Eat Lead: The Return of Matt Hazard
Mikael har lärt känna en actionhjälte som försöker driva med spel i allmänhet och tredjepersonsskjutare i synnerhet men missar den viktigaste biten: spelkänslan
Ni minns väl Matt Hazard? En av åttiotalets stora actionikoner som dök upp i ösiga spel på NES för att sedan följa utvecklingen genom 16- och 32-bitarseran? Inte? Inte så konstigt.
Eat Lead: The Return of Matt Hazard är något så genialt som en fejkad revival av en spelhjälte som aldrig existerat, men har klara likheter med massmarknadsikoner som Lara Croft och Duke Nukem. Hans karriär börjar i pixliga åttabitarsspel som har stora likheter med Bionic Commando, och utvecklas sedan tillsammans med tekniken till att bli förstapersonsskjutare precis som den gamle greven, och Matts karriär är i högvarv. Men efter att ha sålt ut sig med hemskheter som go-kartspel har Matts karriär tagit slut. När han då erbjuds en ny chans precis som Nathan i Bionic Commando är han förstås inte den som tackar nej. Men återkomsten tar en oväntad vändning när gamla fiender börjar rada upp sig för en chans att hämnas.
Genom hela spelet skämtar Eat Lead med etablerade spelklyschor och slänger roliga referenser omkring sig. Matt är högst medveten om att han är en spelfigur och skriker efter powerups och sparfunktioner när det går åt skogen. Manuset är välskrivet och ofta hysteriskt kul, särskilt när man fattar vad som åsyftas. Särskilt de små tipsen inför varje bana kan vara otroligt träffande. Eat Lead är också något så ovanligt som ett relativt barnvänligt tredjepersonsskjutarspel. Det brukar handla om blod, närstrid och våldsam död medelst motorsåg men i Eat Lead förintas fiender i ett moln av programkod. Eftersom de är datorspelsfiender, liksom.
Men precis som det senaste Simpsons-spelet och det näst senaste Asterix-dito faller parodin lite platt eftersom Eat Lead är betydligt sämre än allt det försöker skämta med. Även om man skrattar till med jämna mellanrum är själva spelet ett ytterst medelmåttigt actionlir med en tafflig kopia av Gears of War-taktiken som enda egentliga finess. Matt rör sig segt och det behövs flera olika knappar för att röra sig mot och runt skydd, vilket gör det hela extremt klumpigt och att jag oftast skippar det helt och bara står och skjuter.
Matt anfalls av fiender från alla tidigare spel vilket gör att zombier ibland samsas med hemliga agenter, ryska elitsoldater med utomjordingar eller maffiagubbar med revolvermän. Även miljöerna blandas hejvilt allt eftersom den mystiske storskurken manipulerar Matts spel och patchar in nya hemskheter. En kul bieffekt av blandningarna är att vapenutbudet matchar fienderna, och man får leka med allt från gamla sexskjutare till vattenpistoler (från när Matt gick ner sig som allra mest och gjorde en barnvänlig vattenpistolsimulator). Alla kulturkrockar påminner rätt ordentligt om Timesplitters när det var som bäst.
- SIDA:
- 1
- 2
- Format:PC, PS3, Xbox 360
- Genre:Action
- Utvecklare:Vicious Cycle
- Utgivare:D3 Publisher
- Antal spelare:1
- Åldersgräns:Från 16 år
- Premiär:06 mars 2009
Vad vore din drömutannonsering på E3?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark +4545887600
