Silent Hill: Homecoming
Staden vi älskar att hata återvänder än en gång och denna gång har den dimtäckta staden snärjt ett nytt offer, bered er på en helvetisk resa genom eld och kött
Alex har återvänt hem till sin hemby Shepard's Glen efter en runda ute i krigets fasliga verklighet och när han kommer hem är saker och ting inte alls som han hade tänkt sig. Lillebrodern är försvunnen, fadern är borta och mamman verkar befinna sig i ett permanent nedbrutet och apatiskt tillstånd. Efter en mardröm finner sig Alex hemma i en ännu en mardröm och ganska snart börjar de konstiga omständigheterna hopa sig.
Vi vet ju alla att Silent Hill är en stad som lockar till sig människor med ett mörkt och ont förflutet och Silent Hill: Homecoming är inget som helst undantag. Alex sveps snart med på en omtumlande och känslosam resa där saker och ting hela tiden vrids och vänds både in och ut, precis som det ska göra i ett Silent Hill-spel av god rang.
Då Alex har spenderat en tid i den amerikanska armén har han lärt sig ett och annat när det handlar om handgemäng och numera har Silent Hills huvudrollsinnehavare nya metoder för närstrid. Alex kan använda sig av både snabba men svaga attacker och långsamma men hårda attacker. Numera kan man använda sig av kombinationsattacker och det finns till och med lite avrättningstekniker att tillgå om man är korrekt med timing och attackmönster.
Alex kan även ducka och i kombination med rörelsespaken kan man röra sig smidigt åt olika håll medan man undviker fiendens attacker. För en gång skull har ett Silent Hill-spel ett välutvecklat närstridssystem och detta kastar man helt och hållet bort genom att göra fiender som ofta har sätt att kringgå det nya, smidiga, stridssystemet. Eller vad sägs om en fiende som spyr ut sot, som Alex får i ögonen även om man stirrar fienden i ryggen och inte i den köttiga utväxt som är sotspyarhålet.
Fiendedesignen känns inte allt speciellt intressant denna gång och tillsammans med Silent Hill: Origins känns det helt klart som de svagaste delarna i serien, de två delarna som är utvecklade i väst. Vi får återigen möta flera variationer av förvridna och genomperversa människoformer som har böjts och ändrats bortom normala former. Sjuktsköterskorna är tillbaka och såväl nya som gamla bekantskaper kommer att stötas på.
Skjutvapnen styrs numera på klassiskt actionmanér och man kan zooma in och få en vy över Alex axel och därifrån kan man sikta bäst man vill och avlossa allt man har i magasinet. Som vanligt är actionmängden ganska ojämn och det blir gärna att man möter flera fiender i klump, efter varandra och under vissa tider dyker de upp betydligt mer sporadiskt.
Stämningen i Silent Hill: Homecoming är som alltid obehaglig och otrevlig. Det finns en del effekter som fungerar utmärkt och ljuset från Alexs ficklampa kastar skuggor runt om i spelvärlden och med en spelmiljö där man nu kan knuffa runt och riva omkull saker och ting får man känslan av att saker och ting inte är lika låst och stelt som det har varit i tidigare spel. Dock är detta bara något som stämmer delvis och ofta känner man sig otroligt begränsad av spelmiljön.
Grafik och ljud imponerar sällan i Silent Hill: Homecoming. Texturarbetet är blekt och såväl omgivningar som karaktärer känns både stela och livlösa. De mänskliga karaktärerna känns dåligt animerade och tillsammans med ett ganska oinspirerat röstskådespel faller flera av spelets mellansekvenser ganska platt. Där ljud och röstskådespeleri är blekt är istället Akira Yamaokas musik desto bättre och hans toner ligger alltid perfekt, speciellt under mellansekvenserna.
