Europa Universalis: Rome

Sakta men säkert faller Romarriket i bitar framför mina ögon. Grekerna, mina svorna fiender, landsteg i södra Italien och vandrade sen rakt över mina trupper. Det är tur att vi talar om ett datorspel här, för om en riktig romersk ledare hade tagit så många dåliga beslut som jag precis gjorde så hade världen sett väldigt annorlunda ut idag. Vi hade antagligen alla talat grekiska, till att börja med.

Jag skulle nog vilja likna Europa Universalis-spelen med en kopp kaffe. Kaffe är en sån där dryck som man ofta i sina yngre år inte tycker om, men så snart man har passerat ett visst stadie i livet så blir det plötsligt något livsnödvändigt. Eller så är det mer som surströmming - något de flesta hatar men de inbitna påstår är det bästa som finns. Det är vad engelskmännen kallar för en "acquired taste", något man måste lära sig att tycka om. Europa Universalis har aldrig varit strategispel för gemene man, det har varit en genre för sig som lockar de mest inbitna och historieintresserade bland spelarna.

Europa Universalis: Rome må utspela sig under Romarrikets storhetstid, och under dess fall, istället för ett sen-medeltida Europa som de tidigare spelen i serien men det håller fortfarande hårt på sina historiska rötter. Du kan välja när du vill börja spela under romarrikets historia, från det att det bara innefattar en del av Italien tills att det täcker hela Europa och håller på att slitas i två stycken. Vilket år du väljer sätter sen förutsättningarna för ditt fortsatta spelande, politiskt och ekonomiskt, men framtiden ligger för dina fötter.

Det bör poängteras igen - Europa Universalis är inte ett strategispel som faller alla i smaken. Det är är svårt, komplicerat och det finns miljoner saker att tänka på och hålla koll på. Arméer ska byggas, ges mat, skatter ska sättas, diplomatin måste fungera, barbarer envis konstant med att anfalla dina städer, dina generaler bråkar med dig och med varandra...det här hade kunnat ge Sid Meier huvudvärk. Det lämnar mig kluven också, då jag inte riktigt kan bestämma mig om jag ska applådera av lycka eller bara stänga ner datorn med svansen mellan benen. Jag gillar inte att känna mig korkad, men vid vissa tillfällen är det precis så Europa Universalis: Rome får mig att känna mig.

Men det finns samtidigt ett djup här som andra strategispel inte kommer i närheten av. Visst kan det vara skönt när man lyckas bygga The Great Wall före alla andra i Civilization, men när man väl lyckas genomföra en framgångsrik kampanj i Europa Universalis: Rome så blir man ack så mycket lyckligare. Att man dessutom måste bolla sina vänner och sina fiender, som alla har namn och ansikten, gör det ibland till en väldigt personlig upplevelse, en dimension som de flesta strategispel helt kan sakna. Man kan bli stolt och glad över att plötsligt få en dotter, eller skratta av lycka när en av ens värsta rival går ur tiden. Det är egentligen ingen annan som gör spel som det här, något som absolut borde uppmärksammas.

Det finns såklart problem på grund av att det kan vara så komplicerat. Ett inslag som irriterar mig är användargränssnittet som jag tycker hade kunnat få vara mer väldesignat än vad det är här. Det förvirrar mig och känns aldrig speciellt intuitivt att använda. Gamla Europa Universalis-rävar kommer säkert att ta det till sig, men jag har otroligt svårt för det. Spelets slag är också lite väl simpelt presenterade - jag vet att det inte är meningen att jag ska ha någon större kontroll över vad som händer på slagfältet, men krigandet engagerar mig inte alls. Några extra detaljer, någon lite mer spännande animation, och jag hade varit ack så mycket nöjdare. Eller är det all MTV och snabba filmklipp jag växt upp med som talar nu?

Europa Universalis: Rome är inte ett spel du bara sätter dig ner och lirar i någon timme, tar över världen och är nöjd. Det här är ett spel som sätter stora krav på din tid. Men om du har vad som krävs, både bakom pannbenet och av historiskt intresse, blir det inte mycket bättre än så här. Det har sina skavanker, den grafiska designen är fruktansvärd och galet tråkig, men Europa Universalis fortsätter ner för sin utstakade väg som ett av världens mest ambitiösa strategiprojekt. Det här kommer att räcka länge.

Och när du väl har tröttnat på att lägga världen för dina romerska fötter kan du ju ta dig an den riktiga utmaningen - att som ensam krigarstam från norra Europa utmana det gigantiska, romerska riket...