Jag spelar fortfarande THQ-spelet UFC Undisputed 2010 med jämna mellanrum. Inte för att jag älskar det, inte för att det är ursnyggt eller särskilt tidlöst, men eftersom det i princip är det enda i sitt slag och i slutändan gör ett klart godkänt jobb med att simulera min absoluta favoritsport. Utvecklarna bakom THQ:s UFC-spel, Yuke's, har länge kritiserats för sin stelbenta, nästan robotaktiga syn på såväl boxning som brottning i såväl MMA- som WWE-spelen de under flertalet år utvecklat. När det stod klart att EA Sports skulle ta över UFC-licensen och helrenovera varenda beståndsdel började jag svettas ymnigt av vildsint förtjusning. Teamet bakom Fight Night hade enligt EA Sports-chefen Peter Moore kopplat strypgrepp på världens snabbast växande sport och en lång och ivrig väntan inleddes för min del.
I januari 2012 påbörjade EA Canade utveckligen av EA Sports UFC. Löften om den snyggaste grafiken i ett sportspel någonsin samt ett fightingsystem som för första gången skulle erbjuda ett ultrasmidigt, sömlöst nätverk av olika kampsportsdiscipliner avlades. Den första, förrenderade, "target"-snutten med gameplay från spelet visades i slutet av sommaren 2012 och var fullständigt fantastisk. Benson Henderson och Anthony Pettis hamrade varandras käkben för brinnande livet i en otroligt tjusigt upplyst oktagon. Fightingen var följsam, läcker... Supersmidig.
Efter det började man bombardera oss speltidningar med regelbundna bildpaket proppade av imponerande närbilder på ingame-modeller där allt från porer till skäggstrån återskapats med en snudd på otäck fingertoppskänsla. Det såg bra ut inför release med andra ord, som skedde tidigare idag. Den tre veckor gamla demo-versionen skvallrade om ett något mer tillbakahållet och primitivt spel än vad tidigare videosnuttar skvallrat om men mina förväntningar förblev av de högre slaget. Detta fram till i förmiddags då jag avslutade min andra spelsession med EA Sports UFC då jag efter sammanlagt nio timmar med spelet kunde slå fast att detta inte bara är en av genrens fetaste besvikelser utan även en sämre UFC-spel än det flera år gamla UFC Undisputed 2010.
Att kalla mixed martial arts för en svårsimulerad spelsport vore en underdrift av episka proportioner. Sporten som sådan är ohyggligt komplex och smeknamnet "mänskligt schack" är verkligen inte särskilt långt från själva sanningen. De mest framgångsrika atleterna inom UFC utgår från en bastant brottningsgrund som de kryddat med boxning, kickboxning, grappling, en smula judo, ett kryddmått karate och givetvis thaiboxning. Storstjärnor som Georges St-Pierre, Demetrious Johnson, José Aldo, Cain Velasquez, Jon Jones och Uriah Faber blandar stilar för brinnande livet, något som i slutändan skapar en ombytlig, temporask och otroligt teknisk sport som är obscent underhållande att kika på och naturligtvis i det närmaste omöjlig att själv utöva (inte minst för ryggskeva, supergamla gubbar).
Att utveckla ett spelsystem som låter spelaren sy ihop boxning med clinch för att sedan, utan fördröjning, hoppa till en nedtagning för att sedan slänga sig in i halvguard och testa diverse submissions - är naturligtvis betydligt mer utmanande än att skapa ett väl fungerande spelsystem för exempelvis Fight Night (traditionell boxning). Och det märks att EA Canada stött på det ena problemet efter det andra under själva utvecklingen. Det märks tydligt.
Till att börja med är spelsystemet i EA Sports UFC inte bara likt det som Yuke's utvecklade för THQ:s UFC-spel, det är i det närmaste identiskt men endast ett par negativa skillnader. De fyra huvudknapparna styr varje fighters ben/armar medan med- och motsols-roterande rörelser på den högra analoga styrspaken styr över kontrollerandet av såväl clinchen som brottningen och jiu-jitsu-momenten.
Jag hade nog hoppats att EA skulle försöka sig på att ta fram ett nytt system där följsamhet och knappkombinationer skulle råda bot på det aningen styltiga systemet från de gamla spelen. Nog för att jag samtidigt (givetvis) förstår att EA inte ville snegla på spelsystemet för markfighting som återfanns i det ganska misslyckade EA Sports MMA men att plagiera Yuke's-spelens ganska inkompletta funktionalitet är inget val som jag tänker applådera. Speciellt inte när striking-portionen känns styltigare och segare än i UFC Undisputed 2010. EA Canada borde istället ha plockat in boxningsmekaniken från EA Sports MMA som kändes både mjukare, mer realistisk och erbjöd en mer följsam och mindre knappdödar-aktig spelbarhet.
