Svenska
Gamereactor
recensioner
Assassin's Creed IV: Black Flag

Assassin's Creed IV: Black Flag

Ett av höstens största spelsläpp är en välbehövd men något schizofren nystart för Assassin's Creed-serien. Tobias är något kluven, men ändå rejält imponerad...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det här är livet. Solen stiger över Västindien och ombord på skeppet Jackdaw hörs besättningens muntra visor. Jag har just hittat en gammal skattkarta mellan revbenen på en före detta sjöfarare, och med tankarna på kistor fulla med guld och de nöjen dessa medför är det svårt att inte själv brista ut i sång. Jag som trodde att Assassin's Creed IV: Black Flag skulle vara en besvikelse.

"En lönnmördarpirat? Urdumt", tänkte Tobias för ett halvår sedan. En lönnmördare ska vara diskret, näst intill osynlig! Visserligen har serien hittills varit minst sagt liberal med ordets användning, men nu har de väl ändå gått för långt? Ett halvår senare sitter jag här och reflekterar över mina felaktiga fördomar. Problemet med Black Flag är nämligen inte hur olikt det är sina föregångare, utan snarare tvärt om.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Att helt fritt kunna lämna skeppet och simma iland när som helst ger enorm frihetskänsla, för att inte tala om potentiella belöningar. Världen kryllar av nedgrävda skatter!

Mina äventyr i Vilda Västindien börjar olyckligt. Edward Kenway, far till tempelriddaren Haytham och farfar till tråk-Connor, är strandsatt på en okänd ö. Mitt skepp sjunker mot havsbottnen och jag tänker tillbaka på mitt olyckliga förhållande med frugan hemma i Wales. Gårdagens i-landsproblem. Min lycka vänder dock snabbare än snabbt när jag upptäcker att uppspolad bredvid mig på stranden ligger en underligt klädd herre med vad som inte kan vara annat än ett enormt dyrbart föremål i handen. Han måste sett begäret i min blick (begäret av föremålet, inte honom, dummer), för strax därefter sätter han fart, hoppandes från träd till träd på flykt från en girig pirat.

Detta är en annons:

Jakten blir inte långlivad; strax därefter ligger han död vid mina fötter. I en av hans fickor ligger ett brev. Han ska tydligen leverera det konstiga glasföremålet till guvernören i en närliggande stad, säkerligen i utbyte mot en stor summa pengar. Jag bestämmer mig för att slutföra uppdraget åt den döde främlingen, vars utrustning och kläder jag nu tagit på mig. Edward har ingen aning om det, men jag själv inser att den döde främlingen i själva verket är en Assassin. Därmed faller allt på plats. Jag behöver inte gnälla över att Assassiner inte ska bete sig som pirater, för Edward är ingen Assassin! Åtminstone inte inledningsvis.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Skeppsstriderna har sett enorma förbättringar sedan Assassin's Creed III. Skutornas styrning känns naturlig och skicklighet är en avgörande faktor.

Ändå är jag inte nöjd. Det är redan nu tydligt att inga lärdomar överhuvudtaget hämtats från den kritik tidigare spel fått. Inga alls. Närstriderna är visserligen ännu snyggare än förut, men det stridssystem som tidigare känts lite smådumt och en smula frustrerande i sin enkelhet är nu smärtsamt föråldrat. Var är utmaningen? Var är utrymmet för taktik och skicklighet? "Vem behöver skicklighet," undrar Ubisoft, "när allt du behöver göra är att kontra en attack var femte sekund medan resten av dina fiender tålmodigt väntar på sin tur? Är inte det mycket roligare?". Nej tack. Jag vill åtminstone känna att jag gjort mig förtjänta av alla de fantastiskt häftiga animationer striderna bjuder på.

Ubisoft sätt att lyssna till kritik verkar istället vara ett helt annat. Varför åtgärda brister när man helt enkelt kan dölja dem bakom en massa häftiga nyheter? Konstigt nog fungerar det faktiskt. Till viss del i varje fall. Black Flag är som ett resultat av detta ett segmenterat spel, på land närmast identiskt sina föregångare. Grundmekaniken är oförändrad och oförbättrad och uppdragen är fortfarande lika bristfälligt utformade som i Assassin's Creed III. Två timmar in i spelet var jag minst sagt bekymrad. Var detta allt spelet hade att erbjuda? Självklart inte. Vilket piratspel hade varit komplett utan ett hav att utforska?

Detta är en annons:
Assassin's Creed IV: Black Flag
På traditionellt lönnmördarmanér springer Edward skrikandes mot sina fiender. Jomenvisst.

