Svenska
Gamereactor
recensioner
The Elder Scrolls Online

The Elder Scrolls Online

Zenimax Online Studios har jobbat i sju år och dundrar nu ut ett av de mest påkostade onlinerollspelen någonsin. Oskar Nyström har hårdtestat...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag har svurit mer de senaste tolv dagarna än vad jag gjort i hela mitt vuxna liv. Jag har flyttat gränsen för vilka ord jag kan yttra, trängt ur mig gutturala läten som jag aldrig hört tidigare och bankat näven i skrivbordet så att min lilla förvaringshörna i bästa Ikea-metall har blivit alldeles sned (och sorglig). Att recensera The Elder Scrolls Online har nämligen varit en prövning, för trots att jag i grund och botten gillar att vistas i Tamriel tillsammans med andra människor så står det klart och tydligt att Zenimax Online Studios dryga 250 anställda inte hunnit göra färdigt sitt onlinerollspel inför lanseringen. Under långa stunder är det knappt halvfärdigt.

Nu är det förvisso så förskaffat med onlinerollspelsgenren att en och annan bugg ofrånkomligen slinker genom. Det ligger i sakens natur när man öppnar en gigantisk spelvärld proppad av liv och rörelse åt miljontals spelare samtidigt, och i månadskostnaden känns det självklart att kontinuerlig finputsning inkluderas, men The Elder Scrolls Online slår nog ändå rekord i att leverera en trasig spelupplevelse direkt efter lanseringen.

The Elder Scrolls Online
Zenimax Online Studios formades 2007 och har jobbat med The Elder Scrolls Online sedan dess.

Jag har recenserat många onlinerollspel under mina år på Gamereactor och tagit del av ännu fler på sidan om, men jag har aldrig tvingats bråka så mycket med en spelklient tidigare. Det hela går att jämställa med att äga en gammal fin veteranbil, för när The Elder Scrolls Online väl startar och fungerar ordentligt så har jag det väldigt trevligt under stora delar av tiden, även om jag är medveten om att något kan gå sönder precis när som helst.

Detta är en annons:

Jag bjöds in för att provspela en tidigt beta-version redan förra sommaren och visste därför redan innan att jag inte skulle vänta mig en klassisk Elder Scrolls-upplevelse. The Elder Scrolls Online sätter nämligen emfas på "online" snarare än "Elder Scrolls" och även om man inkluderat komponenter som den typiska kompassen, ett level-system där jag utvecklas i det område jag utövar och dialog där mina val påverkar världen runt mig - så tar det inte lång tid innan jag inser att grundstrukturen bygger på bekanta onlinerollspelsmönster.

The Elder Scrolls Online
The Elder Scrolls Online-spelare har blivit lidande av en ordentligt buggig lansering. Att dö under en bosstrid kan exempelvis innebära att man helt enkelt får syssla med andra uppdrag tills utvecklarna fixar problemet.

Det blir tydligt, om inte annat, när jag spelat igenom den obligatoriska inledningsfasen där jag i rollen som Dark Elf Nightblade rymmer från ett fängelse tillsammans med en blind gammal man för att sedan teleporteras ut i den stora vida världen. För till skillnad från i tidigare Elder Scrolls-titlar kan jag inte utforska vad jag vill i vilken takt jag vill. Istället är jag mer eller mindre fångad i ett inhägnat område, om än ett stort sådant, tills min karaktär nått en specifik level. Det gör att jag tvingas spendera timmar i miljöer som jag inte tycker om, slitandes med uppdrag som jag inte känner mig emotionellt investerad i, bara för att på pappret bli tillräckligt stark för att ta mig an nästa zon.

Nu hör jag lyckligtvis till spelartypen som inte låser mig vid att saker och ting ska förbli som de alltid varit så jag köper snabbt att strukturen är lite mer linjär, men det slutar dessvärre inte där, utan det finns ännu mer att hänga upp sig på om man anser att ett spel med Elder Scrolls i titeln ska påminna om just andra spel med Elder Scrolls i titeln. Jag kan exempelvis inte längre ta upp saker och flytta på dem, fysikmotorn är helt utbytt till en mer klassiskt onlinerollspelsorienterad sådan, städerna tycks vara helt livlösa och det suveräna berättandet har fått lämna plats för korta, förutsägbara uppdragskedjor med ängsliga karaktärer vilka jag inte minns ett enda namn av.

