.Hack//Infection

Med sin skapelse .Hack finns det knappt ingen mediaform som undslippit Bandais totalanfall. Filmer, böcker och en tv-serie har det hunnit bli, och nu får även vi i Europa ta del av rollspelsserien i fyra delar. .Hack//Infection är en historia som utspelar sig i två verkligheter. En digital och en analog. År 2007 är onlinerollspel det största som finns i digitalt nöje. Trots det sämsta namnet någonsin har spelet The World lyckats locka 20 miljoner användare. Vårt alter ego lockas att börja spela då hans bäste vän har tjatat på honom. En vacker dag är det dags för onlinedebuten, och då får huvudpersonen Kite lite välbehövlig hjälp från sin vän Orca. Inledningsvis agera Orca mentor åt Kite, och lär honom vad som är rätt och fel i The World. Det börjar med att Orca agerar John, och man får följa honom varje steg han tar. Men det uppenbarar sig snart att The World innehåller en dödlig bug. Genom en händelse bevittnar Orca och Kite en kamp mellan gott och ont, och resultatet av detta blir att Orca hamnar i koma i verkligheten. Dagen efter gör Kite ett foruminlägg där han frågar om det har hänt förut att The World-spelare har råkat ut för samma sak som Orca gjorde. När Kite sedan kliver in i The World igen uppenbarar sig vissa detaljer för honom, och han får veta att det är ett virus som löper genom spelvärlden. När han loggar märker han att en moderator har raderat hans inlägg i forumet. Tydligen är det någon som vill dölja vad det är som har hänt. Något som leder till vidare nyfikenhet hos Kite. Nu är det helt enkelt upp till honom att lösa mysteriet med vad som händer i och kring The World.

Spelet växlar mellan vår verklighet, där e-mail och forum utgör det man kan sysselsätta sig med. På forumen finner man ett stort antal inlägg som agerar som uppslagsverk och guide till hur vissa element i spelet fungerar. Mailen används för att utbyta information mellan karaktärerna. Ibland får man kryptiska meddelanden som utlöser nyfikenheten om vad som försiggår i The World. Inne i The World börjar man på en speciell server och i en central stad där man sedan går ut på äventyr ifrån. Den lilla staden befolkas av olika spelare och deras onlinekaraktärer. De springer omkring på gatorna och mumlar för sig själv, och oftast har de tid till en liten pratstund eller eventuellt lite byteshandel. På så vis känns staden både levande och färgrik när man går runt och handlar i de små handelsstånden. En underhållande detalj är att olika spelare dels har helt olika utseende, men även olika personligheter när man pratar med dem. Nykomlingar vet varken ut eller in, någon gillar katter och en annan roar sig med att prata med det irriterande haxxor-språket där bokstäver byts ut mot siffror som nästan ser likadana ut.

Från staden teleporteras man ut till olika områden. Till sitt förfogande har man en ordlista som ger olika miljöer och motstånd, beroende på vilka ord man kombinerar, dessa kombinationer är egentligen olika adresser till olika regioner i spelet. Vissa adresser får man via mail eller på forum, vissa kan ges av andra karaktärer. Detta är dock oftast adresser där något specifikt måste göras, exempel på dessa är att handlingen fortskrider. De adresser man själv slumpar fram leder uteslutande ut på olika fält där man kämpar mot fiender för att skaffa sig föremål och erfarenhet. Striderna utkämpas i realtid, och kan närmast liknas vid de i Kingdom Hearts. Dock måste allt utom vanliga svärdhugg skötas från otaliga menyer. Det är visserligen ganska smidigt, och det fungerar oklanderligt. Ibland kan man dock känna att man kallar upp den där menyn lite för ofta. Vanlig strid med handhållna vapen sköts med x-knappen, och man har fullkomlig frihet att röra sig fritt runt fienden bäst man kan. Tyvärr är striderna ofta klumpiga och kameran måste man styra själv för att få någon som helst överblick över vad som händer. När man dessutom stöter på fiender dyker det upp en massa text som har med striden att göra. Först står det Battle Mode On, över hela skärmen vilket skymmer de fiender som uppenbarar sig framför en. Sedan tillkommer även fiendens hälsostatistik som bidrar till mer förhinder att se något, slarvigt.

Teknikbiten vill jag inleda med att ge Bandai en eloge för den utmärkta konverteringen. Spelet flyter på över nästan hela skärmen och endast någon halvcentimeter visar sig vara svart i över och nederkant. Men där slutar det positiva. Hela spelet lider tyvärr av akut polygonavsaknad och man har offrat detaljer för att skapa vidsträckta miljöer. Det är kantigt och sterilt, vilket i och för sig går hand i hand med hur de flesta onlinerollspel brukar se ut, men man längtar alltid efter mer än tomma ytor och trånga korridorer. Dessutom är det ju nästan uteslutande dessa ensidiga miljöer man befinner sig i, då det krävs timmar av grottkravlande och fiendebankande för att komma någon vart. När det kommer till röster i rollspel är det lite av ett tveeggat svärd. På ena sidan hittar vi den fördelen med att karaktärerna alltid känns med levande med röster, men samtidigt faller den illusion av karaktären som vi bygger upp inom oss. Det finns de som klagar på rösterna i till exempel Final Fantasy X, vilket väl nästan får ses som skrattretande. Då rösterna i Infection är bland det sämsta jag någonsin har hört, även värre än i spel som Resident Evil 1 på PSOne. Skrämmande uruselt. Då finns det tröst i att man när som helst faktiskt kan byta till de japanska originalrösterna. Avslutningsvis är .Hack//Infection ett rollspel som inte levererar något som inte finns bättre i något annat spel. Är man ute efter ett gediget rollspel bör man nog hellre titta efter valfritt Final Fantasy-spel eller kanske det nyligen släppta Arc-spelet. När man har i åtanke att Infection är första delen i en serie om FYRA spel som alla ska släppas detta år, blir man lite konfunderad över hur detta ska fortsätta. Vi återkommer med del två inom ett par månader.