA och Ryssland stångas värre än någonsin i en konflikt som varat i sex år. Samtidigt är ett korrumperat Kina farligt nära att ansluta sig till ryssarna då illasinnade amiral Cheng avser ta över regeringen. Något som mest troligt skulle innebära slutet för den fria världen. En liten specialstyrka kallad Tombstone skickas till Asien för att säkra livet på den rättmätige, goda ledaren Jin Jié, och där kommer jag in i bilden.

I rollen som Sgt. Daniel Recker vräker jag mig genom hela kontinenten till fots, per stridsvagn och via båt medan puffran går konstant varm. Kineser och ryssar dör som flugor medan min lilla trupp gång efter annan ställs mot oövervinnerliga utmaningar. Vi tar oss genom sjunkande hangarfartyg, nedför kollapsande byggnader, över fält täckta av stridsvagnar, bryter oss ut ur ett ryskt fängelse och kämpar mot vildsinta stridshelikoptrar på öppet hav under kampanjens gång, och för varje lugn minut som erbjuds väntar en extremt hektisk actionsekvens på andra sidan.

Battlefield 4
Ja, grafiken är även den här gången så imponerande att ögonen stundtals brinner upp, men ljudet stjäl showen.

Det är ju nämligen så de fungerar, kampanjerna i Battlefield-spelen. Tung action med inslag av det mesta från actiongenren möter fiffiga men förhållandevis ytliga knorrinslag i vad som mest känns som uppvärmning inför den äkta varan; multiplayer. Battlefield 4 är inget undantag. Kampanjen som sådan underhåller förvisso på typiska actionpremisser - det är roligt att skjuta och spränga - men spelupplevelsen hade mått bra av betydligt starkare story och nya, finurliga, spelmekaniska grepp. Känslan av att jag har varit med om det här förut består från första till sista bildruta, och jag kan ofta på förhand lista ut vad som kommer att ske härnäst i den linjära följetången.

Ofta hinner jag spana in ett område innan det är dags att attackera. Med hjälp av ett par högteknologiska brillor kan jag leta upp fiendernas positioner på vilket de dyker upp även på minikartan. Här har jag möjlighet att beordra min trupp att fokusera sin attack på en viss grupp fiender vilket kommer väl till hands, men sällan under planeringsfasen då fienden inte dör omedelbart av ett skott utan snarare springer och gömmer sig varpå striden inleds. Glöm finessrik planering i stil med Ghost Recon: Future Soldier med andra ord. Istället fungerar kommandon bäst när man sitter i knipa och behöver eldunderstöd åt ett visst håll medan man själv kutar för glatta livet åt ett annat.

Det linjära upplägget gör sig påmint även under de få smygmomenten. När två soldater står och småpratar varpå den ene går iväg är det uppenbart att Dice vill att jag ska smyga fram till soldaten som står kvar, och det känns inte särskilt tillfredsställande att helt enkelt ducka, gå fram och trycka på knivknappen när det hela tiden var meningen att jag skulle göra just så. Dessutom sätts smygmoment på kant en aning av faktumet att kampanjen i övrigt erbjuder moment där man slåss mot 25 soldater åt gången.

Battlefield 4
Att flyga fungerar helt klart bäst med handkontroll.

Hamnar jag någon gång i trubbel är det sällan svårare än att gömma sig bakom skydd i några sekunder varpå hälsan återställs raskt och lätt. Ammunition finns också utspridd i händiga lådor där jag kan byta vapen genom hela kampanjen. Först mot slutet ställs jag inför rejäla utmaningar där jag verkligen behöver ta det försiktigt, bortsett från ett tidigt stridsvagnsuppdrag där jag dör ungefär 400 000 000 gånger innan jag med nästan överdriven försiktighet lyckas ta mig vidare.

Jag inser att jag låter negativ här, så låt mig klargöra att jag faktiskt gillar kampanjen i Battlefield 4. Den är helt okej. Den fyller sitt syfte, bjuder på sju timmar bombastisk underhållning och fungerar fint som uppvärmning inför multiplayerkomponenten, och det duger förstås. Hade man börjat experimentera och fiffla med komplicerade spelmekaniska knorrar hade det mest troligt slagit tillbaka på multiplayerkomponenten. Samtidigt hade det varit kul att se singleplayerdelen lyfta taket och ta hela världen med storm, men verkligheten är en helt annan.

Multiplayerdelen, å sin sida, är ungefär så solid, episk och storslagen som multiplayer över huvud taget blir. Dice ljuger inte när de säger att här finns något för alla, och man får snabbt svindel när man tänker på vilket enormt jobb som lagts ned på varje enskild detalj i de gigantiska matcherna. Valmöjligheterna sträcker sig från det lilla, såsom möjligheten att ljuddämpa sitt vapen och byta färg på sitt kamouflage, till det fullständigt regelomvälvande, som möjligheten att bryta dammen som skyddar en liten by från total översvämning. Allt medan upp till 64 spelare samtidigt upplever konsekvenserna via makalöst snygg grafik i 60 bildrutor per sekund. Detta med en ljudbild som helt saknar motstycke.

Battlefield 4
Det finns i vanlig ordning mängder av fordon att ratta runt. Bland annat den här jeepen vars front snart ska färgas röd.

Ja, det ska sägas direkt; du som gillar Battlefield kommer inte att bli besviken med fyran. Här finns allt du kan önska dig och mer därtill. Vapenarsenalen består av mängder av fullt anpassningsbara och välbalanserade (jag har hittills inte märkt av någon orättvisa) puffror som alla bjuder på sina respektive för- och nackdelar. Vissa märks av omedelbart, andra först efter flera timmar, men det finns definitivt ett favoritskjutdon för dig där någonstans. Lägg därtill det fantastiska ljudet samt hur det påverkas av utformningen på vapnet och omgivningen.

Vi får heller inte glömma fordonen som är att betrakta som något av ett signum för serien. Dessa finns i vanlig ordning i alla möjliga utformningar, och förutom olika typer av stridsvagnar, jeepar, fyrhjulingar, helikoptrar och stridsflygplan har man satsat ordentligt på båtar. En satsning som känns fullt logisk. När man väl har skjutit ned ett irriterande bombplan från en pansarbeklädd båt är det svårt att tänka sig ett liv utan dem. Även fordonen går att anpassa gällande allt från färg till typ av vapen och försvar. Detta raskt och lätt under matchens gång vilket möjliggör snabba strategiska mothugg.

BETA +