Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Titanfall

Respawns första spel är äntligen här och de levererar ett lika mångfacetterat som underhållande multiplayerkrig som känns som en fräsch fläkt bland förstapersonsskjutarna...

Detta är en annons:

Det är inte många utvecklare som kan stoltsera med att ha revolutionerat en hel genre. Men det kan Respawn, vilka som bekant till stor del består av Infinity Ward-avhoppare, och idag finns det inte många actionspel som inte i viss mån formats av Modern Warfare-framgångarna. Nu är det dock dags för Titanfall, spelet som förväntats ta dödsmatchkonceptet till nästa nivå. Studiofolkets gamla meriter betyder egentligen ingenting. Lyckligtvis tar det mig inte lång tid att inse att Titanfall är en enastående actiontitel som känns bekant och lättåtkomlig på samma gång som den tillför något som känns genuint nytt.

Detta är en annons:

Titanfall är en multiplayerfest helt olikt Battlefield och Call of Duty där två lag på sex spelare vardera slåss om bränsle och galaktisk dominans på ett futuristiskt slagfält fördelat över flera planeter. Det finns två sidor att kämpa för; den militärstarka IMC och den underlägsna milisen. Här får du styra Titan-piloter som känns smidiga, ursnabba och som med hjälp av jetpacks kan springa på väggar och dubbelhoppa.

Titanfall
Burn Cards fungerar som tillfälliga förbättringar. Det kan vara saker som starkare vapen, mer kulor i magasinet eller snabbare rörelsefrihet.

Det är en slags superhjälteversion av förstapersonsskjutare där man nyttjar omgivningarna mer än någonsin förr. Och naturligtvis har du även möjlighet att åkalla din Titan, en höghusstor robot som med hjälp av överdimensionerade kanoner och dash-funktioner kan sprida död och förintelse omkring sig på ett makalöst sätt. Med de små piloterna och de enorma robotarna blir det som två strider i striden som vävs ihop till en ljuvlig helhet och skapar något som känns både nytt och fräscht.

Man får chansen att uppleva konflikten från båda sidor i spelets kampanjläge som består av totalt arton matcher. Det gäller nio banor som man spelar två gånger, en på varje sida. Utanför storyn har vi också de mer traditionella spellägena som numera är något av standard. Döda allt som rör sig i Attrition, ta över och behåll kontrollpunkter i Hardpoint, samt eliminera motståndarlagets titaner i Last Titan Standing; tre lägen som vi fick spela i betaversionen och som nu får nu sällskap av Pilot Hunter där man bara får poäng för att döda de mänskliga spelarna plus Capture the Flag som under de femton timmar vi fick med spelet visade sig vara en favorit.

Titanfall
Det finns alltid sätt att snabbt ta sig runt på kartorna i Titanfall. Det här repet är ett exempel.

Allt du gör i Titanfall ger dig möjlighet att låsa upp nya vapen och andra skrytiga prylar. Allt eftersom man klättrar i rang ges även bättre möjligheter att skräddarsy sin favoritklass, medan utmaningssystemet ger vapentillbehör och så kallade Burn Cards när du uppfyller kraven ifråga. Burn Cards är slumpmässiga buffar som du kan lösa in under en match och ger dig bonus tills du blir dödad. Till slut kommer du ha tillgång till fem olika pilot- och titanklasser, och genom att slutföra båda sidor av kampanjen kommer du även låsa upp två nya titantyper - Stryder som är snabb men klen och Ogre som är långsammare men betydligt stryktåligare.

I kampanjmatcherna finner man som ovan nämnt bara nio banor, men det finns femton sammanlagt och generellt sett faller de in i en av två designkategorier. Antingen rutnätslika stadslandskap som Angel City eller vidöppna landsbygder som Fracture. När man spelat alla banor blir det tydligt att några är bättre än andra. Stadsbanornas miljöer smälter exempelvis samman och saknar tydliga igenkänningstecken och designen är i dessa fall lite för simpel för att göra ett intryck. Men majoriteten av banorna som finns här utmärker sig ändå positivt med ovanligt mycket vertikalitet i geometrin som man lätt drar nytta av som väggspringande och dubbelhoppande pilot och gör att höjdled är lika viktigt att hålla kollen på som höger och vänster. Det finns såklart även öppna områden och breda vägar för titans att ta sig runt på.

Titanfall
Man känner sig verkligen enorm när man sitter i sin Titan. Men man får inte överskatta sig själv då en duktig pilot lätt kan vända en strid åt sin fördel.

Spelarantalet känns dock inte alltid perfekt matchade med tanke på banornas storlek. På exempelvis Lagoon förekommer det mesta av striderna på den ena sidan av det stora IMC-skeppet som finns där, medan den andra sidan sällan nyttjas. Det finns liknande problem på Airbase som är ett komplex av lagerlokaler, landningsplattor och torn, samt även Nexus där man spenderar mycket av sin tid med att springa runt på hustaken och leta fiender.

Titanfall
Titanfall
Titanfall
Titanfall
Titanfall
Titanfall
Titanfall
Titanfall
Titanfall
Detta är en annons: