Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Watch Dogs

Otäcka intrång i våra privatliv genom nyttjande av vardagsteknologi, det är vad Ubisofts hutlöst påkostade thriller handlar om. Petter har delat ut betyg...

Detta är en annons:

Konceptet har lockat mig sedan Watch Dogs för första gången visades upp på 2012 års E3-mässa. Basera en ganska ogenerad Grand Theft Auto-klon på en skoningslös och stundtals otäck bild av ett framtida bevakningssamhälle där kärnan i en stor del av spelets grundläggande mekanik kretsar kring avlyssning och datorintrång. E3-snutten minnas vi alla. Spelet såg helt fantastiskt ut. Sen dök rykten upp om att sekvensen var förrenderad, om att spelet var en enda stor röra och det läckte bilder som knappt liknade den urtjusiga grafik som E3-snutten lovade.

Detta är en annons:

Watch Dogs försenades, det har pratats om en skenande budget på strax över en miljard kronor och elaka branschanalytiker har hävdat att Ubisoft i princip satsat allt på ett enda spel. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte slets med i delar av domedagsvalserna. Gameplay-snuttar med kraftigt nedgraderad grafik, nyheter rörande låg native-upplösning i konsolversionerna samt skvaller om drösvis och åter drösvis med spelförstörande buggar sänkte mina förväntningar en smula. Helt i onödan, skulle det visa sig. För även om jag hade sett fram emot ett strålande actionspel proppat med nyskapande finesser - hade jag ändå blivit ordentligt imponerad av Ubisofts senaste storspel.

Watch Dogs
Watch Dogs är snyggt till Playstation 4. Stundtals sinnessjukt läckert trots att det inte renderas i maskinens maxupplösning.

Aiden Pearce är en, för Ubisoft, väntad och aningen förutsägbar huvudperson. Han fungerar som en mix mellan Sam Fisher och Ezio Auditore da Firenze med det där generiska utseendet, den morrande mörka mansrösten och den tillknäppta personligheten. Det tar några timmar innan han har växt tillräckligt mycket på mig för att jag verkligen ska leva mig in i rollen som Chicagos vassaste antihjälte. Ubisoft berättar en historia om svek, kärlek, förlust, sorg, mänsklighet och lojalitet, och trots initialt fumlande är berättargreppen fräscha, proppade med kvalitativa vändningar, djup och intensitet medan Aiden går från kliché till trovärdig.

Aiden är före detta yrkesbrottsling som efter att ha förråtts av gamla kumpaner och på kuppen mist familjemedlemmar ger sig ut för att kräva hämnd. På vägen stöter han på mängder av intressanta, mångfacetterade och ytterst välskrivna karaktärer som gjuter liv, dynamik och spänning i spelets story som i slutändan är en eldig och intressant vendetta inlindad i flertalet stickspår och hundratalet smaskiga sidouppdrag. Mellansekvenserna håller hög klass och trots stundtals träigt röstskådespeleri från Noam Jenkins (Aiden) är det härligt att se hur fler studios storsatsar på berättandet i samma utsträckning som Telltale, Irrational, Rockstar och Naughty Dog gjort under se senaste åren.

Watch Dogs
Multiplayerdelen är strålande. När som helst kan andra spelare hacka dig och då gäller det att vara snabb. Petter har blivit hackad otaliga gånger av skrikiga läsare som fick sitt spel ett dygn innan release.

Watch Dogs äger rum i ett framtida Chicago där centraldatorn CTOS kontrollerar varenda gathörn, varje säkerhetskamera och varenda liten strömförsörjande sladd i hela staden. Aiden ger sig ut för att straffa de som förrådde honom och till sin hjälp har han oslagbara färdigheter som hacker som nyttjas i parti och minut. I Watch Dogs handlar det hela tiden om att använda den teknik som man har till sitt förfogande och till skillnad mot för vad jag till viss del befarade, är hacking-biten inte en påklistrad gimmick för att särskilja spelet från genrekonkurrenterna, utan en mustig och rejäl bit av själva grundmekaniken som det märks att Ubisoft utgått från när de konstruerade spelvärlden.