När det gäller clinch-delen och brottningen i spelet är jag gruvligt besviken. Chris Weidman rör sig som en cyborg, systemet för nedtagningar är onödigt bökigt och gör att jag som spelare efter ett tag hellre skippar takedowns helt för att istället bara hamra på högerkroksknappen. När man väl når mattan handlar det som sagt om att rotera höger tumme likt en vilde för att sedan försöka sig på submissions via det minispel som EA valt att inkludera.
En symbol i form av en klarröd oktagon dyker upp på skärmen varje gång man kopplar en submission varpå den som ligger i underläge måste försöka stoppa motståndarens framfart genom att föra en av fyra mätare åt rätt riktning. Tanken är god, grappling är strategi, teknik och det är helt rätt att strukturera detta kring et minispel och inte bara slaska fram submission-vinster via rena chansningar som i THQ-spelet UFC Undisputed. Samtidigt är submission-delen i EA Sports UFC för långsamt, för segt och saknar den spänning som den ritiga sporten trots allt bjuder på.
I slutändan är det där jag hamnar gällande hela den här produktionen. För dig som är genuint intresserad av mixed martial arts är detta inget jag kan rekommendera. Simuleringen av sporten är som jag tidigare påpekat verkligen inget vidare. För dig som fightingspelsfanatiker är detta heller ingenting jag rekommenderar då spelsystemet saknar följsamt, respons och tempo. För den ensamme spelaren som avser att hamra sig igenom karriärläget är det heller ingen idé att rekommendera det här spelet då The Ultimate Fighter-biten känns slafsigt ihopslängd, ihålig och enformig. För den som avser samla vännerna för en stunds utmanande storstryk finns det dessutom inte särskilt mycket här att hämta eftersom fightingen är styltigt stel, seg och saknar den exakthet som krävs för att det ska underhålla i längden. Att det dessutom går utmärkt att vinna genom "button mashing" gör knappast saken särskilt mycket bättre.
Inte blir det roligare heller av att den utlovade supergrafiken verkar ha kommit bort på vägen. Tidiga trailers och filmsnuttar som skvallrade om en fantastisk next gen-grafik är ett (vagt, svagt) minne blott och även om presentationen innehåller alla de detaljer som känns igen från UFC:s livesändningar - är det svårt att berömma EA Canadas grafiker för deras insats i det här spelet. Många av organisationens fighters ser lustiga ut i ansiktet även om det bevisligen lagts mycket tid på att fånga rätt frisyrer, tatueringar och skägg. Ljussättningen är platt och animationerna yxiga. Skillnaden rent grafisk mellan UFC Undisputed 3 till Playstation 3 och EA Sports UFC till Playstation 4 är chockerande liten, trots att Sonys nya maskin är flera, flera gånger mer kraftfull än den åtta år gamla föregångaren.
När det gäller pluskontot så måste såklart Joe Rogan och Mike Goldbergs underbart ombytliga, heltäckande och framförallt entusiastiskt passionerade arbete som kommentatorer berömmas. Även om vissa fraser repeteras är kommentatorerna i det här spelet något av det bästa jag hört i sportväg då det verkligen känns som om de skulle sitta i rummet bredvid medan jag spelar, och kommentera i realtid. Onlinefunktionaliteten när det kommer till avsaknad av fördröjning samt enkelheten i att hitta stryksugna motståndare ska jag såklart också räkna upp som ett tydligt plus i kanten i en i övrigt genomblek produkt.
Nej, EA Sports UFC blev inte alls den kompletta, följsamt smidiga, nytänkande, ursnygga simuleringen av min favoritsport som jag hade hoppats på. I slutändan är detta en blek, buggfylld kopia av UFC Undisputed 2010 som tragiskt nog saknar såväl finputs som identitet och balanserade spellägen. Det märks tydligt att EA stressat fram spelet och med tanke på hur komplex sporten som sådan är skulle jag givetvis ha föredragit om man istället väntat och gett EA Canada 12-18 månader extra för att rätta till många av de missar som i dagsläget gör detta till en av årets hittills fetaste besvikelser.