Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

SUPER MARIO 3D WORLD

Jonas har studsat runt i spelet som Nintendo hoppas ska rädda Wii U, Super Mario 3D World. Men är det så bra som Nintendo utlovat? Kolla in vår recension...


Vi sitter och tittar på varandra min sambo och jag. Tysta. Efter en liten stund utbrister jag: "Det här skulle vi haft som tavla på väggen". Den färgsprakande spelvärlden som målas upp på skärmen är nämligen precis så häpnadsväckande vacker och inbjudande. Min sambo nickar instämmande, innan vi båda fattar handkontrollerna för att tukta de Goombas och Koopas som blockerar vägen till flaggstången vid banans slut.

Alla som oroat sig för att Super Mario 3D World skulle kännas som mer av New Super Mario-serien kan andas ut, mest av allt känns det här nämligen som en blandning av Super Mario Bros 2, Super Mario World och Super Mario 64. Och det ska gudarna veta att man kan ha betydligt sämre förutsättningar än så. Precis som i Super Mario Bros 2 väljer man mellan Mario, Luigi, Peach och Toad som alla har sina unika egenskaper. Luigi är till exempel ett äss på att hoppa högt medan Peach kan gå i luften. Till skillnad från i Super Mario Bros 2 spelar man dock inte ensam, utan fyra personer kan vara med och ränna runt på de tredimensionella banorna för att lösa utmaningarna man ställs inför.

Super Mario 3D World
Man får gnugga sig i ögonen när man möter Super Mario 3D World första gången. Det är nämligen häpnadsväckande vackert och välpolerat.
Detta är en annons:

Det är första gången möjligheten ges att spela co-op i ett tredimensionellt Mario-spel och som man kan misstänka ställer det särskilda krav på Nintendo. Att alla springer åt olika håll samtidigt på en stor tredimensionell bana är såklart ohållbart och ett teleporteringssystem liknande det vi vant oss vid från New Super Mario-serien (där man innesluts i bubblor för att forslas till resten av gänget) används för att hålla ihop klungan. Det fungerar så smidigt man kan begära med fyra olika viljor, men allra bäst är såklart Super Mario 3D World om alla försöker hålla ihop hjälpligt så att bubblorna aldrig behöver användas. Ett spel blir inte mycket roligare än när man försöker lösa alla utmaningarna tillsammans, skojar med varandra och mellan varven småjävlas för att få högst highscore-poäng.

Detta är en annons:

Spelmässigt påminner äventyret mig om Super Mario 64, snarare än den senaste generationens Galaxy-titlar. Istället för att irra runt på små planeter - med alla sanslösa möjligheter det gav - ställs vi nu inför ett mer traditionellt Mario-spel med svampar, eldblommor och liknande. Redan på bana 1-1, Super Bell Hill, får man bekanta sig med den mest ikoniska nya kraftbonusen i Super Mario 3D World, nämligen den ringklocka som förvandlar Mario och gänget till katter. Att Mario förvandlar sig till diverse djur i spel är naturligtvis inget ovanligt, men just denna kissetransformering nyttjas oerhört smart för att förbättra möjligheterna att röra sig längs banorna.

Super Mario 3D World
Super Mario 3D World är utvecklat av Nintendos allra bästa utvecklare, nämligen Super Mario Galaxy-teamet. För musiken står Koji Kondo, som inte gjort i musik i ett Nintendo-spel sedan Zelda: Skyward Sword. En som däremot inte varit inblandad i Super Mario 3D World är Marios skapare, Shigeru Miyamoto.

Att det i tredimensionella plattformsspel mellan varven kan vara lite svårt att avgöra om man är exakt ovanför en pirayaplanta när man ska hoppa på den fixas lätt tack vare målsökande hoppattacker, och klurigt plattformshoppande längs bergssidor går som en dans eftersom kisse-Mario kan klättra på väggar (med tjusiga klösmärken som följd). Just den biten gör att rörelsemönstret med kattdräkten i Super Mario 3D World är bättre i något annat Mario-spel sedan man fick tvättbjörnssvansen i Super Mario Bros 3. Nu kan man studsa omkring som en liten trind Mario-ninja och hoppa mellan svåråtkomliga avsatser för att avkräva banorna deras dolda hemligheter. Därmed fyller kattdräkten spelmässigt en stor roll och gör de tre dimensionerna ännu mer självklara än de var i Super Mario 64.

Dessutom kan man som kissemisse dela ut en välbehövlig tass mot fiender som kommer för nära. Bara en sådan sak! Det kanske mest fantastiska med Super Mario 3D World är dock hur Nintendo återigen bevisar att de är kreativa på ett sätt som få andra kan jämföras med. Efter att ha exempelvis ha lekt med skuggor på ett sätt spelvärlden aldrig tidigare skådat på banan Shadow-Play Alley, så låter Nintendo skuggorna vara. Detta trots att idéerna är så bra att man skulle kunna basera ett helt spel på dem.

Super Mario 3D World
Nintendo har tagit sig rejäla friheter i Super Mario 3D World och inget är som det brukar. Det må vara en floskel, men allt kan verkligen hända.

Och sådär håller det på, Nintendo liksom skämmer bort mig och min sambo som fånigt leende spelar igenom bana efter bana i tron att vi nu sett allt. Men det har vi inte, långt därifrån, överraskningarna bara fortsätter komma som ett godisregn. Rätt vad det är kommer ett körsbär som multiplicerar Mario och ger en helt ny typ hjärnskrynklande där flera figurer ska styras samtidigt. Men eftersom alla inte kan stå på smala plattformar eller vistas på begränsade ytor blir det klurigt att få med sig allihopa och mellan varven behövs just samtliga kloner.

Detta är en annons: