Ninja Reflex

Naughty Fist. Smaka på det ninjanamnet. Detta var inte något jag själv knappade in med ett pubertalt fniss, utan det slumpades fram åt mig i Ninja Reflex, en dojo-doftande minispelssamling utvecklad av Sanzaru Games. Letar du efter ett nytt Ninja Gaiden har du kommit fel; Ninja Reflex har mer gemensamt med Rayman Raving Rabbids och Wario Ware: Smooth Moves.

Ninja Reflex innehåller sex minispel som i sin tur kan spelas i olika varianter. Grenarna är kast med liten shuriken, febril katanaviftning, flugjakt med ätpinnar, spölöst fiske, eldflugeobservation och grönsaksmisshandel med nunchaku. Efter att ha klarat alla varianter av alla grenar låter din skäggige Sensei dig göra ett prov som i bästa fall leder till ny färg på bältet. Det finns 11 bälten och det svarta är förstås det ärofyllda slutmålet.

Min Naughty Fist ger sig först på katana-spelet vilket dessvärre visar sig vara ännu ett av många misslyckade försök att göra en lyckad svärdsimulator till Nintendo Wii. Att blocka de anstormande samurajernas attacker för att sedan hugga ned dem är en klumpig och frustrerande upplevelse. Till slut sitter timingen i mina Wii-fjärrs-vridningar bättre, men illusionen av att verkligen hålla i en sylvass klinga är långt, långt borta. På högre nivåer blir dessutom katanaspelet en riktig plåga då hjälpsymbolerna som beskriver hur Wii-fjärren ska hållas försvinner.

Shuriken är roligare. Här dyker pappfigurer av fiender och geishor upp på en skjutbana och det gäller att låsa siktet på fienderna och skicka iväg en kaststjärna med Wii-fjärren. Ibland ska det bara slungas stål så fort som möjligt och i andra övningar gäller det bland annat att pricka figurer med rätt färg. En rolig liten övning som dock inte mäter sig med sugkoppsskyttet i Rayman Raving Rabbids.

Jag fastnade mest för Hotaru, en övning som går ut på att fånga eldflugor genom att trycka på A-knappen så fort flugorna dyker upp i bild. Hotaru är en oerhört simpel spelidé och kräver bara A-knappen och en vass reaktionsförmåga för att spelas. Jag gillar reaktionstest och under de första nivåerna av Hotaru drog jag mig till minnes hur jag som yngling försökte få tidtagarur att stanna på exakt en sekund. Lustigt nog dyker det strax upp precis ett sådant moment i Hotaru och jag börjar nöjt jaga hundradelar.

Fiskfångst med nävarna och att fånga flugor med ätpinnar testar också din reaktionsförmåga och tack vare en solid spelkontroll och enkelt upplägg är det en hyfsad form av förströelse en stund, men redan efter första timmen känns det gammalt. En inte alltför upphetsande grafik gör mig inte heller förväntansfull andra gången jag sätter igång Ninja Reflex.

En intressant och lite oväntad funktion är Ninja Reflexs meditationsläge. Till bilden av ett stilla naturlandskap med en blå himmel och en porlande bäck försätter sensei dig i ett avslappnat tillstånd och med lite inlevelse kan det bli en fridfull stund. Du kan också välja tyst meditation i olika tidslängder. Skön idé, men möjligen placerad i fel medium.

Enkelhet är verkligen inget att titta snett på och i sina bästa stunder (vilket oftast är i flerspelarläget) erbjuder Ninja Reflex spelglädje på en okonstlad och grundläggande nivå. Enkelhetens baksida visar dock upp sig fort då utbudet av minispel snabbt blir alltför bekant. Att det inte låses upp nya spel i takt med att man får nya bälten är riktigt trist. Den som betalar fullpris för Ninja Reflex kommer helt enkelt inte att få valuta för pengarna. En uppföljare med tre, fyra gånger fler minispel (och fler möjligheter till perversa ninja-namn, som Horny Cricket) skulle vara betydligt mer intressant.