Efter att Mark Cerny varit inblandad i praktiskt taget vartenda Playstation-plattformsspel av rang, bestämde sig Sony för att arkitekten bakom både Playstation Vita och Playstation 4 skulle få göra ett av de viktigaste premiärspelen. Resultatet heter Knack, utvecklat av Sony Japan och ett spel jag redan på förhand känt mig ganska tveksam till, men som jag ändå hoppats skulle leverera. För trots allt är nya spelserier det jag gillar mest med nya konsollanseringar, och det är även en viktig titel med tanke på att det är endast ett av två stycken Sony-spel som säljs över disk i samband med Playstation 4-lanseringen som sker här i Europa nu på fredag.
Knack är därför tänkt att visa på de nya möjligheter som Playstation 4 för med sig, och därmed kunde man hoppas på ett spel med häpnadsväckande vacker grafik, Pixar-mysig charm och ett riktigt familjespel att mysa till över julen. Tyvärr tar det mig inte lång tid att inse att Knack är ganska långt ifrån det här, och faktiskt inte känns värdigt Playstation 4 överhuvudtaget.
Den varelse som gett spelet dess namn är en trolliknande ruckprick byggd av svävande skrot. Liksom Rayman sitter Knack inte ihop utan har en massa kroppsdelar som liksom hänger i luften var för sig. Tanken är antagligen att visa hur Playstation 4 klarar att bolla med dessa föremål, men gör mest att man inte riktigt får någon kläm på hur Knack ser ut, utan känns mest som en vandrande hög med alldagligt bråte. Knacks uppfinnare, doktor Vargas, är den som håller samman äventyret, och avsikten är att han ska fungera som en charmig spellevink som hela tiden förklarar när nya möjligheter öppnar sig.
Mest känns han dock som ett regelrätt arsle som sitter tryggt i sitt laboratorium medan sophögen Knack tvingas ut på kniviga uppdrag, och framstår i dialogerna som genuint osympatisk. Känslan av att behöva jobba för honom är inte direkt någon höjdare och jag känner mig mer som en utnyttjad slav än hjälte när jag går på uppdrag för att bekämpa den onde Gundahar och hans fula goblinarméer. Känslan av att Sony Japan inte har en susning om hur man skapar bra karaktärer blir extra tydlig när man stöter på ärkeklichén Katrina som under ett uppdrag ska försvaras medan hon sitter i sin jätterobot (som av oklar anledning utrustats med högklackade skor). Det känns pinsamt uselt och endimensionellt. Sony kan bättre än såhär.
Upplägget i Knack påminner löst om en av mina personliga favoritserier, Ratchet & Clank. Man går fram längs tredimensionella banor och klappar käft på allt som dyker upp. Men där Ratchet-serien snabbt utvecklas efter de första banorna då man får allehanda nya möjligheter att skräddarsy sin upplevelse, är Knack liksom fast i vad som känns som ett evighetslångt, ultratråkigt träningsuppdrag. Några andra möjligheter än att hoppa och slå, eller bara stå och slå har man inte.
I ett spel som med små smala banor tvingar mig att gå längs en exakt förutbestämd väg och inte låter mig komma vidare innan varenda fiende är besegrad, är det såklart viktigt att det är kul att göra just detta. Men det är det inte. Det är det faktiskt aldrig. Tvärtom. Dynamiken saknas totalt och spelkontrollen håller heller inte den klass den skulle behöva göra. Sistnämnda bidrar tillsammans med sanslöst kraftfulla fiender till att göra Knack obönhörligt svårt, helt i onödan. Trots det barnsliga utseendet på spelet vågar jag påstå att inga barn under 26 kommer kunna ha roligt med Knack på normal svårighetsgrad, och även om man ställer ner den är det svårare än det borde vara. Dessutom straffas man hårt för klavertramp med elaka checkpoints som låter en spela om långa sträckor. Kass speldesign, rakt igenom.
Sony har ändå varit lite medvetna om bristen på variation och försökt skapa lite som exempelvis att man tillfälligt kan bli osynlig för att undvika fällor eller bli till is en stund innan solen smälter en. Men det är så torftigt implementerat. Att trycka på en knapp när man får veta att man behöver vara osynlig för att undvika skada kan varken klassas som pussel eller variation. Och det blir direkt löjligt när man inser att fiender ser mig precis lika bra ändå och attackerar med full frenesi. Inte heller möjligheter att samla på sig reliker och öka i storlek tillför något eftersom fienderna då också passar på att växa på sig och det därmed är samma sak som tidigare, men med en större Knack och större fiender.
Knack får mig att inse att det finns en anledning till att väst kommit att dominera den här typen av actionplattformsspel. Variationen är som sagt obefintlig och upplägget är oerhört gammaldags. Lägg till det att återspelningsvärde saknas helt på grund av att alla hemligheter är totalt uppenbara och därför mest blir irriterande avbrott där man ska så sönder en fullt synlig dörr, gå igenom en liten passage och öppna en kista. Och som i alltför många japanska spel har man dessutom hoppat över att låta spelaren styra kameran själv. Den är därmed fixerad och filmar det som den tycker är viktigt, oavsett om det är väsentligt eller ej, vilket orsakat fler än ett frustrerande dödsfall.
Ändå är det värsta med kameran den så kallade co-op-delen. Man kan nämligen spela igenom Knack på två spelare, vilket brukar kunna lyfta den här typen av anrättningar. Det känns dock som att Sony helt glömt att den andra spelaren finns där. Kameran fokuserar så gott den kan på spelare ett och en av mina polare gjorde en klockren jämförelse, nämligen att det känns som att spela co-op i Sonic the Hedgehog 2 till Mega Drive där den som var Tails bara fick synas i bild några sekunder i stöten eftersom allt handlade om Sonic. Alltför japanskt och gammaldags, som sagt.
Knack är alltså o-charmigt, frustrerande och ogenomtänkt. Den enda förmildrande omständigheten är att det hade kunnat fungera som ett grafikdemo för Playstation 4. Men inte ens det lyckas Knack med. Omgivningarna är sparsmakade och enkelt designade med tydliga stigar att följa. Bilduppdateringen känns ojämn och dyker när det händer mycket. Knack får därför snarast Playstation 4 att framstå som svag, något kamrater till mig också mycket riktigt tycktes tänka när de frågade om inte den nya konsolen klarade bättre än såhär.
I slutändan är Knack ett haveri som känns fullständigt utdaterat innan det ens har släppts. Det här hade lika gärna kunnat vara ett slentrianmässigt hopkastat filmlicensspel från en studio man inte hört tala om tidigare, men som premiärspel till Playstation 4 från Sony själva är det ett skämt och tillika den nya generationens sämsta spel. Lyckligtvis finns det underhållande Lego Marvel Super Heroes till konsolen. Samma typ av spel men roligare, bättre, mer genomtänkt, snyggare och allt som Knack faktiskt borde ha varit.