Framtidens Chicago är inte särskilt mycket mer högteknologiskt än dagens då det för det mesta gäller att bryta sig in i datorcentraler för att där stjäla känslig information samt hacka trafikljus, vägspärrar, säkerhetskameror och elgeneratorer. På så sätt kan Aiden oftast skapa sig ett raskt övertag mot sina fiender (samt mot polisen) och det tar inte många minuter innan jag förälskat mig i möjligheten att styra båtbroar, garageportar, trafikljus, bankomater, gatljus och andra invånares mobiltelefoner.

Att bli jagad av polisen i Watch Dogs påminner i grunden om att bli jagad av polisen i Grand Theft Auto med ett par distinkta skillnader. När som helst kan man slå av bilen och lägga sig ned i framsätet för att på så sätt försöka lura de sjövilda snutarna att bilen är tom, oskyldig och parkerad. Det går även utmärkt att köra förbi en trafikkorsning med tre poliskärror i vild katt-och-råtta-lek för att samma sekund som man passerar ställa om samtliga lampor till grönt. Enorma, våldsamma kollisioner är vardagsmat i Watch Dogs och det är alla dessa små detaljer som gör den stora helheten.

Watch Dogs
Bilfysiken, stadens storlek och speltempot är perfekt balanserat. Chicago har krympts ned till hanterbar storlek men känns trots detta aldrig liten - tvärtom.

Jag känner mig verkligen som en hacker i Watch Dogs utan att det blir löjligt eller överdrivet nördfånigt. Aiden grottar aldrig ned sig i tekniken bakom och bryr sig inte om hur han löser olika situationer utan är endast fokuserad på att dra nytta av modern teknik för att kunna avancera i sin jakt på sina forna kumpaner. Mobiltelefonen fungerar som en hub där Aiden kan tillgodose sig information, kontakta andra hackers, bryta sig in i andra mobiltelefoner eller styra delar av spelvärlden med ett ynka knapptryck. För att kunna kontrollera en så stor del av Chicago som möjligt måste Aiden infiltrera en CTOS-databas i varje av de åtta stadsdelarna och beroende på storlek och antal vakter kan detta vara en riktigt knivig uppgift.

Watch Dogs är ett sandlådespel i samma anda som Grand Theft Auto V, Just Cause, Sleeping Dogs och Saints Row där spelaren rör sig fritt över stora ytor. Friheten är väldesignad, staden levande, dynamisk och intressant. Kärnan av spelmekaniken är en lyckad mix mellan Assassin's Creed och Splinter Cell med flera gånger mer finslipad spelkontroll. Ubisoft blandar stealth med adrenalinpumpande biljakter, finurligt formgivna bevakningsuppdrag och härliga slagsmål med storslaget, supersmidigt, cover-baserat skjutande. Att kontrollera Aiden är ultrasmidigt och aldrig någonsin kände jag mig bångstyrigt flackig som i Assassin's Creed eller stelbent förprogrammerad som i delar av Splinter Cell-serien.

Genom att trycka X kliver Aiden ned bakom närmaste belagda skydd och kan sedan kika upp för att avfyra sitt vapen i realtid eller i ultrarapid via spelets inbyggda Bullet Time-funktion. För det mesta tjänar man på att smyga i Watch Dogs då fienderna är pricksäkra och ordentligt fiffiga medan Aiden inte tål särskilt mycket mer än ett par skott innan han sussar sött. Smygmomenten fungerar strålande och indikatorn som berättar huruvida fienderna lagt märke till Aiden eller ej fungerar bättre än 99% av allt annat i stealth-genren. Att klättra över staketet in till en CTOS-bas genom att parkera en minibuss nära stängslet, klättra upp på taket och därifrån fösa sin läderklädda lekamen över taggtråden är lika spännande som det är vackert animerat.

Watch Dogs
Spelkontrollen i Watch Dogs är det bästa Ubisoft någonsin gjort när det kommer till tredjepersonsaction. Otroligt smidigt och stabilt.

