Mortal Kombat V: Deadly Alliance

För inte så länge sedan var Mortal Kombat serien alla skrattade åt. Med all rätt, dessutom. Efter Mortal Kombat 3 var det inte mycket som blev rätt i Midway-land. Två samlingsspel med gamla figurer som visade hur fånigt det var med alla identiska ninjor.

Sub-Zero och Jax stack ut på skrattretande dåliga äventyr, och de olika versionerna av Mortal Kombat 4 visade verkligen hur föråldrad serien hade blivit. Springknappen och vapnen var bara billiga finesser utan funktion. Blod funkade inte längre, och definitivt inte i 3D. Till råga på allt gjordes ett par riktigt skrattretande filmer. Ingen kunde väl tro att Deadly Alliance faktiskt skulle bli riktigt bra? Men det blev det. Ed Boon och hans lilla gäng har gjort om konceptet från grunden. Visserligen handlar det fortfarande om förutbestämda slagkombinationer, en del klassiska trick och hinkvis med blod, men samtidigt har man inspirerats hälsosamt mycket av Soul Calibur och andra modernare spel. Dessutom har varje karaktär nu tillgång till tre olika stilar varav en med vapen. Det öppnar för långa kombinationer och en del fritt experimenterande.

För att undvika problemet med oändliga kombinationsattacker gör träffarna mindre skada ju längre man håller på, så efter ett tiotal träffar tar motståndaren helt enkelt ingen skada längre. Och ingen figur är den andra lik, även om en del stilar känns malplacerade. Titelns Deadly Alliance syftar på de bägge elakingarna Shang Tsung och Quan Chi. Efter att ha misslyckats var för sig slår de sig ihop och dödar ärke-ondingen Shao Kahn samt huvudgodingen Liu Kang. Sedan planerar de att skapa en zombiearmé genom att absorbera själar från de olika kämparna. Raiden måste dra ihop ett gäng hjältar inklusive Sub-Zero och Scorpion som äntligen kommit över sin gamla fejd för att stoppa dem. Vi får se massor av nya ansikten varav Snake-kopian Kenshi, bystdrottningen Li Mei och gamle stavfäktaren Bo´Rai Cho tillhör de intressantaste. Givetvis dyker också gamla kändisar som Johnny Cage, Sonya Blade och Jax upp igen. Det är fascinerande hur Midway lyckats skriva en sammanhängande berättelse även när man inför nya figurer och tar död på gamla hela tiden. Det som imponerar mest är grafiken, oavsett konsol.

Stora detaljerade figurer med intrikata detaljer på kläderna och tjusig animation. Bakgrunderna har stämningsfull belysning med reflektioner, åsknedslag och annat som hör till. Allt detta flyter på i perfekt hastighet och utan flimmer på samtliga maskiner. Även blodet är tjusigt gjort, om än överdrivet. Hur många liter blod har en människa i huvudet egentligen? Det gamla uttrycket med gåsen får nog ändras till "som att hälla blod på en Mortal Kombat-figur".

Det enda som egentligen stör är stridssystemet. Det går att göra en del snygga kombinationer, sidsteppningar och hugg i ryggen. Men fortfarande känns det som de japanska spelen som släpptes 1998; Tekken 3 och Dead or Alive. Inga kastbrytningar, inga särskilda anfall bakifrån, inga ring outs, inga uppdelade arenor. Men amerikanska fightingspel har historiskt sett aldrig varit lika bra som de japanska, och det här är hur som helst det bästa hittills. Och ibland spelar det ingen roll hur utsökt tillredd och upplagd sushin är om man bara är sugen på hamburgare. Mortal Kombat har aldrig försökt vara Virtua Fighter eller ens Tekken. Det har en alldeles egen stil och känsla som faktiskt duger rätt bra den också. För en gångs skull är det också kul att spela ensam för att låsa upp de hundratals hemligheterna i Kryptan, och för att klara utmaningarna i Konquest. Du har inte levt förrän du har sett "Cooking with Scorpion". Gamla Mortal Kombat-rävar kanske blir besvikna över bristen på Fatalities bara en per figur finns med och många av dem är ganska fåniga. Men grafiken och ljudet är riktigt bra, och variationen ökade ordentligt med de nya stilarna. På det hela taget är Deadly Alliance en glad överraskning.