"Poff", så har vi gått från besvikelse till det roligaste spelet i serien hittills. Bara sådär liksom. Jag är kapten på min egen skuta, och fri som en fågel. En enorm övärld är min att utforska, avnjuta och plundra när och hur jag vill. Besvikelsen på land är ett minne blott, och efter bara en timme till havs har jag hunnit känna mig hotad, panikslagen, listig, triumfatorisk, sällsam, uppmuntrad och euforisk. Transportsträckor i traditionell bemärkelse syns inte till; varje ögonblick till havs är ren och skär njutning i form av avkopplande skönsång från besättningen, hotfulla oväder och tidlöst pampiga sjöslag. För att inte tala om hur vackert det är.

Till och med de aspekter som på land bara irriterat gör sig mycket bättre bland vågorna. Rep, segel och master lämpar sig utmärkt för den sedvanligt smidige protagonisten, och lyckligtvis kan den som känner som jag klara sig i flera timmar utan att behöva gå iland för annat än att sälja de varor man plundrat från diverse handelsskepp. Grand Theft Båt känns som ett mer träffande namn än Assassin's Creed, helt enkelt. I eldstrider mot andra skepp finns äntligen utrymme för taktik och skicklighet, särskilt om man skulle få för sig att ta sig an ett större och mer välutrustat skepp än ens eget, och den militära närvaron gör att jag för första gången i serien känt mig hotad på riktigt.

Tyvärr blir övärlden ofta ganska trång. Det händer närmast aldrig att man inte ser minst två öar och tre-fyra fiendeskepp i sin omgivning. Jag kan förstå att de känt sig manade att fylla världen med innehåll, men ibland vill jag bara få uppleva sensationen av att segla på öppet hav, förväntansfullt spanandes längs horisonten efter outforskade öar eller intet ont anande handelsmän. Istället känns det mer som Stockholms skärgård än Karibien.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Att borda fiendeskepp görs inte fullt så övergångslöst som Ubisoft lovat, men förser oss med fantastiska nya möjligheter att hoppa, klättra och skjuta.

Men inget varar för evigt. Jag inser efter flera timmars bekymmersfritt piratande att jag måste ta mig iland igen om jag vill kunna föra berättelsen vidare, och det är en motvillig Kapten Garsten som lägger till i Nassau för att hälsa på de andra piratkaptenerna. Där finns Svartskägg, Jack Rackham, ett par andra mindre minnesvärda kaptener och såklart världens sämsta transvestit. Hur de andra piraterna kan låta sig luras av den utstyrseln är för mig ett mysterium . Ändå är dessa karaktärer långt mer intressanta än de i Assassin's Creed III, som ju var något av ett lågvattenmärke på den fronten. Edward själv har tydliga motivationer, och även om jag inte alltid håller med honom känns han som en person, inte som en platt gnällmaskin.

*Host* Connor. *Host*

Jag tvingas spendera en dryg timme med de traditionella landbaserade uppdragen, som efter ett par timmar till havs känns ännu mer frustrerande. Tjuvlyssna på en konversation, följ efter gående farbröder, döda inkompetenta vakter och smyg förbi sovande soldater. Det bleknar i jämförelse med resten av spelet, och tyvärr går det inte att komma undan. Jag måste utföra lönnmördaruppdrag, jaga tempelriddare och tackla kurirer för att ha råd att uppgradera mitt skepp. Lyckligtvis är spelet inte lika fientligt inställt till kreativa tillvägagångssätt som sin föregångare, och jag kan åtminstone roa mig med att infiltrera fort på det sätt som bäst passar min spelstil. Alltid något.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Det såg ut som en stolpe, sedan öppnade den munnen. Äntligen, tänkte Edward, nu skulle hans piratutstyrsel äntligen bli komplett! Träben,här kommer jag!

Helt plötsligt slår det mig. Jag har inte hört ett knyst från den nutida berättelsen! Vad har hänt med Abstergo, med Assassinerna och med Juno? Då, som på beställning, vaknar jag upp i nutida Montreal. Jag säger jag och jag menar jag. Det är nämligen tänkt att spelaren själv ska inneha rollen som nutida animus-användare. Utan att avslöja för mycket av en berättelse som utan tvekan upplevs bäst på egen hand kan jag konstatera att den mystik vi knappt skymtat sedan de första två spelen äntligen är tillbaka. Det känns äntligen, håll i hatten, sofistikerat. Varje nutida sekvens är hett efterlängtad och mina frågor är otaliga.

Mindre sofistikerat är de sedvanliga buggarna. Klockren övergång, eller hur? Den mest minnesvärda skedde i spelets inledande timmar, när jag tillsammans med en klumpig men underligt älskvärd handelsman skulle förfölja ett par spanska vakter. Jag tog på mig min bästa smygarmin, och gick hukad bakom marknadsstånd och buskar. Herr Bonnet, som han hette, följde inledningsvis efter mig, orolig att begå misstag och ivrigt betraktandes mina mästerliga manövrar. Två minuter senare verkade han tycka att han lärt sig tillräckligt, och var redo att "smyga" i förväg.

