Indiana Jones and the Emperor's Tomb

Året är 1934 och nazisterna har kommit en kinesisk relik på spåren som skulle ge dem oändlig makt. Dr. Jones kontaktas av en vis kines och hans läckra assistent Mei Ying för att hitta reliken före nazisterna. Indy måste av olika anledningar resa till flera platser, såsom Prag och Istanbul, innan han kan bege sig mot Kina. Flygresorna följer filmtrilogins klassiska system, där man ser planet bakom en karta medan man ser färdvägen ritas upp i rött mellan städerna man mellanlandar i. Något som skänker rejäl Indiana Jones-stämning.

Innan man får göra något alls ska man leta efter en artefakt i Ceylon (Indien). Det hela är smart upplagt så man hela tiden får reda på hur man ska spela spelet, samtidigt som det fyller en funktion för att få igång spelets story. Indy har ett imponerande rörelsemönster och kan klättra, svinga sig i piskan, rulla, plocka upp allehanda tillhyggen, gå armgång, smyga längs väggar samt att han är en baddare med nävarna.

Det sistnämnda kommer väl till pass då man stöter på fiender. Vilket inte är störande ofta, utan vid tillfällen då det känns naturligt. De flesta har den typiska tyska brutna engelska som nazister alltid talar i amerikansk film. När man möter en fiende kan man smyga sig på dem och gå i närstrid, alternativt använda skjutjärn om man har ammunition. Fienden kan också ha vapen men tappar dem av en stadig käftsmäll. Intressant är att de därefter försöker få tillbaka vapnet. Det ger en behaglig känsla av att min fiende faktiskt verkligen vill döda mig och inte agerar irrationellt. Man får också slåss mot mytiska varelser som gigantiska albinokrokodiler, zombieninjor, spöken och levande statyer. Det blir aldrig enformigt motstånd och vem/vad man möter beror på var i världen man befinner sig.

Jag får klara vibbar av det första Tomb Raider-äventyret när jag spelar Indiana Jones and the Emperor´s Tomb. Det är sannerligen inget dåligt omdöme då det spelet kanske är det bästa äventyrsspelet någonsin. Miljöerna andas verkligen av tiden strax före andra världskrigets utbrott och passar Indiana Jones som handsken. Efter varje avklarad bana väntar en boss. Denne ska dock inte alltid dödas, ofta handlar det om att tänka till hur man kan få plocka den där dyrbara artefakten, utan att missta livet. Dessutom får man vid ett flertal tillfällen chans att spela små minispel, såsom att skjuta stativmonterade kulsprutor mot flygplan.
Dessvärre är inte allt frid och fröjd, spelet hade mått bra av att buggtestas lite mer. Nu händer det att man fastnar i en vägg, står i luften eller får andra grafikbuggar. Dessutom är bilduppdateringen för låg och ger ett ryckigt intryck. Grafik är givetvis inte allt och enstaka missar kan man alltid ha överseende med, men detta är för mycket. Det sänker lite av kvalitetskänslan som omger spelet i övrigt.

Spelet ses ur tredjeperson och kameran är mestadels samarbetsvillig. Man kan när som helst rotera kameran för att beskåda omgivningarna, vilket är tur eftersom spelet kryllar av fällor. En irriterande sak är att Indiana Jones tycks ha dåliga höftleder och mister liv av fall högre än en meter. Liv som han dock återfår av att dricka vatten eller genom första hjälpen-paket. Det är generöst om liv i spelet, och svårighetsgraden består mer i att lösa pussel än att klara av ett slagsmål eller rulla undan fällor. En klok prioritering!

Indiana Jones and the Emperor´s Tomb är inget perfekt spel. Nu förtas lite av ett spännande och tight äventyr genom små irritationsmoment. Men det är ett i grunden ambitiöst projekt, och det första spelet med Indy i huvudrollen som verkligen lyckats återskapa känslan från filmerna. Indy må inte vara lika fysiskt attraktiv som Lara Croft, men han är en minst lika god äventyrare i ett kompetent spel som erbjuder utmaning för såväl avtryckarfingret, som hjärnan och fingerfärdigheten. Det räcker långt!