Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

PROFESSOR LAYTON AND THE AZRAN LEGACY

Mystiska kvinnor och bortglömda civilisationer är receptet för det sista spelet i serien om Professor Layton. Freddan har klätt sig i spelvärldens största topphatt för att lösa gåtan...


Det fanns en tid då pusselspel var populära. Jag menar verkligen riktigt, riktigt populära. Under en intensiv period, i den klassiska spelhistoriskens förmultnade volymer, hittar vi ett mellantjockt kapitel där titlar som Curse of Monkey Island och Leisure Suit Larry dominerade den så kallade peka/klicka-äventyrsgenren till fullo. Trots populariteten rörde det sig inte om några tekniska mästerverk, egentligen. Kusinerna såg ut och uppförde sig ungefär likadant, likt de spelsyskon de var. Ändå fanns det en essens i dessa helgalna äventyr som var direkt oemotståndlig, trots att de "bara" rent krasst bestod av två enkla ingredienser: en spännande historia och en jädra massa pussel.

Professor Layton and the Azran Legacy gör visserligen ingenting för att hävda sig som en sann följeslagare av de klassiska pusseläventyren vi matades med under 80- och 90-talet, men liknelsen är inte helt malplacerad. I den lilla kasetten finner vi en historia som tar oss med på ett storslaget äventyr till världens alla hörn, och inte ens Dr. Sheldon Cooper skulle klaga på mängden pussel, gåtor och den samlade mängd hjärngympa som erbjuds på vägen.

Professor Layton and the Azran Legacy
Det här med iskalla och oåtkomliga kvinnor har vi sett en del av i populärkulturen, men detta måste ändå vara någon form av rekord. Men tro mig - du vill inte göra henne arg...

Som lojala följeslagare redan vet är The Azran Legacy det sista mysteriet för arkeologiprofessor Hershel Layton, åtminstone om man får tro utvecklarna Level 5 och Nintendo själva. Den röda tråden är intakt även denna gång (hittills har det släppts inte mindre än sex stycken spel och en film om den hattbeklädde professorn) och stilmässigt delar spelet en hel del med föregångaren The Miracle Mask. Det handlar fortfarande om att gå vidare från scenario till scenario, samla information och inte minst: lösa problemen som dyker upp som svampar under resans gång.

Men vad är egentligen en arkeologiprofessor med huvudet på skaft och anmärkningsvärt hög topphatt utan ett mysterium på fickan och farliga äventyr att kasta sig över? Denna gång börjar berättelsen med ett brev från Laytons kollega Desmond Sycamore, som påstår sig ha funnit något så extraordinärt som "en levande mumie". Problemlösargänget kastar sig naturligtvis omedelbart i närmaste luftskepp för att se om ryktet stämmer. Sent omsider finner sig Professor Layton, hans trogna lärjunge Luke och våldsamt effektiva assistenten Emmy mitt i en väpnad konflikt med en bortglömd civilisations gömda skatter i skärelden. Till skillnad från tidigare delar är resan uppenbart mer global den här gången, och under spelets gång besöker du såväl storstäder som lummiga skogar och ödsliga ruiner.

Karaktärsgalleriet är charmigt och älskvärt, om än stelt som en frystorkad istapp i midvintertid. Professor Layton själv framställs i precis den gentlemannamässiga Sherlock Holmes-form vi känner till och gillar honom för, men när den perfekta fasaden aldrig spricker för ens en gnutta mänskligt felande, samtidigt som Luke och Emily fastnar i rollerna som naiva sidekicks, blir det hela något svårsmält. Vare sig mordhot, kidnappning eller sabotage verkar räcka för att göra Layton det minsta förbannad. Det går nästan att se framför sig hur den engelske akademikern stirrar en laddad pistol rätt i mynningen, rättar till topphatten och mumlar med bästa Bamse-röst: "Nej, nu tror jag allt att jag nästan blir irriterad, på min ära." Den som hoppats på en vuxnare, mer involverad Professor Layton såhär i slutet av serien får alltså se sina böner obesvarade.

Professor Layton and the Azran LegacyProfessor Layton and the Azran Legacy
Kärnan i Professor Layton-serien är ändå pusslen, och dessa går inte att klaga på. Varierade, utmanande och med humoristiska undertoner som är perfekta för lite hjärngympa på tåget, i bilen eller soffhänget.

Presentationsmässigt delar spelet upp sig i en lättsam kompott av animerade filmsekvenser, renodlade pussel och interaktiva scener att utforska för att samla ledtrådar och bevis. Det ligger något särskilt idylliskt, och kanske lite barnsligt, över det filmiska i spelen om Professor Layton. Med en klassisk anime-stil som drar tankarna mot japanska Studio Ghiblis kultförklarade hantverk är det svårt att inte svepas med i den ultrafluffiga barnprogramskänslan. Det är snyggt gjort. Inte perfekt, men snyggt.

Detta är en annons:
BETA +