Mount & Blade

Det tar inte många minuters spelande av Mount & Blade för mig att inse att jag är ute på riktigt farlig mark när det kommer till att recensera det. Jag kan direkt säga att jag personligen inte har speciellt roligt med det, men det luktar kultklassiker lång väg. Ett sånt där spel som ett fåtal människor kommer att älska (och redan gör, då spelet har funnits tillgängligt som beta ett tag nu) och kommer att älska hårt. De kommer att spela det i flera år, de kommer att ladda ner moddar eller koda egna, de kommer rasa över de dåliga recensioner som oförstående speljournalister skriver.

Mount & Blade är den fattiga mannens The Elder Scrolls IV: Oblivion, men samtidigt gör jag spelet en ganska stor otjänst med den beskrivningen. Det är stort, öppet och här finns ingen röd tråd, ingen egentlig handling, att följa. Du sätts ner i Calradia, världen där Mount & Blade utspelar sig, och är fri att göra vad du känner för. Här finns inga pekpinnar, inget som visar dig vägen. Vill du samla en armé och ge dig ut i strid, belägra slott och besegra stora arméer, gör det. Vill du bli en rik handelsman, bli det istället.

På många sätt känns Mount & Blade gammalt. Det är inte speciellt konstigt, då spelet har varit lågbudget enda sedan Armagan Yavuz och hans fru började pilla med det som ett hobbyprojekt, och det tekniska inte kommer i närheten av moderna spel. Allt från menyer till grafik känns föråldrat och den extremt fula kartan man rider runt på känns nästan mer som ett gammalt Amiga-spel än ett PC-spel släppt 2008. Ibland känns det som att det är en prototyp till ett extremt lovande spel som råkats släppas alldeles för tidigt, för det finns absoluta guldklimpar att hitta.

Första gången jag red in i en strid, med mina hästburna män i full galopp precis bakom mig, så kittlade det i magen. Det kändes nästan som att jag hade flyttats in i en strid ur Medieval: Total War och när vi kraschade rakt in i fienden så ville jag dra till med något stridsvrål - ungefär som redaktörs-Petter kan låta när han får trampa gasen i botten i något avancerat bilspel som jag aldrig kommer förstå mig på. Och när ett gäng patetiska banditer fick för sig att de skulle råna mig handlade det hela plötsligt om stolthet - jag kunde egentligen kommit billigt undan, jag hade trots allt en hel del pengar, men de ovårdade kräken skulle inte sätta upp sig mot deras blivande herre.

Det är bara två incidenter av många som gör att jag trots allt ser de guldkorn som ligger begravda under Mount & Blades väldigt opolerade yta. När man väl lär sig leva med grafiken, med överliggande designen, med det faktum att allting inte riktigt fungerar som man är van vid, med knappar som plötsligt inte gör vad de ska, ja...då finns här något för entusiasten. Och det är entusiast man nog måste vara för att få ut det mesta av Mount & Blade, för att kunna ha överseende med dess påtagliga brister.

Vissa saker tycker man borde fixats direkt, den irriterande kontrollen om inget annat. Det funkar bäst till häst, eventuellt för att jag kopplar hästridande med något svårt och smått kaotiskt (även om shetlandsponnyer jag red på Tomelilla Sommarland som liten inte var speciellt vilda av sig). Det tar ett tag att lära sig att slåss så effektivt som möjligt och att lära dig blockera slag - något jag aldrig varit bra på i spel, någonsin - underlättar otroligt mycket. Satsar du på karisma och på att övertala andra så kan du förhoppningsvis slippa slåss så mycket som möjligt, men då missar du ju även situationer som den galna rytten jag nämnde ovan.

Mount & Blade lyckas tyvärr inte charma mig hela vägen. Förhoppningsvis dyker det upp någon nerladdningsbar mod till det, då spelet är extremt mod-vänligt, som lockar mig tillbaka. Känner du dock på dig att det här mycket väl kan vara ett spel för dig så rekommenderar jag dig verkligen att ge det en chans. Det går att testa gratis före du köper det, så det finns egentligen ingen anledning till att inte ladda ner det och se om du hör hemma i Calradia eller inte.

Tro mig, det finns alltid en risk att du blir en "sån där", en entusiast som inte gör mycket annat än att diskuterar spelet på konstiga forum, ritar egna kartor, fixar med excell-dokument för att hålla koll på spelets ekonomi och spenderar alldeles för många timmar på att planera hur du ska ta över det där slottet som du har velat ha så länge. Men är du som jag så är inte Mount & Blade bra nog, även om det knappast är något fel på Tale Worlds ambitioner.