Det obligatoriska brusfiltret fungerar inte riktigt lika bra här som det har gjort tidigare och hela spelet känns bitvis väldigt gammalt. Trots snygga ljuseffekter och en mycket mer interaktiv spelmiljö känns trots allt Silent Hill: Homecoming konstant omodernt. Man fastnar i möblemang, vart man än vänder sig finner man låsta eller trasiga dörrar som inte går att forcera och till synes låga, enkla hinder blir omöjliga att ta sig förbi.
Laddningstiderna när man passerar mellan olika områden är långa och trots att man oftast inte rör sig på speciellt stora ytor, känns det konstig att Silent Hill: Homecoming inte är snyggare än det är. Visst är det inte dåligt, men visst ska man kunna förvänta sig mer än såhär. Att det ibland dessutom börjar hacka och gå trögt i vissa scener känns också ganska underligt. Även om det grafiskt sett inte är någon katastrof är det heller inte ett spel som på något sätt utmärker som speciellt tilltalande visuellt sett.
Mycket av paletten känner man igen med mycket brunt, grått och stora hinkar med blodrött som är kastat här och var. Sedan har Double Helix även anammat Otherworld-stilen från Silent Hill-filmen med mycket metallkonstruktioner och järngaller när vår egna värld flagnar bort och förvandlas till något som mest kan likna ett järnbeklätt, brunt pannrum från helvetet. Då jag anser att filmen är fullt godkänd, även om det togs lite mycket friheter med manus, känns detta som ett fullt acceptabelt grepp.
Mina förväntningar på Silent Hill: Homecoming var bokstavligt talat noll och jag trodde aldrig att jag skulle kunna gilla Double Helixs version av den klassiska staden. Men de har lyckats väl över min förväntan och lyckas leverera ett fullt godkänt skräckspel som tyvärr inte är lika skrämmande som sina föregångare och som även lider av ett antal problem. Saken är dock att Silent Hill: Homecoming trots detta är ett bra spel som jag mer än gärna rekomenderar till genrens och spelseriens fans. Detta trots ett svagt tekniskt utförande och ett dåligt stridssystem.
Dock tycker jag att något borde göras åt spelserien då fansen verkligen är värda ett spel som känns genuint nytt och genomarbetat och kanske lite mindre, traditionellt Silent Hill-aktigt. Jag kan känna att spelserien inte riktigt har utvecklats på det sätt som man skulle kunna önska och Silent Hill: Homecoming är lite väl mycket fast i samma tillvägagångssätt som de tidigare spelen i serien.
Även om jag anser att Silent Hill mestadels är en lysande spelserie tycker jag att det som fungerade för flera år sedan, på andra maskiner, kanske inte känns som det bästa receptet på ett spel år 2009. Dock är jag positivt överraskad av arbetet som Double Helix har utfört, jag hade förväntat mig ett uselt och hopplöst dåligt spel som skulle komma att besudla en spelserie jag älskar. Istället fick jag en fullt godkänd del i en spelserie som nog ska må bra av en ordentligt makeover.
Petter Hegevall
Till skillnad från Jesper tycker jag att Silent Hill: Homecoming faktiskt är den där makeovern som min kära kollega önskar sig i avslutningen av recensionen ovan. Jag är förvisso ingen superinitierad Silent Hill-fan som den håriga mannen med bristfälligt bordsskick, men jag vet i alla fall att jag helt klart uppskattar det mer följsamt smidiga och actionorienterade spelsystemet som utvecklarna The Collective här bjuder på. Homecoming är snyggare än alla tidigare delar, smidigare, det låter bättre och känns rent allmänt som en strömlinjeformad och mer fokuserad skräckupplevelse än de senaste delarna. Visst finns här problem, men i slutändan är Homecoming bättre än förväntat. 7/10
| Grafik: | 6 |
| Spelbarhet: | 6 |
| Ljud: | 6 |
| Hållbarhet: | 6 |
| Vårt betyg: | 6/10 |
- Format:PC, PS3, Xbox 360
- Genre:Action, Skräck
- Utvecklare:Double Helix (The Collective)
- Utgivare:Konami
- Antal spelare:1
- Åldersgräns:Från 18 år
- Premiär:27 Februari 2009
| Ert betyg: | 8/10 |
- 8/10 Vain
Har kommit typ 70% av silent hill homecoming. Och... - 9/10 Limpan87
I helgen var det dags att återigen ta sig igenom... - 8/10 ovesmedberg
Välkommen hem! Efter att ha återhämtat sig på ett... - 8/10 Hitman äger
Serien som hållit sig lik i flera år nu förvånar... - 7/10 Gillenskog
Måste säga att jag blev positivt överaskad. efter...
