Halo Wars

Jag är fenomenalt stressad. En kraftsköld runt en Covenant-bas måste sättas ur spel. Jag har tre tröga, men redigt kraftfulla Plasma Rhinos som måste placeras rätt för att få sikte mot den enorma, lila bubblan som inhyser alien-slöddrens högkvarter. Men stridsvagnarna är oerhört sega. Jag har inte heller mankraft nog att eskortera dem, och samtidigt attackeras min bas konstant av fiendens ettriga Banshees. Detta är krig på femtioelva fronter och jag har kul precis hela tiden.

Så detta, mina damer och herrar, är Halo Wars; ett stycke tjusig realtidsstrategi i Halo-världen som utspelar sig tjugo år innan Halo: Combat Evolved. Människorna har just piskat Covenant i ett maffigt slag på avlägsna planeten Harvest och Covenant är ute efter en relik som inhyser mystiska krafter. UNSC känner lukten av rackartyg och skickar ut koloniskeppet Spirit of Fire och kapten Cutter för att kolla läget. Med på resan är även klyftiga forskarbruttan Anders (jäpp) och hårdingen seregant John Forge.

Detta är premisserna Ensemble Studios kokat ihop och vad gäller såväl story och planeter som fordon och karaktärer är detta Halo rakt igenom, trots att inte Bungie har stått för utvecklingen. För den som vill förkovra sig ännu mer finns till och med en ambitiös och utförlig tidslinje där alla nyckelhändelser i Halo-historien beskrivs. Vill du bara sätta igång att spela direkt är det också möjligt. Trevligt nog!

Det finns inga egentliga konstigheter i Halo Wars upplägg, utan konceptet är klassiskt för genren; vi börjar med några trupper och eventuellt en bas och får några direktiv som ska utföras så smidigt och explosivt som möjligt. Baserna kan utrustas med baracker, kraftverk, försvarstorn, flygplatser med mera och resurserna kommer dels från "supply depots" i basen, dels direkt från marken på olika delar av kartan. Resursinsamlandet har dock inte fått alltför stort utrymme, utan precis som Ensemble Studios själva tjatat om är det är själva striderna som är Halo Wars grundstomme.

Varje karta är dessutom strösslad med icke-obligatoriska uppdrag som du kan genomföra i förbifarten. Ibland ska exempelvis ett visst antal av fiendernas enheter sabbas och på andra kartor kan den som letar ordentligt hitta tillfångatagna krigspolare som måste räddas. Om du är en sådan som siktar på högsta betyg i varje bana (du kan belönas med antingen tenn, brons, silver eller guld) är dessa sidospår ett måste, och för oss andra ger de en enkel dynamik och variation i kampanjen.

Jag fastnar för, och till viss del på, en bana i Halo Wars. En gigantisk Scarab med en lika gigantisk, pendlande laserstråle bevakar hela kartan och friterar skoningslöst allt i dess väg. Min anspråkslösa lilla bas skyddas av betongväggar, men de går snabbt åt av den äckliga plåtskarabén. Tiden är knapp och Anticimex svarar inte i telefon, så jag börjar skicka ut pansar mot styggingens strömförsörjning, enorma stickkontakter som finns utspridda på kartan. Zapp. Mina enheter går åt på två röda. Det tar tre, fyra försök och precis när jag börjar bli lagom förbaskad fungerar min söndra-och-härska-teknik perfekt. Laserstrålen sveper över landskapet allt långsammare och till slut hinner den inte med att nita alla mina enheter, som enkelt kan dra Scarab-eländets livsmätare till noll. Jag är 2500-talets Napoleon. Frukta mig.

Så kommer vi till den ack så centrala spelkontrollen. Det kan sägas direkt att tangentbord och mus fortfarande är det optimala för att styra ett realtidsstrategispel, men det är egentligen irrelevant, Halo Wars är utformat för konsol och allt är föredömligt smidigt designat. För att markera enheter håller du in A och "ritar" en cirkel kring dem, eller så trycker du in högra bumper-knappen för att välja alla trupper som syns på skärmen. X används för förflyttning och attack. Y aktiverar enheternas specialattacker, som till exempel infanteristernas granater. Dessa har dock en uppladdningstid och kan sålunda inte användas hur ofta som helst.

