Svenska
Gamereactor
recensioner
Mario Golf: World Tour

Mario Golf: World Tour

Mario har gått och blivit stekare och David är inte så lite betuttad i hans nya livsstil. Fler detaljer följer i vår mustiga recension...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Mario har förändrats. Den där arbetarklasshjälten, som kom från inget och slog underifrån med sitt oproportionerligt stora huvud, har tynat bort. Slipats ned långsamt, som en sten vid vattenbrynet. Berömmelsens alla baksidor har visst hunnit ifatt. Tendenserna kunde ses redan i Super Mario Sunshine, där han åkte på glassig solsemester med gräddan av Svamprikessocieteten. Och när jag ser honom på landets mest förnäma golfklubb, som dess mest omhuldade och uppassade VIP-medlem, går det upp för mig. Mario har blivit en stekare.

Mario Golf: World TourMario Golf: World Tour
Både designen på världarna och själva karaktärerna imponerar.

Men det klart, det var kanske väntat. Golfen har trots allt funnits i Marios liv i sisådär femton bast, då den alltjämt vrålkompetenta spelstudion Camelot släppte den första delen i serien till Nintendo 64.

Gudarna ska veta att jag i sanning aldrig varit någon särskilt märkvärdig atlet. I min uppväxt hade vi våra sporadiska ihoptussningar och tillfälliga romanser, jag och sporten. Men riktigt bundis, det blev vi aldrig. Således var sportspel aldrig riktigt min melodi. Tack vare en hyfsat rejäl slump, korsades dock mina vägar med Marios första golftur. Jag var en liten snorjärs, och hade fått några hundralappar till att äntligen köpa ett nytt spel. Korkad som jag var, gick jag på reklamen för någon slags fuskkassett till Game boy color (som jag vill minnas löd ungefär "AMAZINGLY RAD cheatcodes!!!" och "Waaay cooler than any game, man!")

Detta är en annons:

Väl hemma insåg jag mitt misstag. Jag hade sumpat chansen att få ett helt nytt spel, och satt istället där med ett lumpet fusktillbehör som inte var mycket roligare än att ge oändligt med rupees i Zelda. Så jag kom till mina sinnens fulla bruk och plockade fram mitt exemplar av Pokémon Red, kopplade det till fuskkassetten, fuskade till mig ungefär 30 stycken Mew (den ultrasällsynta 151:a Pokémonen, som gjorde mig till kung på skolgården) och gick sedan tillbaka till leksaksaffären och hävdade att kassetten inte funkade. De trodde mig.

Mario Golf: World TourMario Golf: World Tour
En väloljad putt, eller för all del en oväntad chip-in, är fortfarande bland det mest tillfredsställande som finns.

De lät mig byta till något av samma pris, så jag sprang med lättade steg över till spelhyllan. Just den dagen var den rätt urplockad, så min blick föll, något skeptiskt, på Mario Golf. Det var det enda Mario-spelet i hyllan som jag inte hade spelat, så jag ryckte på axlarna och plockade med mig det hem. Och som det snärjde mig. Det var både färgglatt och välkomnande, samtidigt som det erhöll ett näst intill perfekt mått av lättillgängligt djup. Oväntat nog blev det en favorit, och ett av de spel till konsolen som jag investerade mest tid i.

I Mario Golf: World Tour har Camelot byggt vidare på allt det som gjorde föregångarna i serien så bra och samtidigt hittat plats för mycket nytt. Själva spelmekaniken, som redan från start varit lika stabilt som om det var gjutet i betong, har förfinats ytterligare, och gör att klubbsvingandet blir en ren fröjd. Med vald klubbas styrka, avstånd till hålet, riktning på vinden och lutning på marken, samt möjlighet att addera skruvar och fram- eller baksnurr på bollen, gör att varje hål blir ett slags pussel som kräver en del kliande på hakan för att lösa, utan att någonsin bli för invecklat. Alltsammans blir liksom ett språk som en sakta lär sig och som är extremt tillfredsställande att till slut förstå sig på.

Detta är en annons:
Mario Golf: World TourMario Golf: World Tour
Många olika fiffiga världar, med unika teman och upplägg, går att låsa upp.