Anmationsarbetet är det som tillsammans med det sömlösa och imponerande multiplayerläget får Watch Dogs att kännas som en next gen-spel. Aiden rör sig som en djungelkatt och små, underbara, detaljer lämnar avtryck på mig. Att hacka en strömcentral för att på så sätt dra igång en eldsvåda som i sin tur ser till så att en gasoltub exploderar resulterar ibland i att Aiden höjer armen över ansiktet och lutar sig bort från explosionen för att skydda sin egen nuna. Småsaker som denna gör att Watch Dogs ibland ser betydligt mer filmiskt och följsamt ut än till exempel Grand Theft Auto V.

En annan del som imponerar är bilfysiken och känslan som spelets olika bilmodeller erbjuder. Medan Ubisoft Montreal stått för actionpartierna samt skapandet av Chicago som spelvärld är det Reflections (Driver) som byggt bilarna i spelet samt en bilfysik som känns farligt mycket som det allra första Driver-spelet till Playstation. De bakhjulsdrivna muskelbilarna är rysligt vridstarka, tunga och mustiga medan de trimmade japanska rallybilarna ger precis rätt grepp i kurvorna när Aiden försöker fly undan poliserna.

Polisstyrkan i Chicago, precis som alla gangsters, lönnmördare, småskurkar, vakter och specialagenter som Aiden tvingas kriga mot - är smarta och imponerade på mig (på regelbunden basis) under de 17 timmar som det tog mig att spela igenom själva huvudäventyret. Det gäller att nyttja säkerhetskamerorna, ta reda på var fienderna befinner sig för att på så sätt koppla strypgrepp på varje av spelets eldstrider och röra sig graciöst genom slagfälten likt en osynlig mördarmaskin.

Watch Dogs
Storyn börjar halvknackigt men tar sig och är för det mesta riktigt spännande.

När det gäller den estetiska biten hade jag inte förväntat mig att jag skulle gilla Watch Dogs så mycket som jag verkligen gör. Spelvärlden har dränkts i skenet från den mörkröda kvällssolen och trots Aidens tramsiga klädsel är designen väl sammanhållen, konsekvent och läckert utformad. Presentationen, med alla de olika hacker/tech-vinjetterna, är väldigt, väldigt snygg och otroligt detaljerad. Även den tekniska biten imponerar.

Gamereactor har främst testat Playstation 4-versionen men har under natten även kunnat ställa den mot PC-utgåvan medan Xbox One-spelet lyst med sin frånvaro. Detta har mest troligt att göra med att Ubisoft inte vill visa upp den upplagan eftersom man tvingats sänka native-upplösningen till 792p i jämförelse med 900p-pixlarna som PS4-spelet renderas i. Att PC-versionen är överlägsen behöver jag knappast påpeka, men det finns ändå väldigt lite att klaga på för min del även när det gäller Playstation 4-spelet och vissa optimeringsbekymmer gör att jag valt att spela igenom Watch Dogs på PS4.

Spelvärlden är proppfylld av liv och rörelse. Dygnscykeln och det dynamiska vädret erbjuder stor variation på hur Chicago renderas och ljussätts medan skärmuppdateringen flyter på utan avbrott eller skrämselhicka. Ljudbilden är ännu bättre och erbjuder de bäst mixade, mustigaste och mest kraftfulla surroundeffekterna jag hört i ett actionspel sedan Battlefield 4. Att kryssa fram längs North Avenue i en nystulen 60-tals-Challenger, höra mullret under huven medan polissirenerna jämrar sig i surroundkanalerna är något av det trevligaste jag upplevt i ljudväg på flera år.

Watch Dogs
Fienderna är smartare i Watch Dogs än i konkurrerande sandlådespel som Grand Theft Auto V och Sleeping Dogs.

För mig, för min del - brukar spelsuget vara det som avgör vilket betyg jag sätter. Om jag inte kan koncentrera mig på mina dagliga, administrativa sysslor som chefredaktör eftersom jag egentligen bara vill återvända till Gamereactors testrum - då är det ett riktigt bra spel, i min värld. När det gäller Watch Dogs har jag knappt lyckats stöka undan en enda liten syssla under de senaste fem dagarna eftersom jag i princip levt i spelrummet tillsammans med Aiden Pearce. För det har varit lika tillfredsställande att hacka ovetande, förbipasserande civilister som promenerar förbi på gatan strax utanför mitt hotells som det har varit att skjuta sig genom horder av skrikande agenter.

