Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Bound by Flame

En liten utvecklare med en beundransvärd ambition faller offer för sin egen inkompetens, och blir en läxa för framtida spelutvecklare. Tobias har spelat och förfärats...

Detta är en annons:

Det blir bättre snart. Efter bara tio minuter kunde de första ledtrådarna skymtas. En kliché här, en designmiss där, men jag är bekant med Spiders Studio. Jag vet att de är genomusla på att inleda spel, men jag vet också att om man bara kan genomlida de första timmarna kan man mycket väl bli positivt överraskad. En timme senare börjar mitt tålamod ta slut, men jag tvingar mig själv att fortsätta. Det blir bättre snart, det är jag säker på. Ännu en timme senare är jag övertygad om att mitt lidande är över. Nu blir det nog bättre snart.

Detta är en annons:

Men det blev aldrig bättre.

Bound by Flame
Dialogen låter som om den vore som hämtad ur en engelskalektion hos klass 5b i Värnamo.

Bound By Flame försöker med en väldig massa saker. Det försöker vara mörkt. Det försöker vara svårt. Det försöker vara vuxet, och det försöker vara gripande. Beundransvärda mål, särskilt från en så pass liten utvecklarstudio som franska Spiders Studio. De var tidigt tydliga med att deras ambition var att skapa en gripande berättelse; en om moraliska val och deras konsekvenser, om en mörk och korrupt värld och om hur långt du är villig att gå för att rädda den världen.

Det låter kanske bra på pappret. Ett beslutsdrivet narrativ om en legosoldat med en mörk hemlighet. Ondskefulla is-zombier invaderar, och medan världen långsamt går sin förintelse till mötes har du och dina kompanjoner anlitats för att skydda en grupp magiker som (kanske) försöker rädda den. Men vips, hoppla och hej svejs så går något fel under en mystisk ritual, tro det eller ej, och huvudkaraktären Vulcan är inte längre ensam i sitt plågsamt tomma huvud. Hans eller hennes nyinflyttade kraniekompis är en elddemon, och tillsammans är de nu världens enda hopp om räddning.

Bound by Flame
Snygga fiender, men trista strider likväl.

Det är en berättelse som desperat vill tas på fullaste allvar, och tar varje tillfälle i akt för att påminna dig om hur mörk, vuxen och engagerande den är. Oftast sker detta i form av en svordom, ett par bröst eller en till svordom, och efter bara ett par timmar går den inte längre att ta seriöst. Som så många andra element i spelet är berättelsen närvarande men utan att ha givits någon vidare eftertanke. Påklistrad utan vare sig djup, inbördes logik eller ordentliga kunskaper i engelska.

Beroende på vilka beslut du som spelare fattar får demonen mer eller mindre makt över Vulcans kropp, en balansgång som påverkar både berättelsen och ditt utseende. Vad som till en början bara är ett par röda ögon blir snart ett, sedan två, sedan tre par horn, grå hy, glödande tatueringar och en demonisk basröst. Tanken är förstås att valet mellan mänsklighet och demonisk makt ska kännas svårt, att du ska bry dig om de konsekvenser din förvandling har för dina kompanjoner, men dåligt författande, tomma karaktärer, uselt röstskådespeleri och bristfällig regi befriar dig från ditt dåliga samvete genom att säkerställa att du inte bryr dig ett dyft om någon eller något.

Bound by Flame
Förresten, vad är det som luktar?

Valet är således självklart. Som demon ser du inte bara tuffare ut - du får även tillgång till olika magiska krafter. Dessa kan uppgraderas i takt med att du stiger i graderna och erhåller färdighetspoäng vilka du spenderar i något av de tre färdighetsträden; tvåhandssvärd, dolkar eller magi. De två första byter du mellan med en knapptryckning i stridens hetta, medan trollformler kan användas när som helst.

Vad du väljer att specialisera dig på spelar däremot liten roll i det stora hela; när du väl lärt dig hur striderna fungerar upprepar var och en samma mönster. Slå, blockera, slå, blockera, slå, och så vidare. Timing är visserligen viktigt, och det finns visst utrymme för skicklighet men precis som med berättelsen saknas här helt någon form av djup eller eftertanke. Inledningsvis svåra strider blir snart repetitiva. Repetitiva strider blir snart inget annat än ett ständigt utnyttjande av spelets svagheter. Efter ett par timmar finner du dig springa runt bossar minuter i streck medan din livmätare långsamt fylls på, eller så står du utanför fiendernas designerade område och låter din kompanjon skjuta in utan att de själva kan reagera.

Bound by Flame
Stundtals imponerande grafik brottas ständigt med trista miljöer.