Vissa spellägen introducerar även ett föremålssystem som liknar det i Mario Kart, som ger spelaren vissa tillfälliga färdigheter, en extremt välkommen nyhet som skänker spelet ytterligare djup.

Spelet är främst uppdelat i två spellägen. Antingen kan jag snöra på mig någon annan välkänd Nintendo-karaktärs svettiga skor, där jag som denne kan gå kortare klassiska rundor. Eller så kan jag kliva in i ett par egna digitala dojjor och spela som mig själv, i ett slags rollspelsläge där jag fritt får utforska det stora klubbhuset med omnejd. Där finns diverse träningslägen och minispel, affärer där jag köper nya kläder och klubbor, och allsköns Svamprikesfilurer som bara hänger runt och vill tjöta. Det hela påminner starkt om en stad från ett gammalt Final Fantasy-spel, och det är smått fantastiskt hur väl dessa rollspelselement passar in.

Mario Golf: World TourMario Golf: World Tour
Flera avsvamprikets mest kära, och okära, invånare finns spelbara, med ytterligare några som blir tillgängliga allt eftersom.

Givetvis finns där också stora turneringar som jag måste ta mig igenom och vinna för att slutligen nå toppen och spöa Mario själv. Vägen dit är egentligen inte särskilt svår, men när jag kommit så långt har jag fortfarande bara skrapat på ytan. Det finns förstås en hel multiplayerdel, där matcher och turneringar kan spelas mot vänner i samma rum (tyvärr bara med varsin kopia av spelet) eller mot främlingar över vilda webben. Det finns också utmaningar att ta sig an, karaktärer och banor att låsa upp och ny utrustning att samla. Och jag har riktigt kul när jag gör det. I takt med att nya banor blir tillgängliga, den ena smartare byggd än den andra, går det också upp för mig hur förvånansvärt vackert spelet är. Grafiken imponerar både tekniskt och designmässigt, med färggranna, påhittiga miljöer och uttrycksfulla karaktärer.

Tyvärr är dock ljudet av annan karaktär. Bitvis vidrig sådan. Musiken är inte mycket mer än ett smaklöst hopkok av sliskiga saxofoner och låter som något ett gäng finska herrar med något sensuellt i blicken skulle kunna framföra på en sunkig kryssning. Än värre är det med karaktärernas röster (eller ja, läten kanske är mer korrekt). I princip varje gång jag trycker på en knapp ger en karaktär ifrån sig ett ljud. Ett överentusiastiskt "WOHO!" eller något väldigt liknande. Och maken till mer enerverande ljud har jag nog aldrig tidigare stött på i ett spel. Det finns liksom inget stopp på det. Vad jag än gör, dessa överentusiastiska upprepningar till utrop. När det sedan är min egna karaktär, som ska föreställa mig själv, som har den absolut störigaste rösten, sköljer ett mycket underligt, obekvämt självhat över mig, som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Lyckligtvis är dock dessa små missar få. Blott små droppar i havet. Små sandkorn i bunkern. Mario Golf: World Tour är en så gott som rakt igenom stabil upplevelse, som nästan blir kladdig i hur mycket kvalité det osar om den.

Det är lika roligt som det är välbalanserat och erbjuder generösa mängder av material för såväl den mest sociala spelaren som för ensamvargen. Det må dras med ett och annat snedsteg, men dessa steg smälter snabbt in i den extremt vältimade dans som så stora delar av spelet faktiskt är. Mario må ha blivit en fullblodsstekare vid det här laget, och det må vara svårt att greppa för vissa. Men faktum är att det är i rollen som stekare som Mario gör ett av sina bästa spel på senare år. Nästa del får gärna handla om att sälja fastigheter, att ligga och sola eller att bara vaska eldblommor för glatta livet. Görs det med samma precision som i Mario Golf: World Tour, lär en liten skatt vara garanterad, vad det än må handla om.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Tillfredsställande spelmekanik, imponerande grafik, grymt bra variation, massor av charm, passande rollspelselement, mycket extra innehåll
-
Musik och röster håller inte riktigt Nintendo-klass
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Mario Golf: World TourScore

Mario Golf: World Tour

RECENSION. Skrivet av David Eriksson

Mario har gått och blivit stekare och David är inte så lite betuttad i hans nya livsstil. Fler detaljer följer i vår mustiga recension...



Loading next content