Att använda mobiltelefonen till att klippa av nätet i en av CTOS-vakternas radioenheter för att på så sätt förhindra inringning av dryga förstärkningar är en underbar känsla av överjävligt övertag. Att mörklägga en hel stadsdel för att kunna passera obemärkt förbi en övermäktig fiendetrupp är såklart ännu trevligare. Spänningen är på topp och Aidens målmedvetenhet och slutmål driver mig framåt genom ett spellandskap så påkostat, ambitiöst och proppat av detaljrikedom att jag inte kan annat än kapitulera.

Själva hacker-delen gör att Watch Dogs särskiljer sig helt från genrekonkurrensen och det är befriande att se hur Ubisoft Montreal valt att porträttera ett modernt övervakningssamhälle med små, subtila medel snarare än att klampa in med stora Skynet-domedags-profetian som en del av mig hade förväntat sig. Detta handlar om hämnd. Om ren och skär hämnd och om alla de ofrånkomliga intrång i våra privatliv genom nyttjande av vardagsteknologi som mobiltelefoner och övervakningskameror. Och i slutändan pratar vi om en otroligt skickligt sammansatt produkt.

Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
Watch Dogs
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Underbar design, cool ton, grym atmosfär, läcker spelvärld, fantastisk grafik, klockren spelkontroll, härlig multiplayerdel, briljant ljudbild
-
Stundtals enformigt, trista hacker-pussel

En andra åsikt

Magnus Groth-Andersen, GR Danmark
Trots att Watch Dogs egentligen är en hämndhistoria stöpt i klassisk Hollywood-kostym så lyckas spelet på ett skarpsinnigt sätt behandla ett par tunga ämnen under sin 20 timmar långa huvudkampanj. Detta trots att huvudpersonen Aiden inte lyckas fånga mitt intresse genom att vara både stel och opersonlig. Bortsett från Aiden är Watch Dogs som spel däremot mycket underhållande. Alla de olika hacking-alternativen i kombination med en stor vapenarsenal gör att stridssituationerna känns både fräscha och innovativa, och tack vare spelets "profilerings-app" är uppdragen på sidan av kampanjen en av Watch Dogs mest lysande stunder. Lägg sedan till en mängd med spännande flerspelarlägen så kan vi se en fin grund för Ubisoft att bygga en ny storserie på. Så även fast historien och huvudpersonen drar ned betyget en smula så är Watch Dogs trots allt en fantastisk upplevelse. 8/10

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Spelad version: PS4/PAL Dataintrång är vårt vapen. I dagens ständigt uppkopplade värld har Chicago det mest avancerade datorsystemet i USA -... 7/10
  • KYRU
    Egentligen förtjänar spelet knappt en sjua, pga att karaktärerna, storyn och sidouppdragen är jävligt ointressanta. Bortser man från allt detta... 7/10
  • Skitungen2
    Watch Dogs var ett av de få spelen jag var hypad inför, men när jag väl fick tag på det vid release så blev jag väldigt, väldigt... 3/10
  • jentan95
    Det är ett riktigt grymt spel, väldigt fascinerande teknik och grafik måste jag säga. En fantastisk idé att komma på, detaljerat och... 9/10
  • Imperial scout
    Efter lång väntan har jag äntligen satt tänderna i Watch Dogs, som såg så oerhört lovande ut när det först utannonserades. Chicago har inte... 8/10
  • mindbendermind
    Det är inte många spel jag verkligen finner intressanta och engagerande nog att spela färdigt. Watch Dogs är ett sådant spel. Tycker om... 10/10
  • Shanki86
    Har nu haft spelet i nästan en vecka och är inte ens i närheten av att vara klar med spelet. Ofantligt mycket att göra i världen som är bra... 8/10
Detta är en annons: