Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

GRAN TURISMO 6

Trots att Playstation 4 släppts kämpar Polyphony Digital vidare med spel till föregångaren. Den enda nordiska speljournalisten som faktiskt tävlar i banracing på fritiden har delat ut betyg till Gran Turismo 6...


Med varje lansering av ett nytt Gran Turismo-spel följer ett monstruöst och högeffektivt PR-jippo. GT Academy vinner ständigt värdefulla poäng hos en nyfiken racingvärld. Rutinerade, meriterade racingproffs berömmer spelet för den mängd realism som inkluderats och spelpressen flygs till Tokyo för att i sällskap med Polyphony Digital besöka Nissans R35-fabrik.

Sen fortsätter det. Producenten och racingälskaren Kazunori Yamauchi flygs till Madrid, Rom eller Barcelona, man lånar in mängder av riktiga racingbilar, pratar spårval - bromspunkter, kompression och gummiblandningar med såväl utvalda fans som oss recensenter. Gran Turismo nämns endast i förbifarten men vid det här laget vet alla redan att Sonys ultrapopulära, genredefinierande racingföljetong är "The real driving simulator". För det är ju vad vi matats med i 15 års tid.

Gran Turismo 6
Precis som föregångaren är Gran Turismo 6 en ojämn spelupplevelse. Ibland riktigt snyggt, ibland fult och hysteriskt platt.
Detta är en annons:

Men... Någonstans på vägen, mitt bland all de där smart utformade marknadsföringstricken och alla de där initierade samtalen om hur en riktig racingbil beter sig - glömdes spelet Gran Turismo bort. Och när vare sig spelet i sig erbjuder tillräckligt god underhållning eller simulatorn i sig tillräckligt verklighetstrogen körkänsla, ja då krävs det såklart ingen raketforskare för att begripa att spelserien mist all sin ursprungliga dragningskraft. Det gör ont att skriva följande men det måste ändå göras; Gran Turismo 6 är ett hysteriskt mediokert racingspel och en av årets fetaste besvikelser.

Precis som i Need for Speed, Grid eller Forza Motorsport inleds Gran Turismo 6 med ett race där jag slängs ned i trimmad banbil och ombeds "visa vad jag går för" direkt efter det att introfilmen rullat förbi. En positiv förbättring som precis som i ovan nämnda spel ger en bild av hur racingen kommer att se ut längre fram i spelet. Även om de inledande minuterna är annorlunda jämfört med de fem senaste spelen tar det bara 120 sekunder innan jag tvingas välja mellan en Volkswagen Polo, Ford Focus, Honda Jazz eller Suzuki Swift. Jag väljer Hondan. Den har en 1,1-litersmotor och 87 hästkrafter. Mustigt. De följande fyra timmarna är precis som vanligt en otroligt långsam och tråkig process där jag harvar mig genom mängder och åter mängder av snigellika tävlingar för att vinna pengar till trim - till min Honda Jazz.

Gran Turismo 6
Att tvingas harva på i timmar med körkorten är precis lika tristessframkallande som tidigare.

Jag förstår svårigheten i att försöka göra drastiska förändringar i konceptet som för 15 år sedan gjorde Gran Turismo till spelet som förändrade hela genren. Jag förstår att Yamauchi inte vill tumma på grundreceptet, men när det kommer till hur det verkligen fungerar och hur road jag blir av de första fem timmarna i Gran Turismo 6 är det trots allt svårt att förstå hur man resonerat. Jag och min brandgula Honda kuskar runt i 88 km/h, hasar oss genom breda asfaltskurvor likt en betongsugga på hjul och alla pengarna som jag tjänar på vunna tävlingar tvingas jag lägga på trim till vad som både ser ut och fungerar som en ultraslö minibuss. Som racing betraktat kan det inte bli mycket sämre.

Att karriärläget fungerar på det här sättet är som sagt ingen nyhet. Det kommer knappast som någon chock utan snarare tvärtom, men jag hade ändå hoppats att Polyphony skulle lyckats bättre den här gången. Körkortstesterna har även bakats in som en obligatorisk grej i sexan, något som gör själva progressionen genom spelets karriärläge till en av de tröttaste och minst underhållande spelupplevelserna på hela året för min del. För att få tillgång till de olika racingklasserna måste ett körkort för varje av de sex olika divisionerna erhållas. Varje körkort innehåller sex separata tester. 36 körkortstester måste med andra ord utföras. Det märkliga är dessutom hur man valt att placera dem rent strukturellt.

Gran Turismo 6
Rallydelen är precis lika usel som i tidigare spel. Snöfysiken är verkligen genomgående fruktansvärd.