- Resident Evil: Code Veronica X DC/PS2
- Silent Hill 3 PS2
- Silent Hill 4: The Room Multi
- Silent Hill 2 PS2
- Silent Hill
- Resident Evil 5: Alternative Edition PS3/Xbox 360
- Eden PC
- Resident Evil Archives Wii
- Silent Hill: Shattered Memories Multi
- Saw: The Video Game Multi
- Resident Evil 5 Multi
Handlar du PSN-, Nintendo- och Microsoft-valuta online?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Strandvejen 72 st. mf, 2900 Hellerup, Denmark
Fan, kommer något Silent Hill-spel i framtiden toppa de estetiska i tvåan, eller vara mer skrämmande än trean?
VARNING DÅLIGT SPEL!
Spelet är ett klockrent exempel på Tv spels ilska!
Sitter i skrivande stund och skakar!
Stritst systemet som nämns i recensionen ÄR otroligt frustrerande.
Storyn gör att man vill spela vidare men striderna i mellan gör att man inte kan spela vidare!
Spelutveklare som gör spel som detta borde tänka en gång till, om ett spel verkligen ska få än att bli så jä**a arg och frustrerad!
Grafiken i sig verkar vara det stora minuset tyvärr, men tycker faktiskt att kameran och nya slagsmålstrategier förbättrat spelet avsevärt.
Funderar verkligen på att köpa detta spel.
Serien behöver inte en makeover, den behöver läggas ner och kommas ihåg för sin storhet. Bara för att Silent Hill är det bästa spelet någonsin så ska man inte pumpa ut massor med förnyande uppföljare. Gör något nytt istället.
Jag har spelat hela natten nu med ngra kompisar och jag gillar det jätte mkt faktiskt! Har inte klarat av det än.
Känslan försvinner lite i och med att det är mer action orienterat.
Inte like linjärt är det heller, vilket är bra.
Tycker detta är en bra bit på vägen till den där "make-over" som serien behöver
Kan tillägga att jag har klarat varenda del i serien, inklusive origins till PSP
i tidningen var det
Grafik:8 Spelbarhet:9 Ljud:9 Hållbarhet:9
skit i det det suger
Dom borde tagit bort med ljud eller nåt så bara 3 st 6 då djävula nummer
Håller på att spela igenom det just nu och måste säga att jag gillar det väldigt mycket. Visst, grafiken är inte nå vidare. Men den spännande storyn, musiken, karaktärerna, röstskådespelet osv väger upp allting. Sen tycker jag det nya stridssytemet är väldigt välgjort. Finns inget mer tillfredsställande än att ta sin kniv och köra den ett antal gånger i magen på en av de där fula sjuksystrarna som en avslutning
oj det var verkligen nödvändigt att vänta med att släppa den 4 månader efter usa,när alla visste att det var ett skitspel /b/ går och spelar DOOm3 noobs......
"Jag tycker inte det är något problem i SH: Homecoming att man är bättre på att slåss. Fienderna är ju samtidigt svårare än i de gamla spelen så det jämnar ut sig."
Mjo, det är sant, speciellt på polisstationen så började det bli väldigt svårt enligt mig >.<
Aaa framförallt i SH4 så var det nästintill omöjligt på vissa ställen då de flesta fienderna inte gick att döda!
