Socom: Confrontation

Att resa världen runt och bestryka den lokala motståndsrörelsen med helautomatisk maskingevärseld låter väl ändå som att det är något som ska tilltala mig. Men visst är det så, jag omfamnar mer än gärna den lokala karbin-floran och gör vad jag kan för att lösa all världens problem, inte med tebjudningar och hallongrottor, utan med hett, hårt bly.

Som ni säkert vet är jag en actiontorsk av väldigt stora mått mätt, detta till trots har Socom-spelen aldrig riktigt fått mig att fastna. Serien började visserligen bra, men med åren anser jag att Sony och Zipper Interactives Navy Seal-spel har pendlat friskt i kvalitet. Nu har dock det dock skett ett utvecklarbyte och Zipper Interactive har fått stå åt sidan för Slant Six Games fått i uppdrag att föra Socom till Playstation 3.

Resultatet av detta är Socom: Confrontation ett spel som släpps såväl som nerladdningsbart via Playstation Store som på Blu-Ray-skiva. Precis som förr handlar det om att ta rollen som specialsoldat eller legoknekt och allt handlar egentligen om att använda alla som inte ser ut som dig som ett kulfång. Den som har spelat Socom förr, kommer nästan garanterat att känna igen sig.

Socom: Confrontation bjuder på möjligheten att klä sin egna soldat med ett speciellt utseende, förse den hårda karln med kläder och sedan även sätta ett vapen i händerna på honom. Förutom färgkoordination och huvudbonad kan man även välja om man vill ha lätt, medium eller tung mundering på sig. Ju tyngre man är påpälsad, desto mindre stryk tar man när ens kropp blir genomborrad av inkommande eldgivning.

Även vapnen har olika vikt och till slut har man ett resultat som man kan vara stolt över. Vikten bestämmer sedan vilken typ av soldat man har skapat. Ju mer nedtyngd och full med utrustning soldaten är, desto långsammare och klumpig är denne. Hopp, klättrande, gång och springmarsch går i ett inte allt för raskt tempo om man tar på sig maximalt med skydd och kånkar runt med ett hysteriskt stort maskingevär som skulle kunna kapa hela världsdelar om bara tid fanns, kommer man också att få en klumpig och svår soldat att gå ut i krig med. Med han kan sprida och stå emot stora mängder högkalibrig ammunition.

Om man istället gillar att agera i lönndom, kanske förse sin MP5 med en ljuddämpare och använda sig av minimalt med skyddsutrusning och vips har man en snabb, smidig soldat som har helt andra förutsättningar att klara sig på fältet. Den lätte soldaten kanske inte ska springa längst fram när man stormar fiendens positioner, men istället är man supersmidig när det gäller att flankera fienden och även att smyga sig på och placera en knivsegg i nacken.

Ensamspelarkampanjen är skrotad och numera är det onlinespel för hela slanten som gäller. Här loggar man in sig på en server och väljer sedan vilket spel man ska spela. Om man vill spela på rankade eller orankade servrar. Självklart är det en helt annan attityd på de rankade servrarna och ibland kan man hamna med sällskap där minsta lilla misstag eller felsteg bestraffas med att man röstas bort från att få spela med de "stora grabbarna". På orankade servrar kan man istället få ta del av nybörjarvänliga spelsessioner med en mer avslappnad attityd och en generellt sett mjukare inställning till teamkilling och annat som kan ske i stridens hetta.

Vad som slår mig med Socom: Confrontation är att man känner igen sig i så mycket. Det ser nästan likadant ut som det alltid har gjort och det känns och spelas på samma sätt som förut, på gott och ont. Det finns en rad olika spelsätt, allt från dödsmatcher och bombdesarmering till eskortuppdrag och eliminering av motståndarlaget. Inte helt oväntat föredrar jag regelrätta storkrig där de två lagen ställs mot varandra och man får röja på med obegränsade respawns och spela tills laget har nått den satta gränsen över ihopsamlade fiendeoffer. För den som gillar att läsa sig blind på statistik finns det gott om sådan att finna i spelets menyer, där rankade och orankade matcher sorteras var för sig

Tyvärr är onlinedelen väldigt, väldigt ojämn i Socom: Confrontation. Bandesignen är oftast bra och layouten bjuder nästan alltid sammankoppling med olika delar av banan. Det är lätt att ta sig till platser och sällan eller aldrig känner man att man är inträngd eller avskuren eller saknar någonstans att ta vägen. Även om designen ofta är tråkig och intetsägande, är den i alla fall alltid väl uttänkt och erbjuder mycket möjligheter, något som självklart är det viktigaste i sammanhang så som dessa.

Grafiken i sig är knappt godkänd. Svagt texturarbete och mestadels fula och intetsägande miljöer och låga polygontal gör att man aldrig känner någon speciell inlevelse i miljöerna. Dock är ett par av banorna bitvis riktigt bra ljussatta och bjuder på ett godkänt effektarbete. Dock kan jag känna att jag eftersöker mer än såhär i ett spel år 2009. Ljudet varierar en hel del och när det är mycket på en gång känns det bitvis imponerande, men ljudbilden i sig är inget speciellt som vi inte har hört förut.

Problemet med Socom: Confrontation är det faktum att det innehåller så mycket problem och buggar. Det händer att polygoner och texturer poppar fram under den inledande promenaden in på banan. Jag har varit med om att spelet har kastat ut mig till Playstation 3s huvudmeny, att hela maskinen har låst sig och att banorna ibland har tagit 4-5 minuter att ladda in, fullkomligt oacceptabelt. Att våra vänner och ovänner på andra sidan Atlantpölen har suttit och spelat detta ett tag och har fått uppleva strulet ännu längre känns väldigt konstigt. Socom: Confrontation känns helt enkelt inte färdigt.

Socom: Confrontation är ungefär vad jag trodde att det skulle vara. Ett bitvis underhållande actionspel som egentligen inte har några egna idéer. Dock är Socom: Confrontation en godkänd tidsfördrivelse som absolut kan roa den som gillar actionfyllda onlinestrider i såväl små som stora doser. De som redan är Socom-fans kommer nog garanterat att gilla seriens nya del, men för oss som inte är lika förtjusta i serien anser jag att det finns bra mycket bättre spel att spela. Jag kan ha kul med Socom: Confrontation, men alla buggar och problem gör att jag lätt tappar lusten.

Hur Socom: Confrontation kommer att utvidgas i framtiden återstår att se, det pratas om mer kläder, banor, vapen och annat man kan tillföra. I dagsläget känns det lite tunnt, men då det inte rör sig om ett fullprisspel går det att acceptera. Jag kommer säkerligen att koppla upp mig då och då för att uppleva lite skön orankad dödsmatch, men jag har svårt att se mig själv spendera någon betydande mängd tid när spelet i fråga plågas av så mycket fel som det faktiskt gör.