För även om körkortsgrejen var en god idé i spelseriens början är det idag inte bara idiotiskt utan även kontraproduktivt och ogenomtänkt. Jag får nämligen inte bara testa en av spelets snabbare kärror under de inledande minuterna innan jag tvingas ta mitt första körkort. Nej. Jag kör tre stycken långa tävlingar som alla består av tre race vardera (nio lopp, med andra ord) innan Polyphony tvingar mig att kliva in i en körskolebil och visa att jag begripit var bromsknappen sitter. Ännu knepigare blir det dessutom när man konstaterar att hela det första loppet, innan körkortet ens kommit på tal, proppats fullt av tutorial-tips som dyker upp på skärmen oavsett om man vill eller ej.

Efter nio tävlingar, mängder av obligatoriska tips om bromspunkter, växelval och hur man ska nyttja bilens accelerationskraft tvingas jag in i körkortsvansinnet som tar tid att klara av, trots märkbart lägre svårighetsgrad än tidigare spel. Detta gör att Gran Turismo 6 precis som föregångaren känns som två olika spel, där två olika team arbetat på olika delar som sedan bara klämts ihop, utan egentlig eftertanke.

Och jag svär. Jag svär och gnisslar tänder under dessa usla, usla körkortstester. För även om de går att klara på 15 minuter innan man kan hoppa till nästa racingdivision så vet jag med mig att jag kommer att tvingas göra om allt igen om en halvtimme när det är dags att låsa upp nästa steg. Själva grejen känns som ett enda stort långfinger till den som precis betalat 600 kronor för ett racingspel vars innehåll marknadsförts som snabbt, adrenalinproppat och raskt. Allt är låst. Som spelare straffas jag gång på gång med urtrista, seglivade, långsamma moment som tär på tålamodet och som gör att Gran Turismo 6 under långa, långa stunder känns som ett enda stort irritationsmoment.

Gran Turismo 6
Att drifta är roligt och Polyphony har lyckats väl med att fånga känslan, även om flera av drifting-banorna inte känns särskilt lämpade för den typen av racing.

Inte blir det bättre heller av att presentationen, laddningstiderna och den mängd knapptryck som krävs för att ta sig dit man vill lämnar massor att önska. I föregångaren existerade det stora problem med hur man strukturerat innehållet och placerat olika funktioner inuti spelets menysystem, och många av dessa har man löst i Gran Turismo 6. Samtidigt har nya problem uppkommit och även om själva huvudmenyn är enklare att navigera i är det här spelet ett presentationsmässigt fiasko, på flera sätt. Bara en sådan sak som att det tar nio knapptryck för mig att kliva ut från ett vunnet race och in i nästa tävling, borde tala sitt tydliga språk.

Polyphony har ännu en gång vägrat lyssna på kritiken från de mest inbitna fansen och för sjätte gången i ordningen hamnar markören på "Retry" efter varje avslutat lopp istället för att lägga till en knapp för "Next race". Vill man hoppa till nästa race inom en viss division måste man avsluta loppet, avsluta reprisen och sedan flytta markören sex steg åt vänster för att sedan klicka på knappen som tar en tillbaka till huvudmenyn. En bagatell för många, men inte för den som avser att tillbringa 30+ timmar med Gran Turismo 6. Att man dessutom inte lyckats med en sammanhållen presentationsgrafik den här gången heller - gör knappast saken särskilt mycket bättre.

Gran Turismo 6
Sony har pratat om 1200 bilar men i någon slags realitet handlar det om 920 bilar plus en himla massa olika "liveries".

Här blandas skrikig college-hardcore med midihårdrock som varvas med otroligt stelbent hissjazz, kursiverade linjärer kompletta med tonade färgskalor och 90-talsskuggor med stilrena typsnittsval mot semitransparenta bakgrunder. Det känns återigen som om flera team arbetat med varsin del av spelet utan att kommunicera med varandra. Det blir varken hackat eller malet, precis som i Gran Turismo 5. Gränssnittet under själva körningen går att slå av, trevligt nog, då det också är en riklig blandning av lite väl spretiga och lite väl många olika objekt som kladdar ned skärmen för mycket.

Inför lanseringen av det här spelet har Sony pratat mycket om hur man totalrenoverat fysikmotorn i Gran Turismo. GT Academy-demot från i somras skvallrade om en något förbättrad däckfysik som givetvis finns inkluderad i det färdiga spelet. Men förbättringarna är minimala och oftast obetydliga. Bilarna har en gnutta mer lateralt grepp än i föregångaren men det är också den enda förändringen som verkligen spelar roll rörande däckfysiken. Att man nu tagit hänsyn till hur gummit svarar på värme och slitage, märks inte alls.

Detta är en annons:
BETA +