Midnight Club: Los Angeles
Utvecklarna bakom Grand Theft Auto IV bjuder på mer cool street racing i form av Midnight Club: Los Angeles och en racingsugen Petter Hegevall har kört pimpad Gallardo och bränt massor av dyrt gummi
Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle förvänta mig. Det förra Midnight Club-spelet (Midnight Club 3: DUB Edition) var helt okej men inget som jag direkt fastnade för. Med ny hårdvara i en ny generation och med en helt ny grafikmotor (samma som användes i Grand Theft Auto IV) har Rockstar laddat om för att återigen bjuda på pimpad street racing på Los Angeles välkända gator.
Men det börjar trögt. Jättetrögt. Sirap i spelform, typ. Jag är en renrakad nobody vid namn Andrew. Jag har för liten T-shirt, hänger på en parkeringsplats söder om Burbank och byter frän Snoop Dogg-lingo med finklädda gangstas. Det känns lite som "Hanna Montana goes street racing" då snacket inte upplevs lika "äkta" som det alltid gjort i GTA-spelen.
Jag ombeds tävla i superful Volkswagen Scirocco (världens näst hemskaste bil genom tiderna efter Nissan Sunny Coupe?) för dessa herrars räkning, och skickas ut på Los Angeles trafikfyllda gator.
Två timmar senare sitter jag fortfarande i samma Scirocco (suck), förbannar den täta trafiken, mörkret och min oförmåga att avancera nog mycket för att få köra Evo IX, eller varför inte pimpad Gallardo. Jag tävlar, och tävlar... och tävlar. Och inte helt sällan kör jag av bara en bit från mållinjen, blir sist, eller får extremirriterande snutjagis genom hela L.A.
Men så vaknar Midnight Club: Los Angeles till, släpper in mig i mer prestigefyllda tävlingar, låter mig vinna en handfull coola bilar och ger mig pengar nog för att trimma dem. Jag börjar växa, sur mun blir till glad mun och jag börjar stortrivas som renrakad street racer. För varje race växer Rockstars senaste racingstund, och för varje race blir jag mer och mer bekant med gatorna i Los Angeles.
Det är en cool känsla, att svischa förbi Staples Center där jag för knappa året sedan såg en basketmatch mellan Lakers och Supersonics. Jag kryssar längs Wilshire och pumpar musik från Nas. Jag gillar vanligtvis inte hip-hop men då jag glider i ljusgul Camaro SS med 21-tums-rims funkar hip-hop utmärkt. Ungefär som att jag avskyr techno, men diggar musiken i Wipeout (åtminstone då jag spelar).
En stund senare sladdar jag förbi Fred Segal i Santa Monica och ler med hela ansiktet. Det var inte så länge sedan jag var där, och delar av Los Angeles har återskapats med enorm detaljrikedom. För Rockstar har inte avbildat staden enbart med maximal realism i åtanke.
Istället har de varit smarta och effektiviserat Los Angeles gator, tagit sig friheter att ändra, korta ned och binda ihop vissa vägar för att skapa en snabbare och mer kompakt spelmiljö, där du är tänkt att klättra från gröngöling till respekterad racinggud under 15 underhållande timmar. Best of Los Angeles, skulle jag vilja kalla staden i det här spelet. Ett exempel som fler utvecklare borde följa.
För egentligen, om man ser hela den här grejen med spelmiljöer baserade på verkliga städer, lite krasst - är Rockstar och Bizarre Creations de enda som verkligen lyckats göra något bra av hela den idén. Det går liksom inte att modellera en hel jättestad med allt vad den har att erbjuda utan att prioritera och ta sig friheter att ändra. En autentisk spelvärld är näsan aldrig detsamma som en rolig spelvärld.
Det bästa exemplet på detta tror jag är True Crime L.A. där hela Los Angeles med all tråkiga partier och delar utanför stadskärnan byggdes upp och skapade en spelmiljö så fullproppad av transportsträckor att man nästan fick hjärnblödning. Ett annat sådant exempel är Oahu, ön i Test Drive Unlimited som återskapades med snudd på perfekt resultat innehållande varje kvadratmillimeter som den riktiga ön hade att erbjuda. På köpet fick vi en livlöst superenorm tristessmiljö att tävla i, som tråkade ut mer än någon annan racingvärld någonsin.
För dig som spelade något av de tidigare Midnight Club-spelen (eller Need for Speed: Underground 2) kommer upplägget att kännas välbekant. Man har ett garage som man alltid kan återvända till med ett enkelt knapptryck. I övrigt gäller det att hålla koll på kartan, använda den Grand Theft Auto IV-inspirerade GPS-sändaren och lära känna staden.
- SIDA:
- 1
- 2
- Format:PS3, Xbox 360
- Genre:Racing
- Utvecklare:Rockstar San Diego
- Utgivare:Take-Two Interactive
- Antal spelare:1
- Antal spelare online:1-16
- Åldersgräns:Från 12 år
- Premiär:24 oktober 2008
- Race Driver: Grid Multi
- Burnout Paradise Multi
- Project Gotham Racing 4 Xbox 360
- Forza Motorsport 2 Xbox 360
- Crash Time 4: The Syndicate Multi
- Midnight Club 3: DUB Edition PS2/Xbox
- Ridge Racer Unbounded Multi
- Dudley Racing PC
- Test Drive Unlimited 2 Multi
- Need for Speed: World PC
Vad vore din drömutannonsering på E3?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark +4545887600