Spelkontrollen har en viss inlärningskurva, men när väl alla knappar sitter i ryggmärgen, går hopp mellan enheter och baser som på räls. Händer något akut på slagfältet finns en knapp på styrkorset för att omedelbart föras dit, och precis som Halo Wars själv påpekar i en tipsruta kommer den erfarna spelaren att använda styrkorset flitigt. Vid flerfrontskrig, särskilt i multiplayer, kan överblicken över kartan stundtals vara lite bristfällig, och det är lite pilligt att markera en specifik enhet när många andra trängs omkring den. Men i övrigt: en stor klapp på axeln till Ensemble Studios vad gäller Halo Wars spelkontroll.

Redan i Halo Wars introsekvens är det tydligt att man inte heller har slarvat med grafiken. Halo Wars är riktigt trevligt att titta på, när man väl har tid att koncentrera sig på annat än stridandet vill säga. Terrängen, enheterna och alla byggnader är detaljerade och väldesignade och att zooma in och se sina trupper marschera framåt mot fienden, eller se dem hjälpas åt i en större strid, är ett sant nöje. Kartan är levande, kaotisk och helt enkelt en inspirerad bild av hur framtidskrig bör se ut.

Mellanscenerna är riktigt välproducerade (även om interiören av Spirit of Fire blir lite väl bekant efter ett tag) och detaljer som att forskar-Anders i en bana syns jobba frenetiskt i ett av kontrolltornen är också snygga. Alla banor har alltså en särpräglad design, men gemensamt för dem är dock de olycksbådande färgklickarna hos fienden; detta är det mest illavarslande användandet av färgen lila sedan Tinky-Winky såg dagens ljus (ja, jag är rädd för teletubbies).

Det enda som stör mig i presentationen av Halo Wars är den ohyggligt trista rösten som berättar när dina byggnader och enheter är färdigställda. Detta sömnpillers montona konstateranden, med "supply pad... complete" som den sämst levererade repliken av dem alla, uttalas med mindre engagemang än ett genomsnittligt "se upp för dörrarna, dörrarna stängs". En petitess, men en petitess du kommer att få höra ofta.

På banorna kan du hitta "skulls", en slags bonus-dödskallar, utspridda på lagom gömda platser. Hittar du en skull kan du sedan aktivera dem inför varje uppdrag, vilket ändrar på förutsättningarna på olika sätt. Antingen blir det lättare, svårare eller... galnare. En dödskalle kallad "pain train" gör att dina enheter tränas 50% snabbare, på bekostnad av en lägre slutpoäng. "Sickness" ger dina enheter halv hälsa, men bättre slutpoäng om du klarar banan. Exempel på en rolig skull är "wuv woo", som gör att scarab-fienderna skjuter regnbågsstrålar gjorda av "ren kärlek". Dödskallesystemet är en rolig bonus och, återigen, ökar på lockelsen att spela om banorna.

Flerspelarläget är en fröjd och de bataljer jag, Jonas Mäki och Daniel Steinholtz utkämpat på sistone har varit unika, intensiva och ofta frustrerande, men på det där behagliga sättet. Matcherna blir oftast lagom långa och det finns flera olika strategier att använda sig av. Oavsett om du satsar på att bygga massvis av suply depots eller snabbt skaffar dig en flygplats har du taktiska fördelar som du (förhoppningsvis) hinner utnyttja mot din motståndare.

När du spelar online har UNSC och Covenant tre fältherrar/damer att välja bland och alla har unika specialegenskaper. Min favorit professor Anders på människornas sida kan bygga Gremlins, en billig och halvbra tank som fungerar bra i större antal. Hennes tekniska kunnighet snabbar dessutom på forskningen av nya enheter. Till en början har jag lite svårt för att spela på Covenant-sidan, då deras enheters specialförmågor, framförallt teleporteringen, kräver en hel del finlir. Det är dock till syvende och sist en smaksak och alla lär hitta sin favoritsida och favoritledare i flerspelarmatcherna.

Lika mycket som jag hatar hafsjobb bland speltitlar så älskar jag genomarbetade, mångfacetterade produktioner. Halo Wars är en sådan, yrkesstoltheten skiner genom i detta spel och det får mig hela tiden att vilja spela vidare. Det är svinkul i multiplayer och till konsol går det nog inte att hitta ett bättre realtidsstrategispel. Att det sedan rör sig i ett etablerat, och numera mytologiskt utökat universum är en skön bonus för fans, och något nytt att upptäcka för de oinvigda. Om du som jag har varit sjukligt skeptisk mot realtidsstrategispel till konsol är Halo Wars den bästa medicinen.

Nedan finns även Gamereactors videorecension av Halo Wars. Spana in!