Jag älskade Lego när jag var liten. Vem gjorde inte det? Det var, när man väl hade samlat på sig en duktig samling klossar, nästan oändligt i sitt underhållningsvärde. Vilken fantastisk och simpel idé det är, egentligen. Jag var dock hyfsat skeptisk när jag först läste att man skulle göra ett Lego-spel baserat på Star Wars-filmerna. Det var i mitt huvud en konstig blandning som jag inte riktigt kunde se framför mig. Men visst visade sig spelet vara rätt roligt i slutändan.
Nu är det vanligt att man ser dessa mash-ups i spelvärlden. Vi har fått gulliga, spelbara plastversioner av Indiana Jones, Harry Potter, Sagan om Ringen, Pirates of the Caribbean och Batman för att nämna några. När ett Hollywood-varumärke blir populärt är det förmodligen inte långt kvar innan Lego-klossarna invaderar det.
Så när det istället görs en film baserad på Lego som leksak känns det givet att det ska släppas ett spel i samband med dess premiär. Och medan Lego-spelen alltid varit licensspel på pappret har det aldrig varit mer träffande än det är i det här fallet. Lego Movie Videogame följer filmens handling och använder till och med scener ur den som mellansekvenser.
Jag har personligen inte sett filmen än men att döma av det man får se i spelet och vad folk har att säga om den så verkar det vara en förvånansvärt bra och charmig rulle. Men handlingen fungerar inte lika bra i spelsammanhanget som den verkar göra i filmen. I Lego Movie Videogame slängs man direkt in i en av filmens scener utan kontext och det är svårt att hänga med i vad som faktiskt händer.
Och hela tjusningen med Lego-spelen har i det här fallet helt försvunnit för min del. Det jag tyckte om med exempelvis Lego Star Wars (och resten av spelen för den delen) var att få se mina favoritdelar i en barnsligt humoristisk tappning och hur man förmedlade berättelsetunga scener utan vare sig dialog eller avancerade ansiktsanimationer. Hela den aspekten är nästintill obefintlig i Lego Movie Videogame. Man har inte samma förhållande till källmaterialet och sammanhanget i vilket spelet rör sig i betyder som följd väldigt lite för mig.
Rent spelmässigt är det mesta sig likt. Man springer och hoppar runt som en av de många Lego-gubbar du kan låsa upp och slår sönder precis allting som ser ut att vara förstörbart. Det gäller också att lösa många simpla pussel för att ta sig vidare och du belönas ständigt med tusentals små Lego-pengar. Alla karaktärer har sina egna specifika förmågor som du måste använda dig av och det finns massor av småklossar att samla på. Det går även att spela tillsammans med en vän lokalt och det är så jag skulle rekommendera alla att spela detta, precis som med de andra Lego-spelen.
För vad det är fungerar det utmärkt rent spelmekaniskt, även om det där lilla extra saknas i och med spelets källmaterial. Jag gillar hur man fått med sig filmens röstskådespelare även i spelet och det är roligt att få höra bland andra Liam Neeson, Morgan Freeman och Elizabeth Banks leverera sina repliker med den entusiasmen de gör det med. Musiken är genomtrevlig och miljöerna dryper av mysig charm. Humorn är också en av spelets styrkor. Jag gillar hur karaktärerna passionerat gnäller på varandra och jag skrattade gott när två av dem ska köra en "sten, sax, påse" bara för att inse att deras Lego-händer inte är kapabla till att göra något annat än "klo, klo, klo".
Det är, precis som jag utgår från att filmen är, härligt självmedvetet i sin plastighet. Men å andra sidan kommer jag snabbt på att jag spelat det här så många gånger förut. Konceptet har sannerligen inte utvecklats särskilt mycket sen den första gången vi satte foten på Lego-dödsstjärnan. Och jag ber om ursäkt för att jag återupprepa mig men när den där förkärleken för vad som händer på skärmen inte finns där så finns det heller inte mycket att hämta, särskilt inte för någon som inte ens sett filmen som det baseras på än.
Samtidigt förstår jag inte varför jag skulle vara intresserad av att spela detta om jag sett filmen heller. Det följer samma story, tillför inte tillräckligt och dummar ner väldigt mycket. Jag är övertygad om att jag hade fått en mycket trevligare upplevelse om jag istället fått se filmen och helt enkelt struntat i spelet. De bästa licensspelen tar ett varumärke och gör något eget med det. Batman: Arkham Asylum är ett lyckat exempel. Och om man absolut måste basera sitt spel på en specifik film så är det kanske bäst att låta det utspela sig innan eller efter filmen så att man kan leverera en upplevelse som står på sina egna ben. Så har man inte gjort med Lego Movie Videogame. Man har plockat scener ur filmen och försökt göra spelbara nivåer av dem. Ibland funkar det men för det mesta blir det mest krystat.
De allra yngsta Lego-fansen kommer såklart ha hur roligt som helst med Lego Movie Videogame. Det är för oss lite äldre och petiga nördar som det inte levererar på bästa möjliga sätt. Om man hade valt att gå en annan väg med spelet hade det kunnat vara ett roligt komplement till filmen för de som verkligen vill ha mer efter att ha sett den. Men som det är nu är Lego Movie Videogame inte mycket mer än ett godkänt spel utan egentligt egenvärde vars enda klara egenskap är att det är det absolut dyraste sättet att förstöra handlingen i en till synes kul rulle.