Fiendedesignen är riktigt läcker, det medges. Bossarna och deras tillhörande arenor är ofta inget mindre än första klassens ögongodis, åtminstone i mellansekvenserna. Resten av spelet dryper däremot av amatörmässig bandesign, miljödesign och speldesign. Stenar förstoras hundra gånger och får agera bergsväggar, och banorna är sällan annat än klaustrofobiska korridorer, omgärdade av en slarvigt sammansatt massa av träd och stenar, uselt anpassade för spelets strider. Korridorer är en dödsfälla för både dig och dina värdelösa kompanjoner, och de öppnare ytorna är sparsamt detaljerade och tråkigt utformade.

Det är som om Spiders sparat all ansträngning och kompetens till ett par sekunders wow-faktor då och då, när en ny boss introduceras. Då öppnar helt plötsligt miljön upp sig; vi bjuds på imponerande utsikter och förträffligt designade monster, för att sedan återgå till att titta ner i marken ett par minuter senare.

Bound by Flame
Ett sällsynt tillfälle då åtminstone ena sidan av banan inte består av en tio meter hög vägg. Bound by Flame är verkligen helt otroligt linjärt för att vara ett rollspel som utger sig för att vara fullt av valfrihet.

Slarvet återfinns överallt. Uppdragen, enformiga och oinspirerade i sig, har ibland flera steg som går ut på exakt samma sak, som om utvecklarna glömt bort vart i berättelsen de var. Det tydligaste exemplet är ett par timmar in i äventyret, när du får i uppdrag att undersöka ett gäng bybor som beter sig ovanligt. Efter att ha spenderat tio minuter med att prata med folk om vad som hänt, vilka som beter sig konstigt och hur det yttrar sig ska du sedan rapportera tillbaka till din chef som, hör och häpna, ber dig prata med lokalbefolkningen om exakt samma sak och med exakt samma dialog som tidigare.

I samma veva passar spelet på att visa upp den fulla utsträckningen av sin omedvetna idioti, när en bybo berättar hur han legat med sin i princip medvetslösa fru för att "få henne på bättre humör" eller något i den stilen. Vad som inte kan benämnas som annat än regelrätt våldtäkt skojas bort av huvudkaraktären. "Heh, det var busigt gjort av dig", och så var det inget mer med det. Utvecklarna gör ett fåtal misslyckade försök att dölja sin uppenbara sexism när en av de kvinnliga huvudkaraktärerna påpekar att hon inte har ordentligt med kläder på sig. Hon gör självklart aldrig något åt det och sexualiseras och objektifieras av alla hon möter under resten av spelet, utan att själv uppvisa någon form av motvilja.

Bound by Flame
Hej, mitt vinterland, här var det grått.

Ett spel slutar inte vara sexistiskt för att objektifierande karaktärsdesign uppmärksammas i dialogen. Ett spel är inte moget för att det påstår att det är det, och en berättelse är inte mörk och vuxen för att karaktärer svär lite då och då. En mindre kritisk person kanske skulle förlåta en dålig berättelse, slarviga miljöer och bristfällig stridsmekanik, särskilt när det gäller en så pass liten utvecklare som Spiders, och vissa kommer säkert kunna bortse från dess insiktslösa och barnsliga design och lyckas skrapa fram ett dussintal timmar av medelmåttig rollspelsunderhållning, men jag själv är inte så förlåtande.

Bound by Flame
I slutändan överskuggas de få positiva aspekterna fullständigt av det negativa. Undvik.

Bound by Flame är en beundransvärd vision fördärvad av inkompetens och omoget berättande. Inspiration har hämtats från alla håll och kanter, med element från många av senare års mest framgångsrika rollspel, men de är sammansatta utan nämnvärd eftertanke eller skicklighet. Bound by Flame blev aldrig bättre.

Det blev bara värre.

Bound by Flame
Bound by Flame
03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Väl fungerande craftingsystem, väldigt snygg fiendedesign
-
Frustrerande usel bandesign, tomma karaktärer, dåligt berättande, tråkiga miljöer, omfattande buggar, bristfällig och repetitiv stridsmekanik, klumpig regi

En andra åsikt

Oskar Nyström
Här har vi ett spel som hämtar inspiration från helt rätt ställen (Elder Scrolls, Witcher, Dragon Age) men lyckas slarva bort en himla massa fantasymysig potential genom att erbjuda de mest frustrerande svärdstriderna i ett rollspel - någonsin. Att dialogen är skrattretande och actionpartierna enformiga gör Bound By Flame till en av årets hittills största besvikelser. 4/10

Medlemsrecensioner

  • BenDöver
    Spelat på PS4. Okej, jag behövde ett nytt spel till PS4:an och köpte detta helt på chans. Det blev slaktat av GR Swe så jag kände att jag... 7/10
Detta är en annons: