Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

WII PARTY U

Partyspelsentusiasten Jonas Mäki har härjat med polarna i Wii Party U för att ta reda på om det bör vara ett obligatoriskt inslag på spelkvällen eller ej...


Mario Party hör till mina absoluta favoriter i partyspelssammanhang och kombinationen av lika delar tur och skicklighet är svårslagen. Men trots att Wii verkade vara perfekt för ändamålet, kom det att bli den Nintendo-konsol som fått minst delar i serien sedan den startade med ynka två stycken. Istället fick vi bekanta oss med något kallat Wii Party. Och det ska sägas direkt att det inte var någon fullgod ersättare.

När dess utvecklare Nd Cube därefter tog över Mario Party-serien inför del nio var jag därför mycket skeptisk, men blev istället positivt överraskad. De gav serien fräschör igen och lyckades modernisera konceptet och ändå behålla det som gjorde Mario Party till just Mario Party. Därför har jag varit försiktigt positiv inför Wii Party U, trots att jag tio gånger hellre velat ha ett Mario Party 10. Om Wii är som byggd för partyspel, så gäller det såklart Wii U i ännu högre grad.

Wii Party U
Brädspelsinslagen är en mindre del av Wii Party U, och heller inte helt lyckad.

Men tyvärr, det ska sägas direkt att Wii Party U mer är ett demo för vad man kan göra med en Wii U snarare än ett riktigt bra spel. Många grenar är direkt genialiska - mer om det senare - men de är samtidigt alldeles för komplicerade. Allför ofta ska Wii-fjärrar användas och ibland är det Wii U Gamepad som gäller samt allt i otaliga kombinationer. Storheten med ett spel som Mario Party är att grenarna är så enkla att det inte behövs några förkunskaper. Här tappar man tempo när folk börjar lägga ifrån sig handkontroller, ta nya, växla emellan, byta plats i soffan och fixa på för att kunna göra utmaningarna man ställs inför.

Det här gör att Wii Party U tappar tempo. Har man just haft en rolig gren och folk är på gott humör, så hinner man märka hur stämningen liksom sjunker när man på nytt börjar rulla tärningar, kolla på för långa animationer och trycka bort hjälptexter.

Wii Party U
När Wii Party U är som bäst vankas Bishi Bashi-vansinnigheter med skruvad japansk humor och fiffiga grenar.

För er som inte är bekanta med Wii Party-serien, handlar det till skillnad från Mario Party inte bara om brädspel med massor av minispel. Wii Party U innehåller nämligen massor av andra varianter att roa sig med och det är tänkt att man ska kunna spela utan att knyta upp sig för en timmes parti. Och medan många av dessa grenar är direkt häpnadsväckande kreativa, så betyder det inte att de är bra. Det kanske bästa exemplet är en gren där man ska göra en grimas för Wii U Gamepad-kameran, varpå de andra ska gissa vad minen man just gjorde betyder. Även Button Battle förtjänar att nämnas där man med sina händer ska spela något som för tankarna till förfestfavoriten Twister.

Medan det är kul första gången, så är det betydligt mindre roligt efter det. Wii Party U känns som sagt som ett Wii U-demo, mer än ett spel. Dessutom finns flera andra varianter där flera personer kan spela något på en Wii U Gamepad som bland annat varianter på bordshockey där alla har en knapp var. Även dessa platsar under kategorin makalöst kreativa, men saknar den där hållbarheten som gör att man vill ha mer.

Wii Party U
Det finns flera sätt för folk att spela fyra personer på en Wii U Gamepad - utan TV. Roligt, men bara första gångerna.

De grenar jag gillar bäst är istället de asymetriska där en spelare har en Wii U Gamepad och de andra spelar med Wii-fjärrar. Bäst är Can't Catch Me som för tankarna till Pac-Man VS (för de av er som minns det) eller Luigi-grenen i Nintendo Land. Det handlar alltså om att fånga en person som har övertaget att kunna se vad de andra inte se eftersom man har en Wii U Gamepad. Fler sådana grenar hade varit önskvärda.

Det känns futtigt att börja snacka om grafik i ett partyspel, men jag känner att det ändå behövs i fallet Wii Party U. För faktum är att Wii U ändå är en relativt ny konsol och konkurrenter väntar runt hörnet. Då duger det inte att det ser ut som ett högupplöst Wii-spel. Presentationen är annars oklanderlig, även om det är alldeles för mycket menyer för ett lättsamt partyspel. Lite roligare musik hade varit önskvärt dock.

Wii Party U
Grafik är verkligen inte allt i ett partyspel, med Wii Party U ser verkligen ut som ett HD-emulerat Wii-spel och det blir faktiskt störande fult.

I slutändan tycker jag att Wii Party U känns som ett spel som borde ha följt med Wii U vid lanseringen. Nd Cube gör ett bättre jobb än Nintendo själva på att visa vilken mångsidig konsol Wii U faktiskt är och hur mycket större spelmässiga möjligheter den egentligen ger. Och sett ur det perspektivet är det inget annat än mästerligt. Som partyspel betraktat hade man kunnat önskat mer dock. Det är för krångligt och långsamt och för tankarna till när jag försökte få kompisgänget att gilla Playstation Move, med elaka hånskratt mot allt evigt kalibrerande som följd.

Nd Cube har verkligen kunskapen och kreativiteten. Jag hoppas därför att de snarast sätter igång med att göra Mario Party 10 till Wii U, och bygger vidare på de bästa idéerna från Wii Party U. För mycket är direkt genialiskt, men för mycket är också bara gimmickartat medan ett antal grenar tyvärr är helt menlösa.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Över 80 grenar, extremt originellt, visar potentialen med Wii U
-
Ojämnt tempo, flera usla grenar, kort hållbarhet, primitiv grafik
BETA +