Detta är en annons:
The Elder Scrolls Online
Fin vattenpöl någonstans i Tamriel.

Korta, förutsägbara uppdragskedjor, för övrigt, som ofta inte ens går att färdigställa på grund av buggar. Låt mig ge ett exempel:
Häromdagen begav jag mig in i en ruin för att placera en kristall på en piedestal så att en gubbe skulle lämna en annan gubbes själ ifred (jag minns det på fullaste allvar inte bättre än så, vilket i det här fallet säger mer om berättandet än om mig). Vägen dit hade kunnat bli tuff eftersom att det längs stod trupper av spöken längs med vägen, men lyckligtvis fanns där ett gäng andra spelare som, precis som jag, hade gett sig in i ruinerna för att placera en kristall på en piedestal så att en gubbe skulle lämna en annan gubbes själ ifred.

Fienderna möljdes därför ned på bara sekunder innan vi nådde en dörr som separerade oss till varsin instans. Vissa bossar kan man bara möta ensam eller med en formell grupp nämligen, till skillnad från andra där det går bra att kasta sig in i ett pågående, spontant krig spelare och boss emellan som bara råkat uppstå för att jag anlände under rätt tidpunkt. Just den här bossen blev för tuff för mig, och trots att jag dog i det sista rummet i hela ruinen tvingades jag återuppstå vid närmaste "wayshrine" som befann sig flera hundra meter bort, långt ute i skogen.

The Elder Scrolls Online
En eldattack kastar ljus över en ful fiende i en annars så mörk grotta. I bakgrunden skymtar strålen från en skyshard.

Bara att börja om hela baletten, alltså, men den här gången utan medspelare eftersom att de andra tydligen klarade sig bättre. Väl i ruinerna igen hade alla fiender återuppstått, och när jag till sist nådde bossen bestämde han sig för att sluta slåss mitt i striden för att istället lägga sig platt på marken. Det fanns ingen möjlighet att döda honom och ingen möjlighet att lämna rummet, så jag fick öppna aktivitetshanteraren, döda klienten, starta om spelet och bege mig till ett annat uppdrag istället, frustrerad över förlorade framsteg.

Många avklarade uppdrag förändrar markant världen runt omkring mig. I en nästintill tom by har befolkningen sjuknat in och när jag åtar mig uppdraget att gå till botten med det hela visar det sig snart att en smed i lokalbefolkningen har smittat dricksvattnet med spindelgift då hon gått som förlorare ur ett triangeldrama. Hon erkänner sina handlingar och rymmer därpå ut i skogen. Lite senare återkommer hon med en mindre armé, och när jag motat bort den och folk har börjat friskna till igen har den tomma staden gått genom flera stadier innan den till sist landat i en rätt trevlig plats att återkomma till när det är dags att sälja eller köpa något.

The Elder Scrolls Online
Genom att leta upp tre så kallade "skyshards" får du en färdighetspoäng att spendera. Ett av flera sätt på vilket Zenimax belönar den med sinne för utforskande.

På samma sätt råkar jag snubbla över en stad där det blixtrar och dundrar så illa att det är förknippat med livsfara att vistas där. Det visar sig snart att en trollkarl frammanar ovädret från toppen av ett torn, så jag beger mig upp dit för att stoppa honom vilket jag gör genom att knuffa ned honom. Staden blir då betydligt lugnare, köpmän ger sig ut och öppnar sina stånd och jag får känna att jag faktiskt har gjort skillnad - på mitt sätt dessutom.

Jag märker nämligen, efter många timmars spelande, att jag har som roligast när jag inte tittar på vare sig uppdragsjournalen eller kartan utan bara springer i en riktning som lockar. Det är aldrig lika fritt och sömlöst som i The Elder Scrolls V: Skyrim (återigen, jag är förhållandevis låst till platser som matchar min level) men det finns nästan alltid något att upptäcka eller ta del av, oavsett om det rör sig om ett maskhål som släpper in fiender från en annan dimension eller bara en skattkista att dyrka upp.