"I believe I'm getting the hang of this!" hörde jag honom ropa för full hals medan han plöjde genom en folksamling innan han föll pladask på ansiktet en knapp meter framför fötterna på de vakter vi skulle följa efter. Smidigt, Bonnet. Mycket smidigt. Resterande buggar var inte fullt så underhållande. Skepp försvann framför ögonen på mig och fotgängare dyker upp ur tomma intet som om spelet inte hunnit ladda in dem tidigare

Assassin's Creed IV: Black Flag
Precis som tidigare finns gott om oskyldiga djur att omvandla till pistolhölster, kläder och utsmyckningar. Hur dessa lyckas överleva på pyttesmå öar med endast ett par palmer förblir ett mysterium.

Än mindre sofistikerat är kvinnosynen, något jag verkligen inte vill behöva tjata om. Det har aldrig varit en av spelets starka sidor, men når här ett nytt lågvattenmärke. Man skulle ju kunna tro att manliga och kvinnliga Assassiner skulle ha ungefär samma uniformer, inte sant? Icke! Männen har full lönnmördarklädnad, medan kvinnorna får nöja sig med en bikinivariant. Allvarligt talat? Lyckligtvis är resten av atmosfären mer övertygande än någonsin, och berättandet är i klass med seriens tidigare höjdpunkter.

Världen känns trots sin storlek levande, och med en myriad olika sidosysslor och hemligheter utöver de "vanliga" pirataktiviteterna som att ta över fort eller borda fregatter blir ingen stund den andra lik. Jag har därför en ganska splittrad upplevelse med Assassin's Creed IV: Black Flag. Ena sekunden är det fantastisk, andra en besvikelse. Ett ögonblick är det sofistikerat och mystiskt, ett annat förlegat och irriterande. Se därför inte min sjua som ett uttalande om den genomgående kvalitetsnivån, utan ett konstaterande att det helt enkelt är två tredjedelar löjligt roligt och en tredjedel medelmåttigt på sin höjd. Assassin's Creed III bevisade att seriens uppdragsdesign och stridssystem behövde göras om från grunden. Black Flag gör varken eller, utan distraherar oss med några av seriens bästa ögonblick hittills.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Tidernas kanske bästa piratsimulator är ingen vidare lönnmördarupplevelse, men redigt underhållande ändå.

Jag längtar trots allt tillbaka till Edward och piratupptågen i Västindien. Det är ett oerhört annorlunda Assassin's Creed-spel, men en välbehövd nystart för serien som helhet. Det är enormt, fritt, stämningsfullt och fyllt till bredden med intressanta karaktärer. Det är inte vad jag väntade mig, och både över och under förväntan. Ändå är varje sekund jag spenderar på Jackdaw minnesvärd. Jag har många fler timmar framför mig med Assassin's Creed IV: Black Flag, och jag ser fram emot nästan varenda en.

HQ
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Enorm övärld, otaliga sidosysslor, vackert både i atmosfär och grafik, intressanta karaktärer, bra röstskådespeleri, fullfjädrad piratupplevelse, mystiken har återvänt
-
Oförändrat närstridssystem, enformigt utformade uppdrag på land, i grunden splittrad upplevelse
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Spelad version: PS4/PAL Utmana! Gå från fräck, ung piratkapten till en fullärd mästerlönnmördare, och nå din fulla potential under... 8/10
  • Stefan313
    Västindien, det öppna havet, skepp som syns i fjärran. Jag plockar fram min kikare för att se lite bättre genom dimman som ligger lite svagt... 9/10
  • Misternice
    Detta spelet är ett väldigt bra spel, jag älskar spelmekaniken i spelet, det är väldigt lättkontrollerat och lättstyrt. Det finns så himla... 8/10
  • BenDöver
    Spelat på PS4. Jag köpte det första Assassins Creed på releasen 2007 och älskade 2/3 av det. Mot slutet blev det ordentligt repetitivt. Sen... 5/10
  • Polar_Bear
    OBS. Recensionen är baserad på ca 200 timmars speltid av PS4-versionen, av en person som spelat halva Assassin's Creed II. Alltså har jag inte så... 9/10
  • whitehis
    Har inte hunnit varvat spelet ännu. Men än så länge måste jag säga att överlag är de ett riktigt bra spel. SNYGGT framförallt! Miljön är... 8/10
  • Wii64
    Efter att ha spenderat nästan 70 timmar på detta och 91% så hade jag tänkt att göra en recension av det. Äger Wii U versionen. Bilden är taget... 10/10

Relaterade texter

Assassin's Creed IV: Black FlagScore

Assassin's Creed IV: Black Flag

RECENSION. Skrivet av Tobias Garsten

Ett av höstens största spelsläpp är en välbehövd men något schizofren nystart för Assassin's Creed-serien. Tobias är något kluven, men ändå rejält imponerad...



Loading next content