Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

RAMBO: THE VIDEO GAME

Ett försök att göra licensspel av en av åttiotalets mest ikoniska filmsviter slutar illa för polska utvecklaren Teyon. En förvirrad, förstörd, sorgsen och framförallt frustrerad Tobias recenserar


Det finns många frågor som jag skulle vilja ställa till utvecklarna av ett spel som Rambo: The Video Game. Hur tänkte ni egentligen? Vet ni vad underhållning innebär? Men en fråga sticker ändå ut från de andra som den jag har svårast att föreställa mig ett tillfredsställande svar på: Vad var det jag just spelade?

Rambo: The Video Game
Det är tur att det ges så insiksfulla tips. Vem vet hur det hade kunnat gå annars?
Detta är en annons:

Det mesta förstår jag såklart. Rambo: The Video Game försöker sammanfatta hela John Rambos tragiska berättelse på ett och samma ställe, i mer eller mindre kronologisk ordning och utan egentlig respekt för det i min mening underskattade källmaterialet. Det bästa sättet att göra detta, tänkte Teyon, är förmodligen via lika delar mellansekvenser, quicktime-events och rälsskjutande. Visst är så kallat rälsskjutande, som i arkadspel från det sena 80-talet, inte nödvändigtvis dåligt även om det är mer än lite föråldrat. Det är okej att återbesöka gammal spelmekanik, men utvecklarna verkar helt ha glömt bort att man inte bara kan återanvända gamla, mossiga, uttjatade idéer utan någon som helst tanke på kvalitet eller underhållning. Efter bara en timme var min ork slut. Trots detta tvingade min kära chefredaktör mig att genomlida ytterligare fem.

Detta är en annons:
Rambo: The Video Game
"Wrath"-läget ger liv för varje fiende som dödas så länge det är aktivt. Om du skulle vilja förlänga din spelupplevelse, det vill säga.

Till en början skrattade jag i tron att det var någon form av parodi; den usla ljudkvalitén, de skrattretande filmsekvenserna och överdrivet många omöjligt usla quicktime-events passade alltför perfekt in i min mardröm om det sämsta tänkbara spelet. Hot Shots. Rambo! Ett fruktansvärt flash-spel framställt för att driva med dagens militärspel. Eller? Jag småfnittrade under den stelt animerade inledningssekvensen, log åt den makalöst usla ljuddesignen, skrattade tyst för mig själv åt de taffliga försöken att efterlikna filmerna. "Vilken rolig parodi på licensspel och problemen i dagens spelindustri" tänkte en obefogat optimistisk Tobias.

Vilken rolig idé att påpeka spelbranschens stagnation genom att återanvända de sämsta delarna ur nittiotalets arkadshooters, och sedan sarkastiskt placera ut tusentals klonade fiender i en by som högst skulle kunna rymma ett tjugotal. Så listigt att kritisera branschens idétorka genom att slänga på ett poänglöst lager rollspelselement på ett tomt och tråkigt stridssystem, och därmed påpeka hur dumt det är att slänga på onödiga features istället för att fokusera på och förbättra spelets kärna! Och se här! Nu kritiserar de quicktime-events genom att dedikera två hela nivåer i spelet till dem. Tjugo minuter med timingbaserat knapptryckande där minsta misstag resulterar i död och en omstart vid närmaste checkpoint - åh sådan listig metakritik.

Rambo: The Video Game
Ja. Ja, det är det.

Men nej. Jag inser nu hur naiv jag var som antog att utvecklarna besatt någon form av kreativitet, humor, självdistans eller framåtanda. Sakta men säkert började det gå upp för mig att någon på fullaste allvar suttit och arbetat med vad jag nu tvingades genomlida, och det var en konstig uppenbarelse. Någon hade dedikerat mer än två år av sitt liv till vad jag långsamt insåg var bland det uslaste jag någonsin upplevt i spelväg. Visst, jag har väl levt lite "skyddat", kan tyckas. Jag har med flit undvikit spel folk i regel avskyr, och på det stora hela haft turen att slippa recensera genomruttna spel. Självklart visste jag att dagen skulle komma när jag fick något riktigt skitspel i famnen, men att det skulle så ta mig så fullkomligt på sängen var, kanske inte helt oväntat, oväntat.

Rambo: The Video Game
Intensiva actionsekvenser skapar fullkomlig inlevelse; du ÄR Rambo!

För till skillnad från genomruttna men oerhört ambitiösa X Rebirth, det numera näst sämsta spel jag recenserat, finns i Rambo: The Video Game varken ambition, själ eller ens någon tillstymmelse till en genuin vilja att underhålla eller fängsla. Ljudkvalitén, om det nu ens går att använda ordet "kvalité" i detta sammanhang, är som hämtad ur samma tidsålder som spelmekaniken i sig. Många repliker är tagna ur filmerna själva, men om jag inte visste bättre skulle jag nästan kunna tro att utvecklarna streamat filmerna på lägsta kvalitet och hämtat dem därifrån. Vad kan man säga? Det passar i alla fall perfekt till spelets Playstation 2-estetik.

Tänk dig tre eller fyra minuter av ruggigt fula filmsekvenser, följt av fem minuter av quicktime-events och sedan tio minuter oinspirerat rälsskjutande, och tänk dig sedan den sämsta tänkbara versionen av alla tre, och du har en någorlunda rättvis representation av Rambo: The Video Game. Såhär i efterhand tycker jag nog att det var klokt att inkludera "The Video Game" i titeln, så att den tilltänkta publiken inte råkar förväxla spelet med någon form av vietnamesiskt tortyrredskap.

Rambo: The Video Game
Förutom Robocop till Xbox är detta det sämsta licensspelet vi någonsin recenserat,

Det bästa råd jag kan ge är därför att aldrig någonsin ens fundera på att köpa denna rövsmet till spelproduktion. Glöm att det ens existerar. Förträng allt som har med Rambo: The Video Game att göra. Ge det inte i present till en tråkig släkting, ta inte emot det om någon erbjuder dig det gratis och spring om du ser det i din lokala spelbutik. Möjligheten finns självklart att jag helt misstolkat Rambo: The Video Game. Kanske är det världens bäst förklädda satir; ett branschkritiskt mästerverk som jag helt enkelt är för dum för att förstå. Kanske. Eller så är det ett av de absolut sämsta licensspelen genom alla tider. Jag lägger min röst på det sistnämnda.

01 Gamereactor Sverige
1 / 10
+
Inga mikrotransaktioner
-
Uselt ljud, hopplöst uselt upplägg, katastrofalt berättande, föråldrad grafik, horribel spelmekanik, bedrövliga animationer, fruktansvärd bandesign, amatörmässig presentation

En andra åsikt

Petter Hegevall
"Powered by the Potato Engine". "I like the fact that they still make games for the PSOne". Skämten om Rambo: The Video Game har haglat inför releasen av detta totala masshaveri till skräpspel. Och med all rätt. På förhand har den här produktionen luktat fränt av lastgammal kalsipp och efter fyra timmar i Rambos sällskap kan jag bara konstatera att vi har hittat den här generationens Robocop. Detta är fruktansvärt, genuint horribelt. Bland det sämsta jag testat i hela mitt liv. 1/10

Medlemsrecensioner

  • Growler
    (Videorecension längst ned) Rambo The Videogame är utvecklat av Teyon och distribuerat av Reef Entertainment Spelet hade release 21 februari 2014... 2/10
Detta är en annons:
BETA +