Du som kan ditt Elder Scrolls kommer att glädjas över faktumet att man fortfarande blir bättre på det man utövar, in i minsta detalj. Bär medium armor så kommer du att öka i nivå vad gäller medium armor, och slåss med två knivar så kommer du att plocka poäng i dual wield. Eftersom att det rör sig om ett onlinerollspel har du också möjlighet att köpa olika attacker som du sedan kan placera ut mellan siffrorna 1 till 5 på tangentbordet.

Genom att utnyttja färdigheter ur ett specifikt fack, exempelvis Nightblades "Assassination", kommer du att låsa upp bättre färdigheter - samt uppgradera dem du redan har. På level 15 låser du dessutom upp möjligheten att byta vapen samt färdigheter med ett enkelt knapptryck, vilket öppnar för ännu mer valfrihet.

The Elder Scrolls Online
Uppdrag som tvingar dig att döda ett visst antal fiender eller hämta si eller så många örter existerar, men de dyker upp i betydligt mindre utsträckning än vad som är fallet i andra onlinerollspel.

Det hela fungerar toppenbra. Jag började min karriär som bågskytt med tung rustning innan jag till sist landade i att jag har roligast när jag får lönnmörda med två knivar. Hög uthållighet visade sig vara viktigt, så jag placerade ett par poäng i medium armor-bonusar för att få ut mer ur färdigheterna. Den som söker ett onlinerollspel att verkligen bilda en unik karaktär i kommer att stormtrivas med den här aspekten av The Elder Scrolls Online.

En av de mest unika punkterna är möjligheten att spela ur förstapersonsperspektiv där du ser spelvärlden ur karaktärens ögon såväl som tredjepersonsperspektiv där kameran placeras snett bakom densamme. Dessvärre fungerar stridandet ganska illa för mig när jag använder förstapersonsperspektivet och det blir direkt omöjligt att se vad som är vad när tre eller fler fiender omringar mig. Kameraproblemen blir tydliga även när jag försöker precisionshoppa eller kliver in genom en dörr, exempelvis, och jag vänjer mig snart vid att helt enkelt zooma ut en aning - som med vilket onlinerollspel som helst.

The Elder Scrolls Online
Peter Stormare spelar en liten roll i The Elder Scrolls Online. Likaså John Cleese, Bill Nighy, Kate Beckinsale, Lynda Carter, Alfred Molina, Michael Gambon, Jennifer Hale och Malcolm McDowell, bland andra.

Från och med level 10 kan du teleportera dig till Cyrodiil, förr i tiden skådeplats för The Elder Scrolls IV: Oblivion, för att delta i strider mot andra spelare. Här möts spelets tre fraktioner, Aldmeri, Ebonheart och Daggerfall i rejäla strider där det gäller att ta kontroll över fästningar, fort, gruvor och sågverk, samt bokstavligen plocka på sig Elder Scrolls som ger bonusar till hela armén. Tanken här är att det lag som leder ska tvinga de två underlägsna lagen att samarbeta för att sedan hugga varandra i ryggen, vilket är en rolig idé i teorin men som åtminstone jag inte har sett något bra exempel på i praktiken ännu.

Kanske är det fortfarande för tidigt i spelets livstid för att spelare ska ha lockats hit i någon större utsträckning, eller kanske är det jag som har valt dåliga alternativ i den minst sagt svårbegripliga PvP-menyn? Nåväl, här finns hur som helst potential, och oavsett vilket så är det häftigt att vara med när mängder av spelare går lös på varandra med ballistor och sina respektive färdigheter, även om jag hör till den kategori spelare som alltid föredrar synkroniserad strategi gentemot bossar snarare än strider mot andra spelare.

The Elder Scrolls Online
Urtjusig arkitektur. Efter en tids spelande blir det tydligt vart man befinner sig bara genom att titta på omgivningarna.

Du som läste min förhandstitt är bekant med hästen och konceptet där det gäller att mata den varje dag för att se den utvecklas i det område som maten motsvarar. Då, för en vecka sedan, skrev jag att min häst var så långsam att den blev omsprungen av en liten, liten alv, men nu kan jag stolt rapportera att den faktiskt pinnar på ganska bra efter att ha käkat snabbhetsäpplen i en hel vecka. Hade jag inte haft Imperial Edition av spelet så hade jag fått spara ihop till den ansenliga summan 17 200 guld för att köpa min första häst (eller 42 700 guld för en riktig skrythäst) men nu fick jag tag i den direkt för ett ynka guldmynt istället.

