Jack Carver är en kille som kör runt turister med sin båt bland grannskapets tropiska öar. En dag får han ett uppdrag av en vacker journalist, Valerie, som behöver skjuts för att göra ett reportage om några konstiga militäraktiga typer. Allt går åt skogen. Jack blir av med både båt och Valerie, och klarar sig med nöd och näppe undan de legosoldater som inte alls gillade Valeries snokande. Nu startar spelet. Jack befinner sig i en övergiven japansk bunker från andra världskriget. Han har inga prylar som kan hjälpa honom ur knipan och till råga på allt har han en allt annat än kamouflerande röd hawaiiskjorta på sig. Vi vet inte vilka militärerna är, varför de är där eller ens vem Jack egentligen är. Historien nystas upp under spelets gång och historien tar ett par riktigt intressanta vägar innan det är klart.
Handlingen i Far Cry är förlagd till en söderhavsliknande övärld. De vita stränderna och de vajande palmerna är bedårande vackra och den täta djungeln bjuder på härliga möjligheter till bakhåll och annat elakt. Till sin hjälp har man en rätt imponerande vapenarsenal som är snyggt modellerad efter verkliga förlagor. Prickskyttet får nya dimensioner i ett spel med så otroligt stora banor. Visst skulle man ibland önska att vapnen gjorde mer skada, men det ska väl vara rättvist, Jack tål ju en del innan han kastar in handduken själv. För att ta sig fram över de vidsträckta landskapen finns det ett antal olika fordon att ratta. Vi hittar bland annat ett antal båtar och olika jeepar, alla både snygga och roliga att köra.
Spelet bjuder också på en del rejäla överraskningar. Som ni ser på bilderna kommer man under spelets gång att stöta på annat än T-shirtkillar med stora vapen. Legosoldaterna skyddar nämligen de olagliga genexperiment som pågått i grottorna bakom de oskuldsfulla öarnas lugna fasad. När man väl måste ta sig ner där för att rensa upp byter så spelet karaktär ganska dramatiskt. Istället för att smyga omkring bland ormbunkar och begonior är det nu klaustrofobiska gångar med saker som ser ut som om de hade en mamma i Doom 3 och en pappa i Half-Life 2. Snyggt, och otroligt läskigt. Tyckte man att spelets sandstränder var snygga så är det ingenting mot de vansinniga monsterkreationer som krälar runt i grottorna under kokospalmerna. Det värsta av allt - de är osynliga för blotta ögat. När första grottnivån startat hade en hjälptext visats om att jag kunde använda IR-glasögon. Vad ska jag med dem till, jag har ju en ficklampa? Batteriet till IR-glasögonen tar slut. Det är mörkt, man är ensam och rädd. Utvecklarna Crytek har varit smarta och bara visat omvärlden de glassiga stränderna. Den här nya sidan av spelet kom som en väldigt obehaglig överraskning. Obehagligt på det där underbara "jag kommer att ha svårt att sova"-viset.
På minuskontot finner vi att fienderna AI ibland inte riktigt fungerar. De kan se dig på väldigt långt håll, men ligger du bara gömd så kan du skjuta ner en soldat medan hans polare bara står och tittar på. Nivåerna är integrerade i varandra och man hoppar till nästa via en kort laddningssekvens. Det fungerar utmärkt, trist bara att man inte får behålla de vapen man samlat på sig utan får den utrustning som utvecklarna anser att man ska ha för nästa del av spelet. Det här är egentligen petitesser och de sticker ut bara för att de andra delarna är så pass bra.
Far Cry är verkligen ett spel av nästa generation. Efter att ha spelat det så känns det nästan som om man skådat in i framtiden. Tyvärr så kräver spelet sin maskin och man får inte ta del av de läckraste effekterna om man inte sitter på ett riktigt bra grafikkort. Men har du en monsterburk under skrivbordet så är Cryteks actionrökare ett givet spel för dig där spelgrafiken tas till nästa nivå.