Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

SMITE

Gudarna måste vara galna. Johannes Leander slänger sig handlöst ut på slagfältet för att skippa rättvisa och avgöra om en kamera bakom ryggen räcker för att göra Smite unikt...


E-sport är större än någonsin och en av de allra största genrerna i denna sfär av framtidsdrömmar kallas för MOBA. Det de största giganterna av detta slag - League of Legends, Dota 2 och Heroes of Newerth alla har gemensamt är att det spelas på snarlika kartor med snarlika regler och snarlika karaktärer. En närmast oskriven regel har även varit att dessa spel ska spelas ur ett isometriskt perspektiv, en sedvana vilken Hi-Rez Studios hoppas kunna slå hål på.

Med Smite tar man fågelperspektivet, sätter det i koppel och låter den följa spelarkaraktärerna tätt bakom ryggen. En till synes ganska harmlös förändring, som genast visar sig ge resultat i både tempo och spelförutsättningar. Överskådligheten och den taktiska tyngd i allt dödande som vi vant oss vid har med detta fått ta ett steg åt sidan för att ge plats åt närgångna bataljer och kurragömmalekar i rasande högt tempo.

Men det finns ju ingen anledning att anta att alla vet vad jag babblar om. Vissa är ju trots allt inte helt bekanta med spel av denna typ, vilket gör det passande att snabbt förklara spelreglerna.

Smite
Delad glädje är dubbel glädje, som man så fint brukar säga. Särskilt när det gäller att slakta motståndare.

Två lag om fem spelare har alltså en bas på vardera sida av en karta som i sin tur är sammankopplade via tre huvudgångar som går mellan de två. På dessa huvudgångar möts sedan de två lagens datorstyrda underhuggare vilka ger de spelarstyrda hjältarna chansen att slakta för lite välbehövligt guld, som man självfallet kan köpa uppgraderingar för, och erfarenhetspoäng att spendera på färdigheter. Målet är helt sonika för ditt lag att pressa sig igenom det antal defensiva och dunderkraftiga torn som står uppställda på vägen mot motståndarbasen för att slutligen krossa titanen, vilket leder till vinst. Ni måste även vara noga med att inte låta era egna torn förstöras, vilket ger motståndarna chansen att ta hem vinsten.

De snarlika spelreglerna i Dota 2 förklaras i Valves nysläppta dokumentär "Free to Play" som en blandning mellan fotboll, schack och poker. De reglerna stämmer däremot ganska bra överens på alla andra titlar i genren, med den stora skillnaden i Smite att just schack-delen slipats ner en del till följd av det hissnande tempot, för att istället ge mer plats att fotbollsliknelsen att spela fritt.

För det går stundom otroligt snabbt, och då på gott och ont. Efter närmare 400 timmar spenderade i League of Legends och en fjärdedel av detta i Dota 2 blir det en smärre omställning att inte längre få en överskådlig blick över slagfältet. Istället får jag helt förlita mig på representationen av kartan på skärmens högra sida som visar vart andra spelare befinner sig beroende på synlighet. Min egen karaktär styr i sin tur med WASD-tangenterna och min mus, med vilken alla projektiler riktas och styrs.

Smite
Uppskruvade grafikinställningar gör att allt ser rätt fint ut, utan att för den delen grilla hårdvaran i din dator.

Tematiken är här väldigt genomtänkt och motiveras av att gudar ur olika religioner plötsligt blivit väldigt krigiskt inställda till varandra och de måste helt enkelt göra upp om detta genom tidigare nämnda spelregler. Hades, den grekiska mytologins dödsgud, är en magiker med svidande avståndsbesvärjelser; Freja, den nordiska mytologins fruktbarhetsgudinna, är en magiker som föredrar närstrider; och Bakasura, en herre i den indiska mytologin som slukar allt han kommer över, trivs bäst i det ingenmanslands mellan huvudgångarna som kallas för djungeln, där han i lugn och ro kan äta upp sig på monster för att sedan kasta sig över motståndare på villovägar.

Rollerna, liksom karaktärerna som iklär sig dem, känns verkligen igen från främst League of Legends och slentrianspelaren i mig gör val av karaktär, position och köpta föremål nästan uteslutande från erfarenhet av Riot Games populära mastodont till spel. Och vad som är mest förundransvärt är att denna strategi allt som oftast fungerar.

Detta är en annons:
BETA +