Chrono Trigger DS

Det finns alltid en viss mån av osäkerhet när man som spelrecensent får möjligheten att recensera en återutgiven gammal klassiker. Problemet ligger i att man kan vara så fast i de gamla minnena och upplevelserna att man helt enkelt glömmer att vara fullständigt objektiv.

Flertalet gånger har jag stått inför uppgiften att recensera återutgivna spel, som även varit gamla favoriter. Final Fantasy Tactics: The War Of The Lions och Valkyrie Profile: Lenneth är två exempel på kanonspel som visat att kvalitet håller längst. Dessa spel var bra när de först släpptes, och fungerade helt enkelt på det mest ypperliga sätt, flera år efteråt. Självklart fanns tvivlet att man som yngre TV-spelare inte haft hundraprocentig koll, men bra spel är helt enkelt bra spel.

Nu till nästa superklassiker som får äran att återutges till ett bärbart format. Denna gång rör det sig om ett av mina bästa barndomsminnen, nämligen Squares odödliga Chrono Trigger. Jag kommer ihåg när jag som ganska nybliven 14-åring fick låna hem en släktings importerade SNES-kassett och konsol för att spela något som dubbades som ett skitbra spel. Pris ske lov för släktingar med finanser, för det var en spelupplevelse jag aldrig vill ha ogjord.

Om sanningen ska fram är det inte första gången som Chrono Trigger återutges. Först släpptes det som bekant till Super Nintendo, sedan till Playstation ett femtal år efter. Det som däremot är unikt denna gång är att Chrono Trigger för första gången släpps i våra europeiska regioner och dessutom till en bärbar konsol. Det är ett speltillfälle som är för bra att missa.

Chrono Trigger berättar en historia om hur en brokig skara kamrater från olika tidsåldrar svär på att göra allt som står i deras makt för att förhindra världens förfall. Med tidsresor som det främsta verktyget att förhindra en framtida katastrof, färdas huvudpersonen Crono och hans vänner från dinosauriernas tid till en dystopisk framtid i jakten på att finna något som kan motverka det annalkande slutet. Lite som filmen Tillbaka till framtiden, typ.

När Chrono Trigger släpptes till Playstation, då endast i Japan och USA, hade spelet fått sig en uppiffning av bland annat animerade introsekvenser. Nintendo DS-versionen är i sin tur en port av Playstation-spelet, men med ytterligare nyheter. Exempelvis har Chrono Triggers dialog har gjorts om för att få ett bättre flyt (för Ted Woolseys gamla manus var faktiskt mossigt), några extra uppdrag har lagts till (varav ett fungerar som ett ytterligare slut), samt att du kan föda upp odjur och bussa dem på dina kompisars bestar. Det sistnämnda är faktiskt riktigt tråkigt, och känns mest som halvdan utfyllnad.

Den mest funktionella nyheten med Chrono Trigger är att Square Enix har lagt till ett DS-läge som du kan välja att spela spelet ur. Alla menyer har lagts till i den pekvänliga nedre skärmen, för att låta äventyret ensam prenumerera på den övre skärmen. Jag finner det smart och funktionellt att alla menyer har förpassats till ned nedre skärmen, för texten har en tendens till att bli löjligt liten om man väljer att spela Chrono Trigger i sitt klassiska läge (med allt samlat i den övre skärmen) som naturligtvis är valbart.

Alla nyheter som Chrono Trigger till Nintendo DS har begåvats med är för all del angenäma, men knappast något som påverkar spelupplevelsen. Chrono Trigger är nämligen precis som jag minns det. Dess bedårande pixelgrafik är fortfarande imponerande, och låter de många figurernas personligheter ändå lyckas lysa igenom med små och begränsade medel. Även om jag fullständigt avskyr karaktärsdesignern Akira Toriyamas tecknarstil, försvinner hans kantiga och långnästa alster tack vare pixelgrafikens begränsningar.

Musiken i Chrono Trigger är verkligen ett kapitel för sig, Helt enkelt något av det bästa som hörts i spelväg, tack vare mästarna Yasunori Mitsuda och Nobuo Uematsu, och sätter effektivt stämningen tillsammans med grafiken. I efterhand är det otroligt att musiken kunde bli så bra, med tanke på Mitsudas hårddiskkrasch som resulterade i att ungefär 40 låtar gick om intet och den stackaren fick magsår på kuppen.

Chrono Trigger är med andra ord ett fantastiskt spel. Något kortare än jag mindes, men fortfarande väl sammansatt och avvägt. Det är som en del av den rollspelsallmänbildning som jag anser att alla som gillar rollspel bör ha spelat igenom. Visst har det varit klurigare att ta del av Chrono Trigger innan släppet av Nintendo DS-versionen, men nu finns det ingen ursäkt till att inte lägga ut de penningar som krävs för att ta del av högkvalitativ rollspelshistoria.