OBS! Denna text innehåller story-spoilers för dig som ännu inte spelat The Last of Us.
Det tog 20 minuter för The Last of Us att hypnotisera mig fullständigt. Efter att ha flytt ur huset, in i gränden och ut på den där ängen hade jag redan bestämt mig för att Joel och Sarah var karaktärer som jag brydde mig om, som jag ville lära känna. Några sekunder senare låg hon där, död, i sin fars famn. Det var ett av de där spelögonblicken som etsat sig fast i minnet, ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. De följande 16 timmarna var ren och skär spelmagi. En dramathriller så proppad av lysande tematik, strålande tempo, underbar dialog, verkliga, trovärdiga och starka karaktärer - att jag fortfarande, på regelbunden basis, drömmer om vissa utvalda sekvenser.
The Last of Us var inte bara bättre än alla tidigare spel från Uncharted-studion Naughty Dog. Det var förra generationens bästa spel och en av de fem främsta titlarna jag någonsin haft nöjet att betygsätta. Mina förväntningar på den nedladdningsbara expansionen Left Behind har därmed varit skyhöga. Extremt höga. Jag har längtat krampaktigt efter att få tillbringa mer tid med Ellie och under gårdagskvällen avnjöt jag 110 minuter zombieslafs i vad som måste anses som årets hittills hetaste DLC.
Left Behind tar sin början innan händelserna i själva huvudspelet. Ellies bästa kompis Riley återvänder efter att ha varit borta från Boston i fem veckor och det är om deras relation som den här expansionen handlar. Vi får följa Riley och Ellie när de ger sig av mot ett köpcentrum, övergivet och fullt av rostiga arkadmaskiner och dammiga Halloween-butiker. Naughty Dog gör ett storslaget jobb när det kommer till att fortsätta visa upp nyanser och djup i Ellie som karaktär och Riley är från första stund lika trovärdigt välgjord som alla de andra figurerna i The Last of Us.
Ellies och Rileys resa utspelar sig som sagt innan händelserna i själva huvudspelet. Denna strapats varvas med en spännande återblick på kapitlet från The Last of Us där Joel blir skadad och faller av hästen på väg mot Salt Lake City. I huvudspelet fick vi aldrig se hur det gick till när Ellie hittade en passande plats för Joel att läka på, hur hon sydde ihop hans sår och hur hon vårdade honom under de veckorna då hans liv hängde på en skör tråd. I Left Behind får vi spela igenom hela den här delen. Ellies huvudsakliga uppgift är att lokalisera en "första hjälpen"-låda för att kunna sy ihop Joel, och detta blir givetvis en kamp mot såväl klockan som mot smittade, Clickers och diverse skjutglada plundrare.
Naughty Dog kastar spelaren mellan nutid och dåtid. Det ena kapitlet erbjuder ett lägre tempo, mer skratt och en lättare ton. Ellie har ännu inte formats till personen som hon är i The Last of Us och hennes kompisrelation med Riley är mångfacetterad och intressant. Det ges rum för en typ av mänsklighet som saknas i så gott som alla andra storydrivna actionspel idag och ännu en gång märks det vad överlägsna Naughty Dog verkligen är när de spänner samtliga muskler.
Tyvärr tar det slut på tok för fort. Faktum är att det tar slut när det känns som att expansionen verkligen kommer igång. Lite snopet, anser jag. 110 minuter tog det för mig att spela genom Left Behind på svårighetsgraden "Normal". Knappast katastrofalt jämfört med många andra nedladdningsbara expansioner men jag hade hoppats på minst en timme till. För dig som älskade huvudspelet är dock detta ett absolut måste. Naughty Dog bjuder på en detaljerad inblick Ellie som person och i slutändan var det underbart att få återvända till fjolårets överlägset bästa spel.