Mjo, men jag tyckte inte man kände sig så hemskt hjälplös i Silent Hill 2, spelet var ju fullproppat med ammunition, mot slutet använde man ju inte närstridsvapnena överhuvudtaget. I Silent Hill 3 och framförallt Silent Hill 4 kände man sig däremot väldigt hjälplös emellanåt.
Jag tycker inte det är något problem i SH: Homecoming att man är bättre på att slåss. Fienderna är ju samtidigt svårare än i de gamla spelen så det jämnar ut sig. Jag har spelat ut spelet på Hard och det var frustrerande svårt på en del ställen. Man var tvungen att fly från fienderna i mycket störra grad än i SH2 (där man i princip aldrig behöver fly).
"Du har missat poängen med Silent Hill med fem ljusår."
precis vad jag tänkte säga, har spelat igenom alla silent hill-spel utom den där spinoffen till ps2.
Poängen med allt är ju att man ska känna sig relativt hjälplös med de få vapen/tillhyggen man har, detta var extremt påtagligt i 2an/3an.
Dock har det mesta av det försvunnit nu i Homecoming då man är en man från armén
ser sugande ut hatar när man möter feta monster men bara har en sketen kniv. Man vill ha stora vapen!!
Du har missat poängen med Silent Hill med fem ljusår.
ser sugande ut hatar när man möter feta monster men bara har en sketen kniv. Man vill ha stora vapen!!
Tillagt 2009-03-04 21:57:
kul att han snurar när han slår
Har spelat igenom det nu, och jag kan säga som så att Petters betyg 7/10 stämmer rätt bra med vad jag sälv tycker.
Det är inte speciellt läskigt, inte speciellt snyggt heller, men musiken och röstskådespeleriet och storyn höjer stämningen och betyget väsentligt!
fel fel fel. monster designen ska vara så enkel som möjligt, det var därför de tidigare spelen hade läskiga mer mänskligare monster, monster som finns i oss alla, som väntar på att bli väckta. ska vänta tills priset har gått ner, the room var annorlunda men bra, dock var det för svårt och jag orkade aldrig köra det till slutet.
Could it be?
Är det dags att återigen investera i ett Silent Hill-spel?
SH 4:the room var.... hemskt, på ett dåligt sätt.
Medan detta spel verkar vara hemskt på ett bra, eller åtminstone, godkänt sätt.
Jag hatar att vara rädd, och genuina skräckspel gör detta, men jag kan helt enkelt inte låta bli!
*Funderar på vad en psykolog skulle säga om detta beteende?*
banna mig snälla detta är den sämsta spelsidan i hela världen jonas mäki är den ända som är bra ban me!
Detta spel borde inte ha hetat Homecoming utan " Silent Hill : The Movie : The Game ", för det beskriver ungefär inspirationen till denna del.
Storymässigt finns det så många krockar i Homecoming att man börjar misstänka att Double Helix inte spelat de tidigare spelen.
Gåtorna, meningarna, djupet och en bra story har bytts ut mot ett halvdant actionsystem där storyn är lika förutsägbar som en soluppgång.
6 av 10 är ett bra betyg för denna del, det säger jag som en hardcore fan som spelat igenom SH serien mer än 100 gånger och postat teorier på forum sedan jag var en liten grabb.
Ibland känns det som att Silent Hill 3 var snyggare tyvärr.
( Nej, grafiken är inte allt, men resten finns inte där heller).
Ointressant.
Spelade igenom det i helgen som var. jag anser att det förtjänar ett högre betyg, 8 av 10 blir mitt! Gillar ni serien och genren så är det absolut värt ett köp. Bästa fiendedesignen i serien och absolut de läckraste bossarna i ett skräckspel! Första gången jag blev äcklad av ett spel pga. den sköna och störda fiendedesignen.
Trodde det skull bli bättre
Nu har jag inte spelat spelet men grafik, ljud, spelbarhet och hållbarhet - jag tycker det känns väldigt mycket som om recensenter sätter lågt på allt om bara en av dem är dålig.
Lika bra att strunta i de där om ni ska hålla på så.