Märkligt, men inte lika märkligt som när två spelare knappade in /flute strax efter varandra samtidigt som spelets soundtrack spelades och jag pratade med en uppdragsgivare. Det blev förstås omöjligt att höra (eller koncentrera sig på att läsa, för den delen) ett ord av vad uppdragsgivaren sa, och den här typen av små missar som borde ha beta-testats bort för länge sedan ligger kvar och skräpar över hela upplevelsen.

The Elder Scrolls Online
Mitt i allt äventyrande kors och tvärs över hela Tamriel förväntas du engagera dig i hundratals anonyma karaktärers livsöden, ofta blir det inte helt trovärdigt men ibland glimmar det till ordentligt. Bilden visar inte en sådan gång.

Så hur sammanfattar vi det här då, i slutändan? Det är klurigt, för The Elder Scrolls är minst sagt spretigt. I ena stunden njuter jag i fulla drag av en alldeles lagom utmanande grotta tillsammans med andra spelare. I nästa gäspar jag medan fyra nya karaktärer som jag aldrig mött presenteras i en kort dialog där karaktären tycks byta röst helt plötsligt. I ena stunden njuter jag av sanslöst vackra miljöer ackompanjerade av seriens bästa musik hittills. I nästa kastas jag ut från servern eller fastnar på en laddningsskärm för fjärde gången på samma dag.

The Elder Scrolls Online erbjuder något unikt för den som värdesätter utforskande och vill fördjupa sig i Tamriels rika historia, men spelet är långt från färdigt såhär vid lanseringen, och det som faktiskt är färdigt är ofta långt från engagerande vilket innebär att man måste kämpa sig förbi vissa jobbiga passager för att ta sig till det riktigt belönande innehållet.

The Elder Scrolls Online
Djävulska fällor kan bli din död, om du nu skulle ha så taskig timing att elden på bilden (exempelvis) träffar dig fem-sex gånger i rad innan du kommer förbi en yta på ett par meter.

Så ska inte ett onlinerollspel fungera, anser jag, och min magkänsla säger att jag inte kommer att ägna tid med det här i någon större utsträckning nu när recensionen är publicerad och klar. Detta trots ett lockande system med veterannivåer från och med level 50 och en strid ström nytt innehåll från ett flitigt Zenimax som vill bevisa att man har vad som krävs för att bli en långvarig aktör på marknaden.

Ge det en chans om du och en eller flera vänner älskar Elder Scrolls och kan stå ut med nästan lika mycket frustration som spelglädje samtidigt som ni öppnar plånboken och bidrar med en hundring var till spelets utveckling varje månad. Själv konstaterar jag att jag inte riktigt fick vad jag hade hoppats på medan jag fortsätter vänta på vad som ser ut som en lovande framtid för genren med titlar som Wildstar, Everquest Next och World of Warcraft: Warlords of Draenor runt hörnet.

HQ
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Mycket innehåll, bra grafik, mängder av möjligheter att forma sin egen karaktär, ljuvlig musik
-
Tröttsam story, oförlåtligt mycket buggar, varierande kvalitet på röstskådespelet
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Robin Høyland
The Elder Scrolls Online försöker inte nödvändigtvis återskapa Skyrim i multiplayerformat. Istället bjuder Zenimax Online Studios på en helt ny upplevelse som bygger vidare på det vi redan känner till från både Elder Scrolls-serien och onlinerollspel. The Elder Scrolls Online är för oss som är villiga att lägga en del mindre smickrande buggar åt sidan till förmån för ett underhållande och inspirerande onlinerollspel som på många sätt blåser nytt liv i en genre jag sedan länge tröttnat på.
7/10

Medlemsrecensioner

  • Imperial scout
    Efter mycket om och men, och efter flera spelade timmar har jag slutligen kommit fram till vilket betyg jag ska sätta på The Elder Scrolls Online,... 6/10

Relaterade texter

The Elder Scrolls OnlineScore

The Elder Scrolls Online

RECENSION. Skrivet av Oskar Nyström

Zenimax Online Studios har jobbat i sju år och dundrar nu ut ett av de mest påkostade onlinerollspelen någonsin. Oskar Nyström har hårdtestat...



Loading next content