Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Child of Light

Jonas Mäki har irrat bort sig i Ubisofts makalöst vackra land Lemuria i rollen som Aurora. Kolla in vår recension av rollspelet Child of Light där vi förklarar varför detta är något du faktiskt inte bör missa...

Detta är en annons:

Aurora vaknar på ett ogästvänligt mörkt berg. Hon är ensam och medan hennes flammande röda hår dansar i vinden kollar hon sig förvirrat omkring. Vart är hon? Längre bort i horisonten syns krigare stora som höghus vandra omkring medan förhistoriska fåglar iaktar henne från skyddande trädtoppar.

Detta är en annons:

Hemma i den verkliga världen har hon dött och lämnat sin far utslagen av sorg. Men hennes hopp är inte ute, hon tror sig kunna hjälpa honom och själv återvända till liv. Det som hänt är att Aurora förflyttats till Lemuria, ett land i kris som behöver just henne för att hitta de försvunna stjärnorna och den stulna månen. För endast med dem kan hon sedan besegra den onda häxan Umbria och få freden att återigen sänka sig över landet.

Child of Light
Child of Light är skapat med samma teknologi som Rayman Legends, vilket visat sig vara ett kraftfullt verktyg för att skapa tvådimensionell spelmagi.

Child of Light är kärlek vid första ögonkastet likt en riktigt bra Disney-film och Ubisoft spelar skickligt på känslosträngarna i vad som redan från start känns som en klassisk saga. Allt paketerat i en lika vacker som säregen design inspirerad av Sengoku-perioden i japansk historia, där all dialog dessutom är skriven med rim och poesi. Jag har kort sagt aldrig sett något liknande. Vill man vara gnällig kan man inflika att det mellan varven händer så mycket tjusigt att det stundtals är lite oklart vad som går att interagera med och vad som inte gör det.

Jag är normalt en sådan där tråkmåns som inte nöjer mig med ett vackert och/eller säreget yttre, utan kräver något mer av mina favoritspel, men Child of Light levererar just precis det. Det som följer är nämligen en episk historia om hur den oskyldiga Aurora sätts på prov i en tragisk historia som tar sig an ämnen som ärlighet och vänskap på ett oväntat vuxet sätt i ett överraskande bra rollspel. Ubisoft är dessutom väl medvetna om de klichéer som brukar vara med i sagor av detta slag och vid flera tillfällen överraskas jag av hur kärleksfullt de undviker alla sådana fällor och därigenom även adderar extra djup.

Child of Light
Populära fransk-kanadensiska musikern Coeur de Pirate står bakom den direkt hutlöst genomarbetade musiken i Child of Light.

Lemuria är öppet för utforskande redan från start, och i rask takt samlar man på sig en grupp medhjälpare som man likt klassiska japanska rollspel sedan kan välja bland när det vankas uppdrag. Jag skulle rent av vilja påstå att hela Child of Light är något av ett kärleksbrev från Ubisoft till äldre pixlade rollspel från just Japan. Upplägget för tankarna till det så kallade Metroidvania-konceptet med banor nedlusade av hemligheter. Däremot finns det inte lika mycket anledning att återkomma för att utforska för att hitta ny ställen då Aurora undantaget hennes vingar inte utvecklar fler förmågor i äventyret.

Detta är i sig ingen brist, men jag tror att med en bättre karaktärsutveckling så hade jag tagit fram vårat allra högsta betyg, så bra är det faktiskt. Och spelets tio kapitel är alla nog olika och varierade för att det aldrig någonsin ska kännas monotont. Äventyret varar i runt tio timmar och med den låga prislappen måste det ses som ett rent kap.

Child of Light
En deluxe-utgåva av spelet finns att köpa i butik, med det går även att ladda ner för under 150 kronor, vilket måste ses som ett rent kap.

Även om jag utforskade rätt flitigt under min genomspelning så finns det gott om saker kvar att hitta. Sedan eftertexterna rullat går det bra att fortsätta spela och det finns även högre svårighetsgrader för de som är lagda åt det hållet. Själv kände jag att den stora behållningen låg i storyn och dialogerna, och var inte så sugen på att omedelbart ge mig i kast med ett andra varv. Det beror dock inte på någon brist i spelet, utan just på att det känns så perfekt som det är.

Jag vill även slå ett slag för stridssystemet som lånar drag från älskade klassiker som Chrono Trigger, tidiga Final Fantasy och Suikoden, där man på turbaserade premisser hela tiden måste fatta beslut under tidspress och använda rätt element mot rätt fiende, och så vidare. Dessutom finns möjlighet att spela co-op, vilket lyfter Child of Light ytterligare. Den andra spelaren ikläder sig då rollen som medhjälparen Igniculus som både bidrar i spelets pussel och strider. Det känns som en fullgod kompromiss där det är precis lika roligt att spela ensam eller att vara två.

Child of Light
Igniculus följer med Aurora genom hennes episka äventyr. Om du vill spela med en vän går det utmärkt att låta denne styra Igniculus .

Auroras resa går genom varierade och trollska landskap, flygande slott samt till havets botten och allt ackompanjeras av underbart bra musik. Det var kort sagt länge sedan jag kände så starkt för en spelfigur. Precis såhär ska en bra saga vara, och en modern klassiker är härmed född.

Child of Light
Child of Light
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Ljuvlig design, engagerande story, makalöst bra musik, genomtänkt spelsystem, varierade kapitel, välskriven dialog, mycket spel för pengarna
-
Saknar karaktärsutveckling

Medlemsrecensioner

  • Ekneh96
    Aurora har hamnat i en värld vid namn Lemuria. En värld hon inte känner igen sig vid. Allt runt omkring henne är mörkt och dystert och hon vet... 9/10
  • bkongslien
    Jag tänkte våga mig på att skriva min första spelrecension, och valet föll på Ubisofts nya plattformsspel Child of light eftersom det är det... 9/10
Detta är en annons: