Jag minns en förhandstitt på Fable från 2003. Skaparen Peter Molyneux skröt om en superläcker, sagoinspirerad fantasyvärld med ett djupt spelsystem där minsta beslut kunde ge långtgående konsekvenser. Du kanske kommer ihåg det smått ökända citatet om ekollon? Att om ett ekollon ramlade till marken så skulle det så småningom växa upp ett nytt träd där. Såhär i efterhand vet vi alla att så inte var fallet, men det här var innan jag lärde mig att filtrera karlns ord genom ett finmaskigt nät och skrubba dem i en balja grovsalt. Jag svalde säljsnacket som en utsvulten fågel på en uteservering och listade Fable som det hetaste kommande Xbox-spelet.
Riktigt så häftigt blev det ju inte. Jämte andra rollspel var Fable snarare en väldigt ytlig och linjär upplevelse och hela ekollon-historien gjorde att jag kände mig lite smutsig som tolkat den så bokstavligt. Vägarna i spelet var alltid utstakade. Staket och andra hinder gjorde ett strålande jobb med att döda frihetskänslan. De moraliska valen vi ställdes inför kändes mest gimmickartade och långt ifrån lika genomtänkte som de beslut vi tvingades fatta i till exempel Star Wars: Knights of the Old Republic. Tillkom gjorde också frekventa laddningstider och en berättelse som helt saknade egna idéer.
Det var dock inget dåligt spel. Jag hade fortfarande väldigt roligt med det. Att springa runt i Albion, lyssna till de mysiga brittiska dialekterna och uträtta små hjältedåd var kanske inte i nivå med vad jag föreställt mig men spelvärlden var så pass charmig och kulört att jag accepterade begränsningarna och tog det för vad det var: Ett mysigt litet light-rollspel doppat i Grimm-lore och penslat i elvahundra lager säljpitch.
Man kan tycka att en HD-utgåva som sammanfaller med ett spels tioårsjubileum ska föräras några extra timmars finputsning. Man kan tycka det, i alla fall som konsument. Lionhead Studios och Microsoft tycker bevisligen inte det, för Fable Anniversary är ett stycke tekniskt undermåligt HD-verk som utöver högre upplösning känns överraskande stelt och buggigt (första gången jag skulle starta spelet så frös det till redan i startmenyn.)
Själva spelvärlden ser helt okej ut; den är grönskande och levande, men karaktärerna i den är helt uttryckslösa och rör sig som om jag tittade på dockteater. Ljudeffekterna är också ojämnt mixade och Danny Elfmans och Russel Shaws originalmusik är förvisso stämningsfull men ledmotivet kastas in i var och varannan mellansekvens utan hänsyn till vad som egentligen händer. Laddningstiderna hänger också kvar från Xbox-eran och jag spenderar åter igen alldeles för mycket tid åt att titta på kartskärmen i väntan på att nästa lilla område ska laddas in.
Utöver en del tekniska brister så är det mesta precis som jag minns det, på gott och ont. Stämningen är fortfarande intakt och invånarnas diverse dialekter värmer lika mycket i kroppen som tidigare. Det är ett befriande anspråkslöst rollspel vars sagolika inramning känns som en skön respit från de mörka, grymma fantasyvärldar vi oftast rör oss i i andra titlar. Tyvärr känns det mesta annars ganska föråldrat. Områdena är små och vägarna tydligt utstakade. Det är för mycket tråcklande i svårnavigerade menyer och spelsystemet med moraliska val och att välja sida är grundare än genomsnittspölen på en nyasfalterad inlandsväg i Västerbotten.
För mig blev Fable Anniversary en bitterljuv återträff. Jag har så många minnen från originalet och medan mycket av det jag gillade fortfarande är intakt har andra saker åldrats betydligt mindre smickrande. Det jag också störde mig på för tio år sedan är nu ännu mer påfrestande. Det märks att utvecklaren har stressat fram Fable Anniversary för att tajma releasen med originalspelets tioårsjubileum. Det märks och framförallt känns att det är ett tio år gammalt spel jag lirar, både sett till yta och spelmekanik.
Jag hade ärligt talat helst sett att Lionhead Studios låtit originalet vara. Nu är min småromantiserade bild av det inte lika romantisk längre. Har du däremot aldrig spelat originalet och är nyfiken på hur allting började i Albion så är det ändå värt ett besök. Förvänta dig bara inga ekollon som växer upp till träd utan lägg ribban vid invånare som vinkar och pratar charmigt.