Tom Clancy's Rainbow Six: Raven Shield

Ända sedan Ubi Soft först utannonserade Rainbow Six: Raven Shield har jag följt utvecklingen minutiöst. Jag har granskat varenda screenshot, lusläst all information som läckt ut, spelat vinterns multiplayer-demo till förbannelse och vänt ut och in på den buggiga betakod vi erhöll förra året. Mina förväntningar har milt sagt varit skyhöga, och jag har inte för en sekund tvivlat på att Ubi Soft skulle leva upp till dem. För att lyckas ta serien dit man velat har spelmakarna tvingats begrava stora delar av de föregående spelen i serien och tvingat sig själva att tänka i nya banor.

Till att börja med har man valt att basera spelet på Epics kraftfulla Unreal-motor. Inte bara för att ge spelaren det senaste inom datorgrafik, utan först och främst för att ta realismen till en helt ny nivå. Man har dessutom haft ett nära samarbete med FBI:s egen antiterrorist-styrka för att göra upplevelsen så verklighetstrogen som möjligt. Och allt detta har lönat sig, för hur jag än vänder och vrider på Raven Shield finner jag inget som lämnats åt slumpen. Från början till slut känns spelet som ett gediget hantverk och något som utvecklats under en lång tid. Bara en sån sak som att skapa 15 genomtänkta och verklighetstrogna uppdrag - utan en händelsefattig sekund - är en imponerande bedrift i sig. Närvarokänslan är sällsynt påtaglig och alla som någon gång uppskattat ett realistiskt actionspel kommer att älska det här.

Samtidigt som man prioriterat realism och strategi har utvecklaren gjort Raven Shield förvånansvärt flexibelt, allt för att passa en bredare målgrupp. Man har bland annat gett spelaren större frihet och möjlighet att välja i vilken utsträckning man vill sköta sin planering. Föredrar man omedelbar action går det alltså utmärkt. Är man å andra sidan mer taktiskt lagd väntar ett speldjup utöver det vanliga. Här går det att sätta sig in i gruppmedlemmarnas bakgrunder och få information om vapen mer utförligt än någonsin. Ubi Soft har helt enkelt blandat enkelheten i klassiska actionspel med djupet från en fullfjädrad antiterrorist-simulator. Och detta på ett bättre sätt än någon tidigare gjort.

När det kommer till det visuella slår Raven Shield de flesta av sina konkur renter på fingrarna. Det är som sagt Epics senaste Unreal-teknik som ligger till grund, men spelhuset har verkligen gjort sig till för att ge spelet en mer realistisk prägel. Efter åtaliga timmar med Raven Shield är jag fortfarande lika imponerad över grafikmotorns flexibilitet och hur den hanterar de verklighetstrogna miljöerna. Varje sak i omgivningarna är geometriskt modellerad, karaktärerna består av massor av polygoner och effekter från såväl ljuskällor som rökgranater, explosioner och skuggor slutar aldrig att imponera. Till råga på allt flyter spelet betydligt smidigare än många andra spel, till exempel Unreal 2 - även om man spelar på en tekniskt sett lite sämre dator.

Skelettsystemet är ett annat inslag som är värt att uppmärksammas. För precis som i Unreal Tournament 2003 har man tagit tillvara på fysikmotorns möjlighet att animera karaktärerna olika beroende på omgivningarna. Till exempel har jag vid flera tillfällen skjutit terrorister som helt naturtroget rullat ner för trappor eller studsat mot väggar. Tillsammans med ett sparsamt men stämningsfullt soundtrack och passande ljudeffekter, får detaljer som dessa spelet att verka levande på ett speciellt sätt. Som du kanske förstått är Rainbow Six: Raven Shield precis lika bra som jag både hoppats och trott.

Varför jag inte sätter spiken i kistan och ger spelet full pott beror på några bagatellartade brister hos kollegornas AI och det faktum att man inte kan hoppa. I övrigt är Ubi Softs tredje installation fulländad. Företagets Montrealstudio har inte bara tagit igen de år som gått, de har satt en ny standard och återigen sprungit ifrån all tänkbar konkurrens.